Senneolitikum
Senneolitikum, avser slutfasen av bondestenåldern och föregås av tidigneolitikum och mellanneolitikum runt 2400-1800 f.Kr. I Sverige kallades den förut hällkisttid, med anledning av runt 2 000 hällkistor som finns i den västra delen av Götaland. Ett lämpligare begrepp kan vara Dolkkultur, som dock inte har slagit igenom hos svenska forskare, men som är representativt för hela det kulturella område i södra Skandinavien med en likartad kultur. En viktig skillnad mellan begreppen senneolitikum och dolkkultur är att den förstnämnda efterföljs av bronsåldern cirka 1800 f.Kr. medan den andra betonar tidpunkten där de typiska senneolitiska föremålsformerna upphör och ersätts av motsvarigheter i brons, vilket inte skedde förrän vid övergången till bronsålderns period II cirka 1500 f.Kr.
Med den relativt snabba övergången till senneolitikum blev södra Skandinavien åter igen ett relativt enhetligt kulturellt område, där de kulturella yttringarna i Sverige-Norge och Danmark delvis blev gemensamma, samtidigt som Själland och Gotland åter igen blev viktiga delar av den skandinaviska kulturen. Samtidigt upphörde både stridsyxekulturen och den gropkeramiska kulturen.
Föremål
Förebilderna till samtliga nyheter under inledningen till senneolitikum återfinns inom SOM-kulturen i nordöstra Frankrike, varifrån Dolkkulturen bör ha sitt ursprung. Men det är oklart på vilket sätt som detta har skett. Hit hör hällkistor, flintdolkar, flintskäror, skifferhängen, pilspetsar med urnupen bas och hjärtformade pilspetsar samt de extremt enkla keramikkärlen med flat botten, men också en rad större men ovanliga föremålstyper. Det enda som inte tycks komma härifrån är de mycket vanliga enkla skafthålsyxorna, även kallade simpla skafthålsyxorna, där de äldsta har en del formmässiga likheter med sina föregångare, stridsyxorna i Sverige-Norge.
Flintdolkar och flintskäror tillhör några av de vanligaste föremålen från denna tid. Båda varierar en hel del i form, men medan flintdolkarna kan indelas i en serie typer som relativt väl följer varandra i kronologisk ordning, kan något liknande inte påvisas för flintskärorna. Flintdolkar är ett mycket vanligt föremål i hällkistorna och kan indirekt hjälpa till med dateringen av dess primära användningstid, men flintskäror är relativt ovanliga.
Enkla skafthålsyxor, även kallade simpla skafthålsyxor, är också en mycket vanlig föremålstyp under hela denna period. De flesta är relativt små och osymmetriska i formen. De kan också indelas i olika typer, som dock tycks vara varken betingade av kronologiska eller rumsliga/geografiska faktorer. Ett märkligt särdrag är att de riktigt stora exemplaren inte har ett skafthål som motsvarar yxans vikt, utan tvärtom tenderar att vara mindre än normalt. Dessa yxor förekommer sällan eller aldrig som fynd i hällkistorna. En betydligt mer välarbetad variant av skafthålsyxor av snarlikt slag är hagebyhögayxorna, namngiven efter fynd i en hällkista i Östergötland, men de är mycket ovanliga. De har tydliga formmässiga drag som hämtats från de yngsta stridsyxorna från stridsyxekulturen, men med en utsvängd egg och avsaknad av skaftholk. En biprodukt vid tillverkningen av enkla skafthålsyxor är den cylinderformade borrtappen, som blir kvar när man tillverkar skafthålet med en rörformad borr. Sådana borrtappar är, för västra Götalands del, mycket vanliga på Vänersnäs, men i övrigt mycket sällsynta.
Pilspetsar av flinta, har ofta urnupen bas men andra kan vara hjärtformade. Möjligen var dessa relativt vanliga, men på grund av att de är så små är ganska få återfunna.
Keramikkärl är ovanliga, både i hällkistor och i andra sammanhang.
Hus
Från och med senneolitikum ökar antalet kända hus i södra Skandinavien och för svensk del är långhusen i Fosie i Skåne några av de mest kända. Resultatet från utgrävningen av dessa långhus har ofta varit förebilder vid byggandet av rekonstruktioner. Exempelvis i forntidsbyar, efter det att den första byggdes i Skånes Djurpark, under ledning av Ulf Säfvestad och Nils Björhem, vilka hade ansvarat för utgrävningen i Fosie.
Se även
Media som används på denna webbplats
Ett exemplar av flintdolk från senneolitikum, fyndort i södra Sverige. Dolken kommer från Hovmansgården i Flittorps by, Tiarps socken, Falköpings kommun, f.d. Skaraborgs län, Västergötland, Västra Götalands län, Sverige. Dolken skänktes år 1933 till Falbygdens museum i Falköping och har där inventarienummer 1023:1 (2M16-F1023-01).
Två olika slags senneolitiska, flathuggna flintpilspetsar med urnupen bas från Södra Kyrketorps socken, Gudhems härad, Falköpings kommun, f.d. Skaraborgs län, Västergötland, Västra Götalands län, Sverige. Pilspetsarna tillhör Falbygdens museum i Falköping. Pilspetsen till vänster har inventarienummer 995:4 (2M16-F0995-04), är 3,0 cm lång, 1,5 cm bred och 0,3 cm tjock, samt är funnen på Hedegårdens ägor i Öja by. Pilspetsen till höger har invantarienummer 2109:1 (2M16-F2109-01), är 3,1 cm lång, 1,4 cm bred och 0,4 cm tjock, samt är funnen på Anders Svensgårdens ägor i Öja by.
Två olika exemplar av keramikkärl från senneolitikum, södra Sverige. Keramikkärlen är kopior av fynd från Lusthushögens gånggrift (RAÄ-nr Falköping 19:1) i stadsdelen Ranten, Falköpings stad, Falköpings kommun, f.d. Skaraborgs län, Västergötland, Västra Götalands län, Sverige. Originalen finns på Statens Historiska Museum i Stockholm och har där inventarienummer SHM 4034:b. Kopiorna på bilden tillhör Falbygdens museum i Falköping och har där inventarienummer 1614:1-2 (2M16-F1614-01 och 2M16-F1614-02).
Två olika exemplar av enkel skafthålsyxa från senneolitikum, södra Sverige. Den övre skafthålsyxan kommer från Prästgården i Friggeråkers socken, Gudhems härad, Falköpings kommun, f.d. Skaraborgs län, Västergötland, Västra Götalands län, Sverige. Yxan skänktes år 1926 till Falbygdens museum i Falköping och har där inventarienummer 90 (2M16-F0090). Den undre skafthålsyxan saknar känd fyndort och köptes in till Falbygdens museum år 1946 och har där inventarienummer 1840:3 (2M16-F1840-03).
Senneolitisk hällkista med gavelhål, Skogsbokistan (RAÄ-nr Norra Säm 10:1) i Skogsbo i östra delen av Norra Säm socken, Gäsene härad, Herrljunga kommun, Västergötland, Västra Götalands län, Sverige. Skogsbokistans gravkammare är invändigt 9,3 m lång och 1,6 m bred. Själva gavelhålet mellan gravkammaren och förrummet i söder är 0,35 m i diameter. Hällkistan omges av en oval hög, som är 15×10 m och 0,7 m hög.
Två olika exemplar av flintskäror från senneolitikum, fyndort i södra Sverige. Den övre skäran är från Sundseryd i Åsle socken, Vartofta härad, Falköpings kommun, f.d. Skaraborgs län, Västergötland, Västra Götalands län, Sverige. Skäran skänktes till Falbygdens museum i Falköping år 1927 och har inventarienummer 2M16-F0161. Den undre skäran är från Fridhem i Friggeråkers socken, Gudhems härad, Falköpings kommun. Även denna skänktes till Falbygdens museum år 1927 och har inventarienummer 2M16-F0116.