Sexköpslagen

Sexköpslagen

Sexköpslagen är den informella beteckningen på en svensk lag som förbjuder köp av sexuella tjänster i 6 kap 11 § Brottsbalken.[1] Bestämmelsen innebär att det är straffbelagt att köpa tillfälliga sexuella förbindelser med ekonomiskt ersättning, men inte att sälja dem.

Lagen trädde i kraft 1 januari 1999. Den har senare kommit att inspirera till samma eller liknande lagstiftningsmodell i ett antal andra länder ("svenska modellen kring prostitution"), genom dess påstådda framgång i att minska efterfrågan på prostituerades tjänster. Kritiker mot lagen menar att den gör sexarbete mer otryggt och svårare att bedriva;[2] förespråkare för lagen är ofta negativa till alla delar av sexbranschen.[3]

Historik

Bakgrund

När sexköpslagen trädde i kraft var såväl koppleri som bordeller förbjudet sedan länge. År 1977 tillsattes Prostitutionsutredningen vilken utgav rapporten "Prostitutionen i Sverige" (Ds S 1980:9) och betänkandet "Prostitutionen i Sverige. Bakgrund och åtgärder" (SOU 1981:71).[4] År 1991 redovisades promemorian 91-3561 från justitiedepartementet, vilken innehöll en beskrivning av det tidigare läget vad gäller prostitutionen.[4] Ett flertal motioner framlades hösten 1992 vilka krävde antingen att både köpare och säljare skulle straffas eller att enbart köparen skulle straffas.[4]

År 1993 tillsattes en utredning för att "särskilt belysa de olika problem som är förknippade med prostitution", och man noterade "prostitutionens dolda karaktär". En legitimering av prostitutionen som yrke sades framstå som "främmande för svenskt synsätt", det ansågs angeläget att "väga samman all kunskap" och att ett straffbud i någon form eventuellt kunde "fylla en normbildande funktion och därigenom få en viss avhållande effekt" genom att signalera till sexköparna att "prostitution är en verksamhet som samhället finner förkastlig". Det sades att prostitutionen var "oförenlig med individens möjlighet att utvecklas som människa." Det som talade emot ett förbud var att eftersom prostitution i normalfallet bygger på en uppgörelse mellan två parter under ömsesidigt samtycke så hade ingen part något intresse av att avslöja att något brott begåtts, och att man undrade om det var tillräcklig grund för kriminalisering att utomstående betraktar detta normalfall som ett stötande eller förkastligt beteende. Eftersom handlingen oftast skedde utom synhåll var det enda sättet att få bevis genom brottsprovokation, vilket var en brottsbekämpning som inte hade någon tradition i Sverige.[4]

"1993 års prostitutionsutredning (S 1993:03)" avslutades 1995 och producerade rapporterna "SOU 1995:15 Könshandeln", "SOU 1995:16 Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige" och "SOU 1995:17 Homosexuell prostitution".[5]

Inger Segelström (S) och Margareta Winberg (S) var två av förgrundsfigurerna i kriminaliseringen av köp av sexuella tjänster. Winberg ansåg att utan efterfrågan skulle prostitutionen åtminstone minska; det fanns även viss feministisk ideologi bakom lagen, det drogs paralleller till mäns makt över kvinnor.[6] Redan i propositionen 1997 fanns ett uttalat mål att exportera lagen till andra länder.[7]:110

Införande

Lagen infördes utan att det fanns någon kartläggning om den dåvarande situationen i slutet av 1990-talet, vilket gjorde det svårt att senare utreda vilken inverkan lagen haft.[8]:30m38s

Lagen antogs kunna få avskräckande effekt på sexköparna, vilket man menade borde medföra en minskad kundkrets som i sin tur skulle få till följd en minskning av antalet prostituerade,[9]:225 och man ville skapa en normförändring i samhället.[8]:3m10s Lagen antogs också kunna minska intresset för att etablera organiserad prostitutionsverksamhet.[9]:225

I justitieutskottet motsatte sig Moderaterna och Folkpartiet lagen med motiveringen att den inte skulle bli effektiv, medan Kristdemokraterna förutom köp ville kriminalisera även försäljning av sexuella tjänster. I Sverige var en majoritet av både män och kvinnor emot sexköpslag[10]

Den ursprungliga sexköpslagen antogs av riksdagen den 29 maj 1998[11], och löd: :"Den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, döms - om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken - för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1999. Den upphörde att gälla 1 april 2005 genom att bestämmelsen överfördes till brottsbalken.

Sverige blev det första landet i världen där det var olagligt att köpa sex trots att det är lagligt att sälja. Det kom att kallas den "svenska modellen"[8]:3m10s eller "neo-abolitionism".

Straffpåföljd

Fram till 2022

  • Enligt NJA 2001 s 527 skulle ett köp av sexuell tjänst rendera 50 dagsböter.[12]

Den som förmår en underårig att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling, döms för köp av sexuell handling av barn till böter eller fängelse i högst två år.[13]

Om köpet förmedlats genom organiserad prostitution är det en försvårande omständighet som ger villkorlig dom jämte böter. Den svenska lagstiftningen innebär även att försök till köp av sexuella tjänster är straffbelagt.[14] Den som främjar eller ekonomiskt utnyttjar att en person har sexuella förbindelser mot ersättning döms för koppleri till fängelse i högst fyra år. Som främjande räknas även att upplåta lokaler med vetskap att de främst kommer att användas för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning.[15][16] Är brottet att anse som grovt, döms för grovt koppleri till fängelse i lägst två och högst åtta år.[17]

Från 2022

1 augusti 2022 togs böter bort ur straffskalan för sexköp vilket lämnar fängelse i upp till ett år som påföljd.[18] Övriga relaterade brott lämnades kvar på samma nivå som tidigare. Bland andra polisen Simon Häggström och utredare Mats Paulsson ansåg att straffskärpningens avskräckande effekt var ytterst tveksam, men att andelen direkta erkännanden skulle i stort sett upphöra när möjligheten till föreläggande på plats försvann och mängden arbetskrävande rättsfall öka eftersom allt går till domstol.[19]

Statistik och utvärderingar

Under åren 1999 till 2008 har sammanlagt 636 personer lagförts för köp av sexuell tjänst. Under 2009 lagfördes 107 personer för köp av sexuell tjänst. Under 2009 lagfördes 1090 för något sexualbrott. Som jämförelse kan nämnas 1999 då 652 lagföringar skedde för sexualbrott. Av dessa utgjorde 11 köp av sexuella tjänster.[20]

Utvärdering 2010

Lagen utvärderades i SOU 2010:49 ("Skarhedrapporten"). Justitiedepartementen menade att "Utvärderingen visar att förbudet mot köp av sexuell tjänst har haft avsedd effekt och utgör ett viktigt instrument för att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål."[21]

De pekade bland annat på att dels var gatuprostitutionen i Stockholm bara en tredjedel så stor jämfört med Köpenhamn och Oslo, trots att den varit lika stor innan och att ökningen av prostitiution via nätet inte varit avgörande större i Sverige. Det fanns heller inget som visade att prostituerade drabbats av mer negativa effekter eller prostitutionen gått under jord i större utsträckning, eftersom prostitutionen aktivt måste skapa ett kundunderlag. Dessutom hade sexköpslagen ett stöd av omkring 70% av svenskarna, vilket ledde till slutsatsen att den verkat både reducerande och normerande eftersom den mötts av stor kritik innan införandet.[22]

Utredarna betonade att det hade varit en "svår uppgift att utvärdera effekterna och tillämpningen av förbudet".[9]:225 Den samlade bilden var att prostitutionen, såvitt känt, i vart fall inte ökat i Sverige (vilket den hade gjort i nordiska grannländer) men att det kunde finnas fler förklaringar till det.[9]:226 Rapporten kritiserades och dess vetenskapliga grund ifrågasattes.[a]

Andra utvärderingar och rapporter

Socialstyrelsen gav 2007 ut rapporten "Kännedom om prostitutionen" som fastslog att prostitutionen inte hade minskat på grund av lagen, men att människohandel verkade ha ökat efter att lagen införts.[23]

Åtta år efter att lagen införts kunde regeringen inte ge tydliga svar på om prostitutionen hade ökat eller minskat. Den drog slutsatsen att något kausalt samband mellan lagstiftning och förekomsten av prostitution inte kunde bevisas.[24] Ann Jordan, tillsammans med 14 andra forskare vid amerikanska universitet, hänvisade 2012 till detta i ett brev till Luis CdeBaca vid amerikanska inrikesministeriet.[25]

Globala kommissionen, tillsatt av UNAIDS och med stöd av UNDP, gav ut en rapport 2012 som uppgav att kriminalisering av sexköp resulterade i svåra konsekvenser för sexarbetare.[26]:36 Internationella arbetsorganisationen (ILO) rekommenderade att sexarbete skulle erkännas som en sysselsättning så att det kunde regleras på ett sätt som skyddar arbetare och köpare.[26]:40

Susanne Dodillet och Petra Östergren skrev en rapport 2013. Mot bakgrund av andra svenska lagar och regler mot prostitution, liksom deras faktiska konsekvenser, ifrågasatte de att lagen verkligen var så unik som den påstods, och att den svenska policyn istället var ganska lik den i andra länder som försöker minska eller utradera prostitution. De menade att det som istället gör lagen unik är det sätt på vilket lagen har rättfärdigats av lagstiftarna. Att det var första gången där en syn på prostitution inspirerats av radikalfeminism och applicerats på statlig nivå.[7]:109 Att det fanns en diskrepans mellan den påstådda framgången och dokumenterade effekter, och att orsaken till diskrepansen måste sökas i ideologiska och kulturella domäner.[7]:128p

Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) beställde en forskningsrapport från Malmö högskola om sexköpslagens effekter. Den släpptes 2015. RFSU pekade på att evidensen för att sexköpslagen skulle ha haft önskad effekt var svag på flera områden och att den istället kan ha medfört flera negativa konsekvenser, och oavsiktliga konsekvenser, för de som säljer sex. Den 1998 uttalade ambitionen att lagen skulle kombineras med sociala stödinsatser hade inte skett i tillräcklig utsträckning. Charlotta Holmström, som sammanställde rapporten uttryckte förvåning över att ingen undersökt hur de personer som säljer sex säger att de hade påverkats av lagen,[b] och hur lite vi vet om deras situation.[8]:31m46s RFSU efterlyste mer forskning på området.[27][28][29]

Stockholmspolisen menade 2016 att lagen haft en avskräckande effekt på män som vill köpa sex.[30] Under de år som sexköpslagen funnits har inte en enda kvinna dömts för sexköpsbrott (2016).[31]

Forskning publicerad 2018 visade att sexarbetare riskerade hälsa och säkerhet även i länder där endast köp är kriminaliserat. En av forskarna, Pippa Grenfell, sade att kriminalisering av sexarbete normaliserar våld och förstärker ojämlikhet, samt att en omedelbar avkriminalisering var nödvändig samt att det krävs politiska åtgärder för att tackla ojämlikheten och stigmat som sexarbetare utsätts för.[32]

Enligt sociologen Niina Vuolajarvi[33] är sexköpslagen i praktiken en bestraffning av sexarbetarna, och särskilt för sexsäljande migranter.[34]:23m14s

Annan kritik

Flera organisationer uttryckte i maj 2004 samarbetsproblem med regeringens expert på frågan, Gunilla Ekberg.[35] RFSU:s generalsekreterare sade 2005 att en kritisk hållning mot sexköpslagen innebar att inte bli inbjuden till remissomgångar.[35]

Efter en genomgång av forskningen kring prostitution skrev professor Ronald Weitzer vid George Washington University 2005 att "I inget område av samhällsvetenskaperna har ideologi förorenat kunskap mer genomgripande än i skrifter om sexindustrin".[36]

Debatt

Sexköpslagen har både förespråkare och motståndare.

1996, före lagens införande, ansåg 67 procent att sexköp inte borde betraktas som kriminellt. 1999, efter lagens införande, ansåg 76 procent att det är rätt att köp av sexuella tjänster är förbjudet.[9]:227 Det finns även (2018) ett starkt stöd för att förbjuda försäljning av sex.[8]:31m22s Den normativa förändringen att stigmatisera sexköp fick önskad effekt, men fick alltså även den oavsiktliga följden att även sexförsäljning stigmatiserades.[8]:31m22s

Lagens förespråkare

Bland de organisationer, eller organisationsföreträdare, som förespråkar lagstiftningen finns (2019) Unizon, Roks och Make Equal.[37]

I ett reportage i The Independent 2013 menade flera svenska poliser att det var en myt att sexköpslagen gör prostitution farligare.[38] Den svenska polisen beskriver lagen som ett effektivt verktyg för att hålla trafficking borta från Sverige,[39] men akademiker som Charlotta Holmström menar att beviset för det är svagt.[39]

Sveriges Kvinnolobby (SKL) uttryckte 2015 stöd för lagen.[40] SKL betraktar prostitution som slaveri och menar att Sverige finansierar slaveri eftersom bistånd går till organisationer som förespråkar avkriminalisering.[8]:38m02s

Några som stöder utformningen av lagen har anfört argumentet att om sexköp vore lagligt så skulle Arbetsförmedlingen kunna anvisa en arbetslös kvinna att sälja sex.[41][42]

Stiftelsen Kvinnoforum var 2005 inte för en legalisering av prostitution.[35]

Till de organisationer som företräder sexarbetare som vill behålla lagen hör Intedinhora. Prostituerades Revansch i Samhället (PRIS) står bakom lagen och menar att straffen borde skärpas och att Sverige bör verka för att få fler länder inom EU att införa en sexköpslag."[43] Enligt Stockholmspolisen är det endast en minoritet av de som säljer sex av fri vilja som är emot sexköpslagen.[31]

Europaparlamentet rekommenderade 2007 medlemsstaterna att formulera en uttalad policy att respektera fria val att sälja sex samt att låta sexarbetarna komma till tals i frågor som rör deras situation.[44] 2014 ville de istället att den "svenska modellen" ska implementeras i hela EU.[45]

De tio största partierna i Sverige var 2014 överens om att sexköp ska vara förbjudet.[46]

På en fråga 2018 om lagen tar hänsyn till de som säljer sex och som indirekt straffas av lagen svarade Sveriges ambassadör mot människohandel, Per-Anders Sunesson, att regeringen och riksdagen beslutat att man inte vill ha prostitution i samhället. Han sade att det inte var en mänsklig rättighet att få sälja sex, liksom inte heller att få använda knark.[8]:24m32s

Lagens motståndare

RFSU var 2005 kritisk till den svenska sexköpslagen.[35]

Nick Davies skev 2009 i The Guardian att frågor om prostitution och trafficking drevs av politiska opportunister och intressegrupper med en agenda.[47]

FN:s program UNAIDS rekommenderade 2012 att både försäljning och köp av sex skulle avkriminaliseras, samt att möjliggöra för sexarbetare att åtnjuta arbetsskydd.[48]:6 UNAIDS skrev att kriminalisering av sexköparna slog mot sexarbetarna och gjorde dem mer sårbara.[48]:6

I mars 2014 skrev 362 kanadensiska forskare att "En stor mängd vetenskapliga bevis från Kanada, Sverige och Norge samt globalt visar tydligt att straffrättsliga bestämmelser som riktar sig mot sexindustrin har överväldigande negativa effekter på sexarbetarnas hälsa, sociala liv samt deras mänskliga rättigheter". De föreslog avkriminalisering av sexarbete och motsatte sig kriminalisering av sexköp.[49][50]

2014 gick Amnesty International ut med att de som organisation rekommenderar total avkriminalisering av sexarbete då kriminalisering är ett brott mot mänskliga rättigheter. Förslaget skickades ut som en intern remiss till Amnesty runt världen och klubbades igenom vid konkressen i augusti 2015.[51] Amnestys svenska sektion sade att det under diskussionerna hade framkommit hur komplex frågan var men motsatte sig beslutet vid kongressen[40] och reserverade sig mot det.[6] Amnesty International publicerade en policy 2016,[52] men poängterade samtidigt att organisationen inte ville avkriminalisera exploatering, trafficking eller våld mot sexarbetare, och att lagar mot sådant borde förstärkas.[53]:Q4 Amnesty menade att avkriminalisering förbättrade sexarbetares tillång till hälsovård, möjlighet att rapportera brott samt möjlighet att organisera sig för förbättrad säkerhet.[53]:Q5

Världshälsoorganisationen (WHO) och Human Rights Watch (HRW) arbetar för en avkriminalisering av sexköp.[54] WHO skrev att modellstudier indikerade att avkriminalisering kunde leda till en 46-procentig minskning av nya HIV-fall bland sexarbetare över en period på 10 år.[55] HRW skrev 2019 att kriminalisering av frivilligt sex, inklusive sexarbete, är inkompatibelt med den mänskliga rättigheten om personlig autonomi och personlig integritet.[56]

The Economist skrev 2014 att förbud (helt eller delvis) var ett förutsägbart misslyckande, att kriminalisering av sexköp upprätthåller föreställningen att alla prostituerade är offer, samt att sexköpare som riskerar påföljd är mindre benägna att meddela polisen då de misstänker att sexsäljaren har tvingats till prostitution.[45] De skrev att gatuprostituerade är de mest utsatta och att Internet gjorde det lättare för köpare och säljare att göra ömsesidigt tillfredsställande överenskommelser.[57]

The Lancet publicerade 2014 rapportserien "HIV and sex workers".[58] Rapporterna avfärdade åtta myter om sexarbete, till exempel att lagar mot att sälja sex, köpa sex, eller att äga en bordell skulle förebygga trafficking och minska sexarbete.[59] Serien föreslog avkriminalisering som en del i att bekämpa HIV/AIDS.[58] En rapport tydliggjorde att avkriminalisering inte omfattade att avskaffa lagar mot trafficking, exploatering av barn eller andra former av våld.[60]

RFSL ansåg 2019 att sexköpslagen var problematisk och behövde ses över.[61] Organisationen gjorde skillnad på avkriminalisering och legalisering och förtydligade att man inte förespråkade legalisering av sexköp (och därmed reglering av staten) enligt tysk modell, men istället ville ha lagar och policys som skyddar sexarbetare från att bli utnyttjade, och att de som inte vill ha sex mot ersättning har tillgång till andra alternativ.[61] RFSL ansåg samma år att sexköpslagen är stigmatiserande.[62]

Till de organisationer som företräder sexarbetare som vill avskaffa lagen hör Rose Alliance som menar att sexarbete bör erkännas som ett arbete bland andra och att lagen har en stigmatiserande effekt på sexarbetare. Företrädare för Sexsäljares och allierades nätverk i Sverige (SANS) ifrågasatte 2008 att de som säljer sex inte hade en röst i den svenska debatten om sexhandel.[63] Den svenska sexarbetarorganisationen Fuckförbundet släppte, via Global Network of Sex Work Projects (NSWP), en rapport 2019[64] där de efterlyste heltäckande forskning, med aktiv medverkan av sexarbetarna, av arbets- och levnadsförhållanden för sexarbetarna och deras mänskliga rättigheter i Sverige samt konsekvenserna av sexköpslagen. De föreslog en revidering av lagen med stöd i forskning och i nära samarbete med sexarbetare oavsett kön, migrationsstatus och socioekonomisk bakgrund.[65]:44 International Union of Sex Workers (IUSW) vill avskaffa lagar mot kommersiella sexuella handlingar mellan samtyckande vuxna.[66]

Ett antal mindre organisationer som arbetar med att hjälpa sexarbetare förespråkar avkriminalisering.[8]:36m36s

Mama Cash, en av världens äldsta och största kvinnofonder,[67] lobbar inte själva för juridiska reformer men ger bidrag till organisationer som driver den agendan, och enligt företrädare för Mama Cash är dessa grupper kritiska mot den svenska sexköpslagen.[8]:38m58s

Liberala Ungdomsförbundet[8]:23m47s och Centerpartiets Ungdomsförbund tog 2009 ställning mot sexköpslagen.[23]

Internationella motsvarigheter och motpoler

Sedan Sverige år 1999 blev först med att införa en sexköpslag där det är straffbelagt att köpa men inte sälja, har antalet länder som antagit liknande lagstiftningar blivit fler.

Nästan samtidigt som Sverige införde sexköpslagen valde Tyskland att legalisera prostitution, och därför används länderna ofta som varandras motpoler i frågan.[8]:32m11s[c]

Under 2009 införde både Island och Norge liknande lagstiftningar som den svenska. Den norska lagen innebär dessutom att sexköp utomlands är olagligt,[68][69] och frångår därmed principen om dubbel straffbarhet. Tre av de fem nordiska länderna har (2023) infört liknande lagstiftning kring prostititution, en modell som ibland kallas för den "nordiska modellen"; i Danmark och Finland är både prostitution och sexköp i grundfallet fortsatt lagligt.

En liknande sexköpslag infördes i Kanada (2014),[70] Irland (2014)[71] och Frankrike (2016).[72]

Vissa politiker i Grekland och Colombia har (2018) visat intresse för den svenska lagen.[8]

Den "svenska modellen" mötte runt 2018 allt större motstånd. Den utmanades av det som kallas den "nederländska modellen" eller "tyska modellen", där både köp och försäljning är lagligt. Samtidigt förespråkar stora internationella organisationer avkriminalisering.[8]:3m40s Dessa inkluderar American Civil Liberties Union,[73] Amnesty International,[74] Human Rights Watch[75] och Världshälsoorganisationen.[76]

Se även

Anmärkningar

  1. ^ De som kritiserade "Skarhedrapporten" var RFSL, RFSU, Diskrimineringsombudsmannen, Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet, Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö universitet, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet, Institutionen för experimentell och klinisk medicin vid Linköpings universitet, Institutionen för genusvetenskap vid Södertörns högskola, Socialstyrelsen, Statskontoret och Försvarsmakten.[7]:110
  2. ^ I SOU 2010:49 hade frågor skickats till Prostituerades Revansch i Samhället (PRIS) och Rose Alliance och sammanlagt 14 personer, 7 från vardera organisation, svarade.[9]:51
  3. ^ Utöver "neo-abolitionism" och "legalisering" förekommer i världen även "avkriminalisering" som innebär att sexarbete inte bestraffas (varken köpare eller säljare), "abolitionism" som innebär att prostitution är lagligt och oreglerat men bordeller och hallickar är förbjudet, samt "förbud" mot prostitution.

Referenser

  1. ^ 6 kap. 11 § (1962:700)
  2. ^ Ida Alterå, Cuf (20 maj 2020). ”Cuf replikerar: Legalisering av sexköp skyddar de mest utsatta”. Altinget.se. https://www.altinget.se/artikel/cuf-replikerar-legalisering-av-sexkop-skyddar-de-mest-utsatta. Läst 13 december 2022. 
  3. ^ Svensson, Karin (15 februari 2015). ”Förbud är bästa sättet att minska prostitution”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/WLJVkg. Läst 13 december 2022. 
  4. ^ [a b c d] ”Utredning om prostitutionen i Sverige - Kommittédirektiv 1993:31”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200525000427/https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/kommittedirektiv/utredning-om-prostitutionen-i-sverige_GHB131. Läst 25 maj 2020.  riksdagen.se, 1993.
  5. ^ ”1993 års prostitutionsutredning (S 1993:03)”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200525000513/https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/kommitteberattelse/1993-ars-prostitutionsutredning-s-199303_GHB2S03. Läst 25 maj 2020.  riksdagen.se, 15 mars 1996.
  6. ^ [a b] ”Den svenska sexköpslagen”. Arkiverad från originalet den 1 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200301191759/http://nppr.se/den-svenska-sexkopslagen/. Läst 24 maj 2020.  nppr.se.
  7. ^ [a b c d] Hendrik Wagenaar, Sietske Altink, Helga Amesberger. ”Final Report of the International Comparative Study of Prostitution Policy: Austria and the Netherlands”. Arkiverad från originalet den 12 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160512164901/http://www.petraostergren.com/upl/files/115299.pdf. Läst 24 maj 2020.  (Susanne Dodillet, Petra Östergren. "Appendix 3: The Swedish Sex Purchase Act: Claimed Success and Documented Effects"), petraostergren.com, juli 2013.
  8. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Den svenska sexköpslagen på export - Konflikt”. sverigesradio.se. 19 maj 2018. https://sverigesradio.se/avsnitt/1073560. Läst 13 december 2022. 
  9. ^ [a b c d e f] ”Förbud mot köp av sexuell tjänst En utvärdering 1999–2008”. Arkiverad från originalet den 15 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180315144139/http://www.regeringen.se/49bb8a/contentassets/2ff955c847ed4278918f111ccca880dd/forbud-mot-kop-av-sexuell-tjanst-en-utvardering-1999-2008-sou-201049. Läst 22 maj 2020. , SOU 2010:49.
  10. ^ Lewin, Bo (1996). SEX I SVERIGE – om sexuallivet i Sverige 1996 
  11. ^ ”Riksdagen: Kammarens protokoll 29 maj 1998, 1997/98:115”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Kammaren/Protokoll/Riksdagens-snabbprotokoll-1997_GL09115/. 
  12. ^ NJA 2001 s. 527
  13. ^ 6 kap. 9 § (1962:700)
  14. ^ RH 2002:16
  15. ^ Lagen.nu
  16. ^ 6 kap. 12 § (1962:700)
  17. ^ 6 kap. 12 § 3 stycket (1962:700)
  18. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Brottsbalk (1962:700) Svensk författningssamling 1962:1962:700 t.o.m. SFS 2022:1519 - Riksdagen”. www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/brottsbalk-1962700_sfs-1962-700#K6. Läst 12 december 2022. 
  19. ^ Munteanu, Jazz; Glaad, Erik (19 maj 2020). ”Experter: Färre lagförs för sexköp om straffen skärps”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/7476897. Läst 13 december 2022. 
  20. ^ BRÅ statistik http://www.bra.se
  21. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (2 juli 2010). ”Förbud mot köp av sexuell tjänst. En utvärdering 1999-2008”. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2010/07/sou-201049/. Läst 30 mars 2017. 
  22. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (11 oktober 2016). ”Den svenska sexköpslagen har varit framgångsrik”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/artiklar/2016/10/den-svenska-sexkopslagen-har-varit-framgangsrik/. Läst 4 september 2022. 
  23. ^ [a b] Mira Micic. ”Unga politiker vill tillåta sexköp”. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170811182937/http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11801501.ab. Läst 22 maj 2020.  aftonbladet.se, 3 maj 2009.
  24. ^ Ann Jordan. ”The Swedish law to criminalize clients: A failed experiment in social engineering”. Arkiverad från originalet den 21 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200521020625/http://www.petraostergren.com/upl/files/115327.pdf. Läst 21 maj 2020.  petraostergren.com, april 2012.
  25. ^ ”Open Letter (2011)”. https://maggiemcneill.files.wordpress.com/2012/08/letter-to-luis-cdebaca-from-ann-jordan-et-al.pdf. 
  26. ^ [a b] FN:s utvecklingsprogram. ”Global Commission on HIV and the Law - Risks, Rights & Health”. Arkiverad från originalet den 31 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200531050239/https://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/---ed_protect/---protrav/---ilo_aids/documents/genericdocument/wcms_191715.pdf. Läst 31 maj 2020.  ilo.org, juli 2012.
  27. ^ Kristina Ljungros. ”RFSU presenterar forskningsrapport som visar sexköpslagens effekter”. Arkiverad från originalet den 20 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200520193817/https://www.rfsu.se/om-rfsu/press/pressmeddelanden/2015/rfsu-presenterar-forskningsrapport-som-visar-sexkopslagens-effekter/. Läst 20 maj 2020.  rfsu.se, 2 februari 2015.
  28. ^ Kristina Ljungros. ”Sexköpslagen”. Arkiverad från originalet den 20 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200520192738/https://www.rfsu.se/vad-vi-gor/i-sverige/debattartiklar-om-svensk-sexualpolitik/2015/sexkopslagen-fortjanar-en-nyanserad-debatt-dagens-arena/. Läst 20 maj 2020.  rfsu.se, 17 februari 2015.
  29. ^ Mikael Delin. ”Sexköpslag får underkänt”. Arkiverad från originalet den 28 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160128104350/http://www.dn.se/nyheter/sverige/sexkopslag-far-underkant/. Läst 2 februari 2015.  dn.se, 2 februari 2015.
  30. ^ Jonatan Sverker. ”Pastorssonen som utmanar sexhandeln”. dagen.se. 25 maj 2016. Arkiverad från originalet den 30 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170330181433/http://www.dagen.se/kultur/pastorssonen-som-utmanar-sexhandeln-1.729761. Läst 21 maj 2020. 
  31. ^ [a b] Carolina Hemlin. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 30 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170330180157/http://www.ottar.se/artiklar/det-r-ett-mansproblem. Läst 21 maj 2020.  ottar.se 1 mars 2016.
  32. ^ Sarah Boseley. ”Criminalisation of sex work normalises violence, review finds”. Arkiverad från originalet den 29 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200529025620/https://www.theguardian.com/society/2018/dec/11/criminalisation-of-sex-work-normalises-violence-review-finds. Läst 31 maj 2020. , theguardian.com, 11 december 2018.
  33. ^ ”PhDs on the Market - Vuolajarvi, Niina”. Arkiverad från originalet den 6 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200606211727/https://sociology.rutgers.edu/people/graduate-students-on-the-market/981-vuolajarvi-niina. Läst 6 juni 2020.  sociology.rutgers.edu.
  34. ^ ”Veckopanelen: Pisa nyttjades kraftfullt i politiska syften”. Arkiverad från originalet den 6 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200606211923/https://kvartal.se/artiklar/veckopanelen-pisa-nyttjades-kraftfullt-i-politiska-syften/. Läst 6 juni 2020.  Kvartal, 6 juni 2020.
  35. ^ [a b c d] Ulla-Lene Österholm. ”'Hon tvingar oss att lyda'”. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170811182940/http://www.aftonbladet.se/wendela/article10602761.ab. Läst 22 maj 2020.  aftonbladet.se, 27 maj 2005.
  36. ^ Ronald Weitzer. ”Flawed Theory and Methodin Studies of Prostitution”. Arkiverad från originalet den 11 januari 2006. https://web.archive.org/web/20060111065947/http://www.woodhullfoundation.org/content/otherpublications/WeitzerVAW-1.pdf. Läst 12 augusti 2015.  woodhullfoundation.org, juli 2005.
  37. ^ Cecilia Bödker Pedersen, Ida Östensson, Olga Persson et.al. ”Därför måste vi behålla sexköpslagen”. Arkiverad från originalet den 11 december 2019. https://web.archive.org/web/20191211154211/https://www.etc.se/debatt/darfor-maste-vi-behalla-sexkopslagen. Läst 20 maj 2020.  etc.se, 14 oktober 2019.
  38. ^ Joan Smith. ”Why the game's up for Sweden's sex trade”. Arkiverad från originalet den 22 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140122225741/http://www.independent.co.uk/life-style/health-and-families/features/why-the-games-up-for-swedens-sex-trade-8548854.html. Läst 24 maj 2020.  independent.co.uk, 26 mars 2013.
  39. ^ [a b] May-Len Skilbrei, Charlotta Holmström. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140127160716/http://blogs.lse.ac.uk/europpblog/2014/01/03/the-nordic-model-of-prostitution-law-is-a-myth/. Läst 24 maj 2020.  lse.ac.uk, 3 januari 2014.
  40. ^ [a b] Maria Holm. ”'Amnesty står inte längre för mänskliga rättigheter'”. Arkiverad från originalet den 15 december 2015. https://web.archive.org/web/20151215023603/http://www.etc.se/utrikes/amnesty-star-inte-langre-manskliga-rattigheter. Läst 23 maj 2020.  etc.se, 11 augusti 2015.
  41. ^ Hanna Radtke (2 februari 2007). ”'Män vill höra att kvinnan trivs och vill men det är en myt'”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/kvinna/article478029.ab. 
  42. ^ Sverige möts: Direkt, Sveriges Television, 25 maj 2020. Annika Strandhäll vid ca 30m. Strandhäll sade: "Då kan man ju ställa sig frågan också att om vi då ska ha arbetsrättsliga regler för sexsäljare i Sverige, ja, ska man då också som fattig kvinna i Sverige bli anvisad jobb inom sexhandeln från Arbetsförmedlingen till exempel?"
  43. ^ ”Målsättningar”. Arkiverad från originalet den 8 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080508142930/http://www.natverketpris.se/mal.html. Läst 23 maj 2020.  Nätverket Pris.
  44. ^ ”Kammarens protokoll, Riksdagens protokoll, 2007/08:14, Tisdagen den 23 oktober, Kl. 13:30 - 21:43, Anf. 123 Justitieminister BEATRICE ASK (m)”. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100818030249/http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2007%2F08%3A14. Läst 5 september 2020.  riksdagen.se
  45. ^ [a b] ”A personal choice - The internet is making the buying and selling of sex easier and safer. Governments should stop trying to ban it”. Arkiverad från originalet den 20 september 2019. https://web.archive.org/web/20190920152344/http://www.economist.com/news/leaders/21611063-internet-making-buying-and-selling-sex-easier-and-safer-governments-should-stop. Läst 12 augusti 2015.  economist.com, 9 augusti 2014.
  46. ^ Pär Ullrich. ”Nyheter24 har frågat Sveriges tio största partier om deras åsikt kring sexköp. Alla är överens om en sak: att köpa sex ska vara förbjudet.”. Arkiverad från originalet den 21 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200521004026/https://nyheter24.se/maktkamp24/776832-partierna-overens-sexkop-ska-forbli-kriminaliserat. Läst 21 maj 2020.  nyheter24.se, 11 september 2014.
  47. ^ Nick Davies. ”Prostitution and trafficking – the anatomy of a moral panic”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200304223839/https://www.theguardian.com/uk/2009/oct/20/trafficking-numbers-women-exaggerated. Läst 23 maj 2020.  theguardian.com, 20 oktober 2009.
  48. ^ [a b] ”UNAIDS Guidance Note on HIV and Sex Work”. Arkiverad från originalet den 7 december 2019. https://web.archive.org/web/20191207213521/https://www.unaids.org/sites/default/files/sub_landing/files/JC2306_UNAIDS-guidance-note-HIV-sex-work_en.pdf. Läst 23 maj 2020.  UNAIDS/09.09E / JC1696E (Last updated April 2012), ISBN 978 92 9 173763 5 (rapporten 2009), unaids.org, april 2012.
  49. ^ Gillian Abel, Barry Adam, Anu Aggarwal et.al. ”Open Letter Calling for Decriminalization of Sex Work in Canada and Opposition to Criminalizing the Purchasing of Sex”. Arkiverad från originalet den 25 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160325220802/http://www.gshi.cfenet.ubc.ca/openletter. Läst 24 maj 2020.  gshi.cfenet.ubc.ca, 27 mars 2014.
  50. ^ ”Open letter: 300 researchers call for decriminalization of sex work in Canada”. Arkiverad från originalet den 20 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150720043717/http://www.straight.com/news/73741/open-letter-300-researchers-call-decriminalization-sex-work-canada. Läst 12 augusti 2015.  straight.com, 27 mars 2014.
  51. ^ ”Global movement votes to adopt policy to protect human rights of sex workers (2015)”. https://www.amnesty.org/en/latest/news/2015/08/global-movement-votes-to-adopt-policy-to-protect-human-rights-of-sex-workers/. 
  52. ^ ”Amnesty International Policy on State Obligations to Respect, Protect and Fulfil the Human Rights of Sex Workers”. Arkiverad från originalet den 11 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200311201205/https://www.amnesty.org/download/Documents/POL3040622016ENGLISH.PDF. Läst 23 maj 2020.  (POL 30/4062/201626 May 2016), amnesty.org.
  53. ^ [a b] ”Q&A: policy to protect the human rights of sex workers”. Arkiverad från originalet den 5 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200505023158/https://www.amnesty.org/en/qa-policy-to-protect-the-human-rights-of-sex-workers/. Läst 23 maj 2020. , amnesty.org, 26 maj 2016.
  54. ^ ”Summary: proposed policy on sex work (2014)”. Arkiverad från originalet den 5 november 2016. https://web.archive.org/web/20161105003017/https://www.amnesty.se/upload/files/2014/04/02/Summary%20of%20proposed%20policy%20on%20sex%20work.pdf. 
  55. ^ ”Sex work”. Arkiverad från originalet den 9 september 2018. https://web.archive.org/web/20180909021249/http://www.who.int/hiv/topics/sex_work/about/en/. Läst 23 maj 2020.  who.int.
  56. ^ ”Why Sex Work Should Be Decriminalized”. Arkiverad från originalet den 3 april 2020. https://web.archive.org/web/20200403223214/https://www.hrw.org/news/2019/08/07/why-sex-work-should-be-decriminalized. Läst 23 maj 2020.  hrw.org, 7 augusti 2019.
  57. ^ ”More bang for your buck - How new technology is shaking up the oldest business”. Arkiverad från originalet den 7 december 2019. https://web.archive.org/web/20191207114051/https://www.economist.com/news/briefing/21611074-how-new-technology-shaking-up-oldest-business-more-bang-your-buck. Läst 23 maj 2020.  economist.com, 9 augusti 2014.
  58. ^ [a b] ”HIV and sex workers”. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141001004802/https://www.thelancet.com/series/HIV-and-sex-workers. Läst 24 maj 2020. , thelancet.com, 22 juli 2014.
  59. ^ Steffanie A Strathdee, Anna-Louise Crago, Jenny Butler et.al. ”Dispelling myths about sex workers and HIV”. Arkiverad från originalet den 24 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200524021736/https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(14)60980-6/fulltext. Läst 24 maj 2020.  (DOI:https://doi.org/10.1016/S0140-6736(14)60980-6), thelancet.com, 21 juli 2014.
  60. ^ Pamela Das, Richard Horton. ”Bringing sex workers to the centre of the HIV response”. Arkiverad från originalet den 24 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200524023302/https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(14)61064-3/fulltext. Läst 24 maj 2020.  (DOI:https://doi.org/10.1016/S0140-6736(14)61064-3), thelancet.com, 21 juli 2014.
  61. ^ [a b] ”RFSL om sex mot ersättning”. Arkiverad från originalet den 22 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200522103641/https://www.rfsl.se/verksamhet/halsa-sexualitet-och-hiv/rfsl-om-sex-mot-ersattning/. Läst 23 maj 2020.  rfsl.se, 8 oktober 2019.
  62. ^ ”RFSL vill avkriminalisera sexköp – möts av stark kritik”. Arkiverad från originalet den 30 december 2019. https://web.archive.org/web/20191230114637/https://www.etc.se/inrikes/rfsl-vill-avkriminalisera-sexkop-mots-av-stark-kritik. Läst 20 maj 2020.  etc.se, 9 oktober 2019.
  63. ^ Kristin Helgesson Svenske. ”'Vems röst får höras?' Kristoffer Ekström från SANS vill avskaffa sexköpslagen”. Arkiverad från originalet den 11 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160311014128/http://www.rfsu.se/sv/Om-RFSU/Ottar/Ottar-rapport/Alla-nummer-2008/73-2008/Vems-rost-far-horas-Kristoffer-Ekstrom-fran-SANS-vill-avskaffa-sexkopslagen/. Läst 20 maj 2020.  rfsu.se, 7 mars 2008.
  64. ^ Matilda Thorén. ”RFSL och Fuckförbundet samlades för att slopa sexköpslagen”. Arkiverad från originalet den 20 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200520200055/https://www.qx.se/samhalle/188232/rfsl-och-fuckforbundet-samlades-for-att-slopa-sexkopslagen/. Läst 20 maj 2020.  qx.se 4 oktober 2019.
  65. ^ Fuckförbundet 2019. ”Twenty Years of Failing Sex Workers - A community report on the impact of the 1999 Swedish Sex Purchase Act”. Arkiverad från originalet den 2 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200202152247/https://www.nswp.org/sites/nswp.org/files/20_years_of_failing_sex_workers.pdf. Läst 31 maj 2020.  nswp.org, 2019.
  66. ^ ”International Union of Sex Workers”. Arkiverad från originalet den 22 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200522063218/https://www.iusw.org/. Läst 31 maj 2020.  iusw.org.
  67. ^ Tom Watson. ”'Using Our Moral Will' - 25 Years On, Global Fund for Women Aims for Lasting Change”. Arkiverad från originalet den 11 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130511192523/http://www.forbes.com/sites/tomwatson/2013/04/17/using-our-moral-will-25-years-on-global-fund-for-women-aims-for-lasting-change/. Läst 24 maj 2020.  forbes.com, 17 april 2013.
  68. ^ TT-NTB (21 november 2008). ”Norge förbjuder sexköp”. GP. Arkiverad från originalet den 6 april 2004. https://web.archive.org/web/20040406030035/http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=305. 
  69. ^ Andreas Gustavsson (24 november 2008). ”Norge förbjuder sexköp”. ETC.se. http://www.etc.se/artikel/19155/norge-foerbjuder-sexkoep. 
  70. ^ ”Kanada inför svensk sexköpslag”. svt.se. 5 juni 2014. http://www.svt.se/nyheter/kanada-infor-svensk-sexkopslag. Läst 30 mars 2017. 
  71. ^ ”Irland får en efterlängtad sexköpslag! - Sveriges Kvinnolobby” (på amerikansk engelska). Sveriges Kvinnolobby. 26 november 2014. http://sverigeskvinnolobby.se/blog/irland-far-en-efterlangtad-sexkopslag. Läst 30 mars 2017. 
  72. ^ ”Frankrike får 'svensk' sexköpslag” (på "sv"). Aftonbladet. 7 april 2016. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22583751.ab. Läst 30 mars 2017. 
  73. ^ ”It's Time to Decriminalize Sex Work” (på engelska). American Civil Liberties Union. 8 juni 2021. https://www.aclu.org/news/topic/its-time-to-decriminalize-sex-work/. Läst 16 juni 2021. 
  74. ^ ”Amnesty International Policy on State Obligations to Respect, Protect and Fulfil the Human Rights of Sex Workers” (på engelska). Amnesty International. 26 maj 2016. https://www.amnesty.org/download/Documents/POL3040622016ENGLISH.PDF. Läst 3 augusti 2019. 
  75. ^ ”Why Sex Work Should Be Decriminalized” (på engelska). Human Rights Watch. 7 augusti 2019. https://www.hrw.org/news/2019/08/07/why-sex-work-should-be-decriminalized. Läst 16 juni 2021. 
  76. ^ ”Sex workers” (på engelska). World Health Organization. https://www.who.int/teams/global-hiv-hepatitis-and-stis-programmes/populations/sex-workers. Läst 3 september 2021. 
Prostitution och sexarbete
Allmänt, benämningar
Kringaktiviteter
Juridik, aktivism
Sverige
Andra länder
Amerika (Kanada · Mexiko · USA) · Asien (Hongkong · Indien · Iran · Japan · Kina · Libanon · Sydkorea · Thailand) · Europa (Belgien · Danmark · Finland · Frankrike · Grekland · Italien · Nederländerna · Portugal · Ryssland · Spanien · Storbritannien · Tyskland · Ukraina · Ungern · Österrike) · Oceanien (Australien · Nya Zeeland) · Övriga länder (Egypten · Turkiet)
Övrigt sexarbete (sexarbetare)
Brottslighet i Sverige
Brottstyper
Barnadråp · Barnpornografibrott · Bedrägeri · Blåljussabotage · Dataintrång · Brott mot den allmänna ordningen · Diskriminering · Förargelseväckande beteende · Förtal · Grov fridskränkning · Hatbrott · Hedersförtryck · Hedersmord · Hets mot folkgrupp · Historiska mord och avrättningar i Stockholm · Huliganism · Konspiration · Korruption · Kravall · Kriminalstatistik · Miljöbrott · Misshandel · Mord · Mordbrand · Människohandel · Narkotikabrott · Olaga förföljelse (stalkning)  · Organiserad brottslighet · Penningtvätt · Polisbrutalitet · Polismord · Politiskt attentat · Rasism · Rattfylleri · Religionsförföljelse · Rån · Rättsröta · Sexköp · Sexualbrott · Sexuellt övergrepp · Skadegörelse · Skjutning · Skolattack · Sprängattentat · Stöld · Terrorism · Tryck- och yttrandefrihetsbrott · Ungdomsbrottslighet · Uppror · Vapensmuggling ur landet · Våld i nära relationer · Våldsbejakande extremism · Våldtäkt
Riskfaktorer
Prevention och
bekämpning