Setebos

	Setebos
	Upptäcktsbild av Setebos (inom cirkeln).
Upptäckt
Upptäckare	John J. Kavelaars; Brett J. Gladman; Matthew J. Holman; Jean-Marc Petit; Hans Scholl
Upptäcktsdatum	18 juli 1999
Beteckningar
Alternativnamn	Uranus XIX (19); S/1999 U 1
Uppkallad efter	Setebos
Omloppsbana
	Epok: 1 januari 2000
Banmedelradie	17420400 km
Excentricitet	0,5908
Siderisk omloppstid	2225,08 d
Medelanomali	179,449°
Inklination	158,235° (till ekliptikan)
Longitud för uppstigande nod	250,235°
Medelrörelse	0,1617921°/d
Periapsisargument	359,953°
Måne till	Uranus
Propra banelement
Periapsisprecession	823,91 a
Precession för uppstigande nod	1044,2 a
Fysikaliska data
Medelradie	24 km
Area	≈ 7200 km² (uppskattat)
Volym	≈ 58000 km³ (uppskattat)
Massa	≈ 7,5 × 1016 kg (uppskattat)
Medeldensitet	1,5 g/cm³
Flykthastighet	≈ 0,0204 km/s (uppskattat)
GM	0,0058 km³/s²
Albedo	0,04
Temperatur	≈ 65 K (uppskattat)
Skenbar magnitud	23,3 R
B–V	0,77
V–R	0,35
	Hitta fler artiklar om astronomi med Astronomiportalen

Setebos är en av de yttersta retrograda irreguljära månarna till Uranus. Den upptäcktes den 18 juli 1999 av John J. Kavelaars et al. och fick den tillfälliga beteckningen S/1999 U 1. Den är också betecknad Uranus XIX.^[5]

Setebos är uppkallad efter guden som dyrkades av Caliban och Sycorax i William Shakespeares pjäs Stormen.

Banparametrarna antyder att den kan tillhöra samma dynamiska kluster som Sycorax och Prospero, vilket i sin tur antyder ett gemensamt ursprung.^[6] Förslaget verkar dock inte stödas av de observerade färgerna. Månen förefaller vara neutral (grå) (färgindex BV = 0,77, RV = 0,35),^[7] vilket liknar Prospero men skiljer sig från Sycorax (som är ljusröd).

Källor

^ [a b] ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015.
^ [a b] Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.
^ [a b c d e] ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015.
^ [a b c d e] Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.
^ Gladman, B. J.; Kavelaars, J. J.; Holman, M. J., Petit, J.-M.; Scholl, H.; Nicholson, P. D.; and Burns, J. A.; The Discovery of Uranus XIX, XX, and XXI, Icarus, 147 (2000), pp. 320–324
^ Grav, Tommy; Holman, Matthew J.; Gladman, Brett J.; and Aksnes, Kaare; Photometric survey of the irregular satellites, Icarus, 166, (2003), pp. 33–45.
^ Grav, Holman & Fraser 2004.

Externa länkar

[jpl_sat_elem-1] [a b] ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015.

[astronomical_journal-2] [a b] Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.

[jpl_sat_phys_par-3] [a b c d e] ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015.

[astronomical_journal_2-4] [a b c d e] Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.

[Gladman_Discovery_2000-5] Gladman, B. J.; Kavelaars, J. J.; Holman, M. J., Petit, J.-M.; Scholl, H.; Nicholson, P. D.; and Burns, J. A.; The Discovery of Uranus XIX, XX, and XXI, Icarus, 147 (2000), pp. 320–324

[Grav2003-6] Grav, Tommy; Holman, Matthew J.; Gladman, Brett J.; and Aksnes, Kaare; Photometric survey of the irregular satellites, Icarus, 166, (2003), pp. 33–45.

[FOOTNOTEGravHolmanFraser2004-7] Grav, Holman & Fraser 2004.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler

Setebos

Källor

Externa länkar

Media som används på denna webbplats