Senegaltjockfot

	Senegaltjockfot; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Tjockfotar; Burhinidae
Släkte	Burhinus
Art	Senegaltjockfot; B. senegalensis
Vetenskapligt namn
	§ Burhinus senegalensis
Auktor	(Swainson, 1837)

Senegaltjockfot^[2] (Burhinus senegalensis) är en vadarfågel i familjen tjockfotar som förekommer i Afrika.^[3]

Kännetecken

Utseende

Senegaltjockfoten är en typisk tjockfot, en medelstor kryptiskt tecknad ensamlevande vadarfågel med stora gula ögon som är mest aktiv i skymning och på natten. Jämfört med den europeiska tjockfoten (B. oedicnemus) är senegaltjockfoten något mindre (35-39 centimeter), har längre svart näbb med mindre gult vid näbbasen samt ett brett ljusgrått täckarfält på vingen (tjockfoten har två mörka vingband med ett vitt streck däremellan). Benen är inte lika bjärt gula.^[4]

Läte

Lätet skiljer sig tydligt från tjockfotens storspovslika vissling. Istället hörs en klagande ramsa som stiger och ökar i fart för att falla och bli svagare, påminnande om en strandskata.^[4]

Utbredning och levnadssätt

Fågeln förekommer vid sandiga sjö- och flodbankar i Afrika söder om Sahara och i Nildalen, ofta i blötare områden än den europeiska tjockfoten.^[3]^[4] Den ses även i områden längre bort från vatten, som i savann, trädgårdar i byar och städer^[5]^[6] och intill grusvägar^[7]. Den undviker brant terräng, ren öken och tät vegetation i våtmarksmiljö eller i skog.^[5]

Senegaltjockfoten är i huvudsak stannfågel men kan i Västafrika stryka omkring beroende på tillgång på vatten.^[8] Den ses i par eller i små grupper om upp till sex individer.^[8] I Nildeltat häckar den dock vanligtvis i små kolonier med upp till 21 bon noterade. Häckningen inleds vanligtvis före regnperioden.^[8] Den häckar på marken i en uppskrapad grop eller ovanpå en flat sten. Den har också konstaterats häcka ovanpå hustak i Egypten.^[5]

Fågeln är mestadels nattlevande, men är ofta aktiv även i gryning och skymning. Den livnär sig huvudsakligen av insekter och kräftdjur, men också maskar, grodor, mollusker och smågnagare.^[5]^[7]

Status och hot

Världspopulationen är relativt liten (13.000-33.000 vuxna individer) och utvecklingen är okänd.^[1] Arten har dock ett stort utbredningsområde.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2012 Burhinus senegalensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 136. ISBN 978-91-7424-039-9
^ [a b c d] Cramp, S.; Simmons, K. E. L. 1983. Handbook of the birds of Europe, the Middle East and Africa. The birds of the western Palearctic vol. III: waders to gulls. Oxford University Press, Oxford.
^ Hayman, P.; Marchant, J.; Prater, A. J. 1986. Shorebirds. Croom Helm, London.
^ [a b] Urban, E.K., Fry, C.H. and Keith, S. 1986. The Birds of Africa, Volume II. Academic Press, London.
^ [a b c] del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

Wikispecies har information om Burhinus senegalensis.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2012 Burhinus senegalensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[Fågelguiden-4] [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 136. ISBN 978-91-7424-039-9

[cramp-5] [a b c d] Cramp, S.; Simmons, K. E. L. 1983. Handbook of the birds of Europe, the Middle East and Africa. The birds of the western Palearctic vol. III: waders to gulls. Oxford University Press, Oxford.

[6] Hayman, P.; Marchant, J.; Prater, A. J. 1986. Shorebirds. Croom Helm, London.

[urban-7] [a b] Urban, E.K., Fry, C.H. and Keith, S. 1986. The Birds of Africa, Volume II. Academic Press, London.

[hbw-8] [a b c] del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Navigation

Navigering

Temaportaler