Seglar- och kolibrifåglar
Seglarfåglar | |
Vitkragad inka (C. torquata) | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Underklass | Neornithes |
Infraklass | Neognata fåglar Neognathae |
Överordning | Neoaves |
Ordning | Seglar- och kolibrifåglar Apodiformes |
Vetenskapligt namn | |
§ Apodiformes | |
Auktor | Peters, 1840 |
Utbredning | |
Familjer | |
|
Seglar- och kolibrifåglar[1] (Apodiformes) är en stor ordning inom fåglarna som omfattar omkring 120 släkten med cirka 450 arter och som delas in i de tre nu existerande familjerna seglare (Apodidae), de fyra arterna i familjen trädseglare (Hemiprocnidae) och familjen kolibrier (Trochilidae).[2] Med nästan 450 identifierade arter, är detta den mest skiftande ordning av fåglar efter tättingarna.
Sentida studier har påvisat gruppens nära och komplicerade släktskap med gruppen nattskärrfåglar. Därför föreslår exempelvis IOC och BirdLife Sveriges taxonomiska kommitté att dessa båda slås ihop till en ordning under det vetenskapliga namnet Caprimulgiformes (Nattskärrefåglar).[3]
Systematik
Precis som det vetenskapliga namnet Apodiformes antyder (som betyder "fotlös" på Latin) så är deras ben mycket små och har begränsad funktion utöver att sitta med. Fötterna är täckta av bar hud istället för fjäll som hos de flesta fåglar. En annan gemensam karaktär är deras långa vingar med kort, kraftigt överarmsben (humerus).[4]. Den evolutionära utvecklingen av dessa vingkaraktärer har försett kolibrierna med vingar som är ideala för att i flykten, nästan svävande stå stilla i luften.[5]
- Alpseglare i familjen seglare.
- Tofsträdseglare i familjen trädseglare.
- Rostbukig eremit i familjen kolibrier.
Ordningens arter delar andra anatomiska likheter med varandra och även likheter (framför allt skallens anatomi) med sina förmodat närmsta släktingar, uggleskärrorna (Aegothelidae).[5] Tillsammans med ordningen Caprimulgiformes bildar Apodiformes kladen Cypselomorphae.[5][6]
Apodiformes utvecklades på norra halvklotet. Släktet Eocypselus är känt från fossil från sen paleocen eller tidigt eocen i norra Centraleuropa är svårplacerad. Dyke et al. (2004) föreslår att den utgör en primitiv trädseglar. Detta indikerar i så fall att seglarfåglarnas huvudutvecklingslinje avvek strax efter Krita/Tertiär-gränsen. Dock kan den seglarfågelsliknande foten som Eocypselus uppvisar, och som denna teori grundar sig på, vara ett utslag av så kallad symplesiomorfi. Merparten av den samtida forskningen i ämnet gör gällande att detta släkte inte går att placera vare sig i Apodiformes eller i Caprimulgiformes utan förbehåll. Släktet Primapus, från tidig eocen, funnet i England, har likheter med både seglare och fossil som placeras i familjen Aegialornithidae, och är i vissa aspekter ett mellanting mellan seglare och uggleskärror. Fossila fynd visar att det fanns seglare under denna period i Europa. Under sen eocen (cirka 35 miljoner år sedan), så började primitiva kolibrier att uppträda.
Den taxonomiska placeringen av familjen Aegialornithidae är inte fullt utredd. Olika studier placerar dem tillräckligt nära Apodiformes för att de ska inkluderas i den ordningen medan andra placerar dem i en egen utvecklingslinje av ugglenattskärrorna i Cypselomorphae.
Familjer inom ordningen
- Kolibrier (Trochilidae)
- Seglare (Apodidae)
- Trädseglare (Hemiprocnidae)
- Aegialornithidae (fossil)
- Jungornithidae (fossil)
Referenser
Noter
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2015) Världens fågelordningar / Bird orders of the world Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. version 11, <www.sofnet.org Arkiverad 26 december 2014 hämtat från the Wayback Machine.>, läst 2016-06-11
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2015. (xls), från: www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/, läst 2016-06-11
- ^ Erling Jirle och Markus Lagerqvist (29 jan 2017) Världens fågelordningar, v.12 Arkiverad 28 december 2016 hämtat från the Wayback Machine., läst 2017-02-27
- ^ Hyman, 1992
- ^ [a b c] Mayr, 2002
- ^ Mayr, 2005
Källor
- Dyke, Gareth J.; Waterhouse, David M. & Kristoffersen, Anette M. (2004): Three new fossil landbirds from the early Paleogene of Denmark. Bulletin of the Geological Society of Denmark 51: 47–56. PDF fulltext
- Hyman, Libbie Henrietta (1992): Hyman's Comparative Vertebrate Anatomy. Chicago, University of Chicago Press, sid: 39. ISBN 0-226-87013-8
- Mayr, Gerald (2002): Osteological evidence for paraphyly of the avian order Caprimulgiformes (nightjars and allies). Journal für Ornithologie 143: 82–97. PDF fulltext
- Mayr, Gerald (2003): Phylogeny of early tertiary swifts and hummingbirds (Aves: Apodiformes). Auk 120(1): 145–151. DOI: DOI: 10.1642/0004-8038(2003)120[0145:POETSA]2.0.CO;2 PDF fulltext
- Mayr, Gerald (2005): A new cypselomorph bird from the Middle Eocene of Germany and the early diversification of avian aerial insectivores. Condor 107: 342–352.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Kannan AS, Licens: CC BY-SA 3.0
Crested Treeswift Female in flight, Thattekad, Kerala, India
Författare/Upphovsman: Michael Woodruff from Spokane, Washington, USA, Licens: CC BY-SA 2.0
Tawny-bellied Hermit (Phaethornis syrmatophorus) at Tandayapa Bird Lodge, NW Ecuador, 3/11/2007
Författare/Upphovsman: Phoenix_B_1of3 (talk) (Uploads), Licens: CC0
Map showing the range of the Swifts (and Hummingbirds).
Collared Inca hovering