Sergej Jesenin

Sergej Jesenin
FöddSergej Alexandrovitj Jesenin
3 oktober 1895
Konstantinovo, guvernementet Rjazan, Kejsardömet Ryssland
Död27 december 1925 (30 år)
Leningrad, Sovjetunionen
YrkeFörfattare
NationalitetRysk
SpråkRyska
Genrerlyrik[1] och narrativ poesi[2]
Litterära rörelserImaginism
DebutverkRadunitsa (1916)
MakaAnna Izrjadnova
(1913–1916)
Zinaida Reich
(1917–1921)
Isadora Duncan
(1922–1923)
Sophia Tolstaya
(1925; hans död)
PartnerNadezhda Volpin
Webbplatshttp://www.esenin.ru[3]

Sergej Aleksandrovitj Jesenin, född 3 oktober 1895 i Konstantinovo, guvernementet Rjazan, död 27 december 1925 i Leningrad, var en rysk författare.

Biografi

Jesenin var av bondesläkt från Rjazan. Han bedrev universitetsstudier i Moskva där han utbildade sig till lärare. 1915 flyttade han till Petrograd och debuterade samma år som poet med diktsamlingar om den ryska landsbygden. Efter revolutionen, vilken Jesenin stödde, anslöt han sig först till socialrevolutionärerna, men övergick snart till kommunistpartiet. Jesenin blev snart en av de ledande inom imaginisternas litterära skola och redigerade imaginistmanifestet 1919. 1919–1921 besökte Jesenin Tyskland och USA. Åren 1922–1923 var han gift med dansösen Isadora Duncan. Bland hans mera kända verk märks det lyriska poemet med episk bakgrund Pugatjov (1922) samt Moskva kabakskaja ("Krogarnas Moskva"), en skildring av ett gränslöst festande bland Moskvas krogar.[4]

Jesenin vann stor popularitet med lyriska bilder från det gamla bonde-Ryssland, skrivna på ett enkelt melodiskt språk och fyllda av mjukt vemod. Jesenin hälsade först revolutionen med glädje men gav i bittra dikter uttryck för sitt växande främlingskap i det nya och blev sin splittrade generations lyriske talman. Enligt den officiella förklaringen hängde han sig på ett hotellrum men misstanken att han mördades av KGB har framförts. Jesenin är begravd på Vagankovokyrkogården i Moskvas Presnenskij-distrikt.

Victor Serge beskriver att han störtade till Hotell International när han fick höra att Jesenin begått självmord, hängande i en väskrem. Han hade saknat blyerts och reservoarpenna men ett rakblad fanns tillhands. Med en rostig penna skrev han sina sista rader i sitt eget blod:

Farväl, farväl min vän…

… Det är inte nytt att dö i detta liv

men det är heller inte nyare att leva,

Serge beskriver honom som den störste lyriske skalden, den ryska landsbygdens, Moskvakabaréernas skald, den sjungande bohemens skald under revolutionen. Han strödde dikter med bländande bildspråk omkring sig, ändå är de enkla som byfolkets tal.[5]

På samma adress - Bolsjaja Sadovaja 10 - där Jesenin bodde med sin fru Isadora Duncan bodde även samtidigt författaren Bulgakov med sin första fru. Det dyker upp i boken Mästaren och Margarita som hus 302B. [6]

Solsjenitsyn frågade sig hur många år Jesenin inte betraktades som ”kontrarevolutionär” och hur många som hamnade i fängelse för hans böckers skull. [7]

Några av hans dikter återfinns i Persiska dikter (övers. Eyvind Bratt, 1970), R. Lindqvist, Ur Rysslands sång (1939); dessutom i N.-Å. Nilsson, Rysk lyrik (1950) och J. Edfelt, En bukett rysk lyrik (1953).

Övrigt

Asteroiden 2576 Yesenin är uppkallad efter honom.[8]

Referenser

  1. ^ hämtat från: katalanskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  2. ^ hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  3. ^ hämtat från: polskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 415 
  5. ^ Serge, Victor (1980). En revolutionärs minnen. sid. 214 
  6. ^ Schlögel, Karl. Terror och dröm - Moskva år 1937 
  7. ^ Solsjenitsyn, Alexander (1975). En kalv med eken stångades. sid. 365 
  8. ^ ”Minor Planet Center 2576 Yesenin” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=2576. Läst 22 november 2023. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Esenin Moscow 1922.jpg
Sergei Yesenin in 1922