Serinus

Serinus
Adult hane gulhämpling
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Finkar Fringillidae
Underfamilj	Carduelinae
Släkte	Serinus
Vetenskapligt namn
§ Serinus
Auktor	C.L. Koch, 1816

Serinus är ett släkte med finkar som på senare tid genomgått stora förändringar i sin sammansättning.

Systematik

Släktet är traditionellt mycket stort och omfattar ett femtiotal arter. Efter DNA-studier som visar att släktet är parafyletiskt förs merparten av dessa istället numera oftast till släktet Crithagra.^[1] Ytterligare två arter i släktet, citronsiska och korsikansk siska, har visat sig stå nära steglitsen och har därför flyttats till Carduelis. På samma sätt förs numera himalayasiskan till Spinus. Kvar återstår endast åtta arter med utbredning i Europa, Mellanöstern och delar av Afrika. Dessa är systerarter till de huvudsakligen amerikanska siskorna i Spinus.^[1]

Arter i Serinus i begränsad mening

• Rödpannad gulhämpling (Serinus pusillus)
• Gulhämpling (Serinus serinus)
• Levantsiska (Serinus syriacus)
• Kanariesiska (Serinus canaria)
• Grånackad siska (Serinus canicollis)
• Gulkronad siska (Serinus flavivertex)
• Etiopiensiska (Serinus nigriceps)
• Karroosiska (Serinus alario)

Arter som tidigare förts till Serinus

Spinus

• Himalayasiska (Spinus thibetanus)

Carduelis

• Citronsiska (Carduelis citrinella)
• Korsikansk siska (Carduelis citrinella)

Crithagra

• Príncipesiska (Crithagra rufobrunnea)
• Stenknäckssiska (C. concolor) – tidigare placerad som ensam art i Neospiza
• Smalnäbbad siska (C. citrinelloides)
• Diademsiska (C. frontalis)
• Gråkindad siska (C. hyposticta)
• Svartmaskad siska (C. capistrata)
• Papyrussiska (C. koliensis)
• Skogssiska (C. scotops)
• Vitgumpad siska (C. leucopygia)
• Svartstrupig siska (C. atrogularis)
• Gulgumpad siska (C. xanthopygia)
• Törnsiska (C. reichenowi)
• Arabsiska (C. rothschildi)
• Gulstrupig siska (C. flavigula)
• Kragsiska (C. xantholaema)
• Citronbröstad siska (C. citrinipectus)
• Savannsiska (C. mozambica)
• Vitbukig siska (C. dorsostriata)
• Ankobersiska (C. ankoberensis)
• Jemensiska (C. menachensis)
• Kapsiska (C. totta)
• Drakensbergsiska (C. symonsi)
• Somaliasiska (C. donaldsoni)
• Massajsiska (C. buchanani)
• Gulsiska (C. flaviventris)
• Svavelsiska (C. sulphurata)
• Miombosiska (C. reichardi)
• Höglandssiska (C. striatipectus) – ofta betraktad som underart till reichardi
• Vitbrynad siska (C. gularis)
• Västafrikansk siska (C. canicapilla)
• Svartkindad siska (C. mennelli)
• Brungumpad siska (C. tristriata)
• Vitstrupig siska (C. albogularis)
• Stornäbbad siska (C. burtoni)
• Strimsiska (C. striolata)
• Gulbrynad siska (C. whytii)
• Kipengeresiska (C. melanochroa)
• Proteasiska (C. leucoptera)

Referenser

Noter

Källor

• Gustaf Rudebeck (1962) Våra svenska fåglar i färg, omtryck 1984, ISBN 91-7058-202-5