Shackleton (månkrater)
| Månkrater | ||
|---|---|---|
| Shackleton | ||
 | ||
| Egenskaper | ||
| Latitud Longitud | ||
| Medeldiameter | 21 km | |
| Djup | 4.2 km | |
| Kolongitud | 0° vid soluppgång | |
| Eponym | Ernest Shackleton[1] | |
| Kartposition | ||
| Månen - Selenografi - ( ) | ||
 Hitta fler artiklar om Astronomi med Astronomiportalen | ||
Shackletonkratern är en krater på månens sydpol. Månens rotationsaxel ligger innanför kratern och är bara några kilometer från dess mitt. Den är uppkallad efter Ernest Shackleton.[1]
Utforskning
Sett från jorden ligger kratern längs med den södra randen av månen, vilket försvårar observationer av kratern. Detaljerad kartläggning av polregionerna och månens baksida kunde inte genomföras förrän kretssonder placerades runt månen. Shackleton ligger helt innanför Sydpol-Aitken bassängens kraterrand, vilket är den största nedslagsformationen som är känd i solsystemet. Bassängen är över 12 kilometer djup och en utforskning av dess attribut skulle kunna avslöja värdefull information om månens inre.[2]
En neutronspektrometer ombord på sonden Lunar Prospector upptäckte förhöjda värden av väte nära Nord- och Sydpolen, inkluderat kratern Shackleton.[3] Vid slutet av uppdraget, i juli 1999, kraschades sonden in i den närbelägna kratern Shoemaker i hopp om att jordbaserade teleskop skulle komma att påvisa förekomsten av vattenånga. Inga spår av vatten gick dock att spåra och det kan innebära att vätet inte är i form av hydratmineral, eller att nedslagsplatsen inte innehöll någon is.[4]
Shackleton i fiction
Kratern spelar en central roll i den amerikanska science fiction TV-serien, For All Mankind.
Referenser
Noter
- ^ [a b] ”Shackleton on Moon” (på engelska). International Astronomical Union. 18 oktober 2010. https://planetarynames.wr.usgs.gov/Feature/5450. Läst 28 september 2019.
- ^ C. M. Pieters, M. Duke, J. W. Head III, B. Jolliff (March 17-21, 2003). "Science Options for Sampling South Pole-Aitken Basin" (PDF). 34th Annual Lunar and Planetary Science Conference. Hämtat 2009-05-13.
- ^ Feldman, W. C. (10 september 1998). ”Fluxes of Fast and Epithermal Neutrons from Lunar Prospector: Evidence for Water Ice at the Lunar Poles”. Science "281" (5382): ss. 1496. doi:. PMID 9727973. http://adsabs.harvard.edu/abs/1998Sci...281.1496F.
- ^ D. Isbell, D. Morse, B. Rische (13 oktober 1999). ”Moon Water Still a Mystery”. Science@NASA. Arkiverad från originalet den 13 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090513051221/http://science.nasa.gov/newhome/headlines/ast13oct99_1.htm. Läst 13 maj 2009.
Se även
- Lista över månens kratrar
- Lista över månens berg
- Lista över månens hav
Media som används på denna webbplats
cylindrical map projection of the Moon. The Moon's whole surface was mapped by the Clementine spacecraft in 1994, here North is at the top. The dark floor of crater Plato is at the middle top above Mare Imbrium, while the bright floor and rays of crater Tycho is near the middle bottom below Mare Imbrium. Mare Procellarum is at the near left, and Mare Tranquillitatis is just right of centre and Mare Crisium is at the near right. The far left and far right show the contrast of the mostly cratered farside with small isolated mare.
Red dot, based on the image on en:.
Författare/Upphovsman: Rursus, Licens: CC BY-SA 3.0
Replacement for faulty
(note the ring "around" Saturn!) 
(c) Gregory H. Revera, CC BY-SA 3.0
Full Moon photograph taken 10-22-2010 from Madison, Alabama, USA. Photographed with a Celestron 9.25 Schmidt-Cassegrain telescope. Acquired with a Canon EOS Rebel T1i (EOS 500D), 20 images stacked to reduce noise. 200 ISO 1/640 sec.
Cráter lunar Shackleton. Imagen de radar. (Misión LRO)