Semantik

Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2024-07) Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan.

Semantik (av grekiska sema, "tecken") avser det vetenskapliga studiet av språklig betydelse eller studiet av teckensystems innebörd och tolkning.

Semantik som begrepp infördes 1897 av den franske lingvisten Michel Bréal (då som betecknande av språklig betydelseförändring), men får sin slutliga betydelse med den amerikanske filosofen Charles Sanders Peirce resonemang kring semiotik, genom spridningen av den amerikanske filosofen Charles Morris verk under 1930-talet. Morris föreslog att beskrivningen av ett teckensystem skulle omfatta de tre aspekterna: syntax, semantik och pragmatik.

Semantik sorteras under lingvistiken, men ses också som en viktig del inom filosofi, logik och i förlängningen därmed inom matematik och datavetenskap, för att beskriva och hantera strukturen hos system.

Inom filosofin har intresse ägnats åt betydelser hos, inom detta område intressanta, ord som orsak, rörelse, förklaring, objektivitet med flera. Under 1900-talet har även en diskussion förts om frågan vad betydelse innebär och i vilket förhållande ett tecken eller en symbol står, till det som betecknas.

Enligt vissa filosofer som exempelvis Alfred Tarski, handlar semantiken uteslutande om semantiska termer som betydelse, mening, denotation, konnotation och liknande. Sanning, som egenskap hos språkliga satser, hör också till dessa.

• Filosofi
• Lingvistik
• Pragmatik
• Retorik
• Språk
• Semiotik
• Argumentationsanalys
• Konnotation
• Denotation
• Begrepp

• Bezhanishvili, Lobner, Schwabe, Spada, Logic, Language and Computation, Springer Verlag 2009.

• Mats Dahllöf, Språklig betydelse: En introduktion till semantik och pragmatik, Studentlitteratur, Lund (1999). ISBN 91-44-01016-8. Kan laddas ned: pdf.

• Arne Næss; Empirisk semantik, Esselte studium, Uppsala (1981). ISBN 91-24-20016-6.