Secunda Hyadum
| Secunda Hyadum (δ1) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Oxen |
| Rektascension | 04t 22m 56,09253s[1] |
| Deklination | 17° 32′ 33,0487″[1] |
| Skenbar magnitud () | 3,772[2] (3,90 + 9,50[3]) |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G9.5 III CN0.5[4] |
| U–B | +0,801[2] |
| B–V | +0,919[2] |
| Astrometri | |
| Egenrörelse (µ) | RA: +106,56[1] mas/år Dek.: -29,18[1] mas/år |
| Parallax () | 20,96 ± 0,58[1] |
| Avstånd | 156 ± 4 lå (48 ± 1 pc) |
| Absolut magnitud () | +0,41[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 2,8 ± 0,5[6] M☉ |
| Radie | 11,4[6] R☉ |
| Luminositet | 69[6] L☉ |
| Temperatur | 5 000[6] K |
| Metallicitet | +0,10[6] dex |
| Vinkelhastighet | 4,2[6] km/s |
| Ålder | 620[7] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| Hyadum II, 5 1 Tau , 61 Tauri , BD + 17 ° 712 , FK5 162, HD 27697, HIP 20455, HR 1373, SAO 93897[8] | |
Secunda Hyadum[9] eller Delta1 Tauri (δ1 Tauri, förkortat Delta1 Tau, δ1 Tau) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Oxen och anses ingå i stjärnhopen Hyaderna. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 3,77[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 21 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 156 ljusår (48 parsek) från solen.
Nomenklatur
Delta1 Tauri har det traditionella namnet Hyadum II (Secunda Hyadum), vilket är latin för "Andra Hyaden". Inga andra traditionella namn är kopplade till denna stjärna.[9]
Egenskaper
Primärstjärnan Delta1 Tauri Aa är en vit till gul jättestjärna av spektralklass G9.5 III CN0.5,[4] där suffixet "CN0.5" anger ett litet överskott av dicyan i den yttre atmosfären. Den är kromosferiskt aktiv och visar en radial hastighetsvariation av 9,3 ± 0,2 m/s med en period på 165 ± 3 dygn.[6] Den är en enkelsidig spektroskopisk dubbelstjärna, med en omloppsperiod på 529,8 dygn och en excentricitet på 0,42.[10]
Primärstjärnan har en massa som är 2,8[6] gånger solens massa och en uppskattad radie som är 11,4[6] gånger större än solens. Den utsänder från dess fotosfär ca 69[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 5 000 K[6].
Secunda Hyadum har en visuell följeslagare, komponent B, av magnitud 13,21 separerad av 111,8 bågsekunder från huvudstjärnan.[3] Den är troligtvis inte fysiskt relaterad till huvudstjärnan.[11]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d] Jennens, P. A.; Helfer, H. L. (September 1975), "A new photometric metal abundance and luminosity calibration for field G and K giants", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 172: 667–679, Bibcode:1975MNRAS.172..667J, doi:10.1093/mnras/172.3.667.
- ^ [a b] Mason, B. D.; et al. (2014), "The Washington Visual Double Star Catalog", The Astronomical Journal, 122: 3466–3471, Bibcode:2001AJ....122.3466M, doi:10.1086/323920.
- ^ [a b] Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989), "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars", Astrophysical Journal Supplement Series (ISSN 0067-0049), 71: 245, Bibcode:1989ApJS...71..245K, doi:10.1086/191373.
- ^ Cardini, D. (January 2005), "Mg II chromospheric radiative loss rates in cool active and quiet stars", Astronomy and Astrophysics, 430: 303−311, Bibcode:2005A&A...430..303C, arXiv:astro-ph/0409683 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20041440.
- ^ [a b c d e f g h i j k] Beck, P. G.; et al. (January 2015), "Detection of solar-like oscillations in the bright red giant stars γ Psc and θ1 Tau from a 190-day high-precision spectroscopic multisite campaign", Astronomy & Astrophysics, 573: 15, Bibcode:2015A&A...573A.138B, arXiv:1407.6352 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361/201323019, A138.
- ^ Jofré, E.; et al. (2015), "Stellar parameters and chemical abundances of 223 evolved stars with and without planets", Astronomy & Astrophysics, 574: A50, Bibcode:2015A&A...574A..50J, arXiv:1410.6422 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361/201424474.
- ^ "del01 Tau". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-08-08.
- ^ [a b] Kaler, James B., "Hyadum II", STARS, University of Illinois, hämtad 2017-08-09.
- ^ Pourbaix, D.; et al. (2004), "SB9: The Ninth Catalogue of Spectroscopic Binary Orbits", Astronomy & Astrophysics, 424: 727–732, Bibcode:2009yCat....102020P, doi:10.1051/0004-6361:20041213.
- ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, arXiv:0806.2878 Freely accessible, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Taurus chart
