Schweiz kantoner

(c) Marco Zanoli, CC BY-SA 4.0

Schweiz kantoner (tyska: Kantone eller, traditionellt i Schweiz, Stände, franska: cantons, italienska: cantoni, rätoromanska: chantuns) är den traditionellt högsta nivån i Schweiz administrativa indelning. De fungerar som delstater i det Schweiziska edsförbundet. Begreppet användes första gången 1475 i ett av Fribourgdokumenten.^[1]

Varje kanton var en helt självständig stat med egna gränser, armé och valuta från westfaliska freden (1648) till 1798 och från 1803 till grundandet av det schweiziska federationen 1848.^[2] Den senast inrättade kantonen är Jura som bröts ut från Bern 1979.^[3]

Historia

De så kallade urkantonerna, som 1291 grundade edsförbundet, var Uri, Schwyz och Unterwalden. I det gamla edsförbundet kallades kantonerna fortfarande för orter. Därför talar man rörande Schweiz utvecklingsfaser om de åtta gamla orterna och de tretton gamla orterna. Bundsförvanter, som inte var fullvärdiga edsförbundsmedlemmar, betecknades ”zugewandte Orte”. Edsförbundets medlemmar var fortfarande självständiga statsbildningar.

På 1500-talet bestod det schweiziska edsförbundet av tretton självständiga kantoner. Det fanns två olika sorter: sex skogskantoner och sju stadskantoner. Även om de formellt hörde till Tysk-romerska riket var de de facto oavhängiga sedan schweizarna besegrat kejsar Maximilian i juli 1499.^[4] De sex första skogskantonerna var demokratiska republiker, medan de sju stadskantonerna var oligarkiska republiker, kontrollerade av adelssläkter.

I och med den Helvetiska republiken (1798–1803) kom benämningen kanton i större användning (uttrycket användes redan 1475 som synonym till Ort eller Stand i det gamla edsförbundet).^[1] I den nyinrättade enhetsstaten var kantonerna blott förvaltningsdistrikt utan autonomi. Gränserna drogs om för att skapa närapå lika stora kantoner och slå sönder den gamla ordningen. Nu tillkom också de kortlivade kantonerna Säntis, Linth, Waldstätte, Oberland, Baden, Lugano och Bellinzona.

Med mediationsförfattningen 1803 steg antalet kantoner till 19 och med Wienkongressen (1815) till 22. Die Zugewandten Orte, till exempel Republiken Gersau, blev delvis motvilligt inkorporerade i en kanton. År 1833 lösgjorde sig kantonen Basel-Landschaft i en väpnad konflikt från Basel-Stadt.

Med förbundsstatens grundande 1848 inskränktes slutligen kantonernas självständighet: Samtliga kantonala tullar och valutor avskaffades. Några få beslutsområden överläts på de federala instanserna. Med industrialiseringen och den ekonomiska tillväxten blev samhällslivet allt mer komplext, vilket påkallade ytterligare centralisering. I dag är det område inom vilket kantonerna fortfarande kan stifta lagar verkligt autonomt tämligen begränsat. Det talas alltmer om ”verkställande federalism”.

Politiskt system

Varje kanton har sina egna grundlagar, lagstiftande organ, regering och domstolar.^[5] De flesta kantoner har lagstiftande församlingar med en kammare vars storlek varierar från 55 till 180 platser. I ett par kantoner utövas den lagstiftade makten av allmänna stämmor, Landsgemeinden, där direktdemokrati tillämpas. Kantonsregeringarna består antingen av fem eller sju ledamöter, beroende på kanton.^[6]

Schweiz federala grundlag förklarar kantonerna som självständiga i så måtto att deras självständighet inte begränsas av federala lagar.^[5] Alla statliga ansvarsområden som den schweiziska författningen inte överlåter på federationen (som inte regleras av federal lag) hör till kantonernas jurisdiktion (delstatens organisation, skolväsendet, delvis hälsovården, delvis plan- och byggnadsrättsområdet, polisväsendet, delvis domstolsväsendet, notarius publicus-väsendet, kantonal och kommunal beskattningsrätt med mera). Kantonernas lagar reglerar vilken grad av självstyre kommunerna har vilket varierar från kanton till kanton. Kantonernas storlek varierar från 37 till 7 105 kvadratkilometer; folkmängden varierar från 15 471 till 1 244 400.

Liksom på federal nivå finns det i alla kantoner inslag av direkt demokrati. Medborgarna kan kräva en folkomröstning för att ändra kantonens lagar eller hindra en lag som antagits i parlamentet. Allmänna folkförsamlingar (Landsgemeinde) finns numera endast i kantonerna Appenzell Innerrhoden och Glarus. I de övriga kantonerna utövas de demokratiska rättigheterna genom slutna val och omröstningar.

Betydelse i mellan- och överkantonala sammanhang

Interkantonala konkordat

Två eller flera kantoner kan träffa överenskommelser inom vissa områden som ligger utanför förbundets lagstiftningsmakt, exempelvis skolväsendet. Sådana kallas interkantonalt konkordat.

Förbundsnivån

Varje kanton har två eller (för halvkantonerna) en representant i ständerrådet, den lilla kammaren i Schweiz parlament. Vid val till den större kammaren, nationalrådet, utgör kantonerna valkretsar. Vid vissa folkomröstningar krävs för godkännande stöd av både en majoriet av de röstberättigade och en majoritet av kantonerna.

Förteckning

Kantonerna nedan är uppräknade i den ordning de har i den federala grundlagen.^[7]

Flagga	Förkortn.	Kanton	Sedan	Huvudort	Folkmängd[8]	Yta[9]	Befolkningstäthet[10]	Antal kommuner[11]	Officiella språk
	ZH	Zürich	1351	Zürich	1 307 567	1 729	701	171	tyska
	BE	Bern	1353	Bern	962 982	5 959	158	392	tyska, franska
	LU	Luzern	1332	Luzern	363 475	1 493	233	88	tyska
	UR	Uri	1291	Altdorf	34 989	1 077	33	20	tyska
	SZ	Schwyz	1291	Schwyz	141 024	908	143	30	tyska
	OW	Obwalden	1291	Sarnen	33 997	491	66	7	tyska
	NW	Nidwalden	1291	Stans	40 287	276	138	11	tyska
	GL	Glarus	1352	Glarus	38 237	685	51	25	tyska
	ZG	Zug	1352	Zug	109 141	239	416	11	tyska
	FR	Fribourg	1481	Fribourg	263 241	1 671	141	168	franska, tyska
	SO	Solothurn	1481	Solothurn	250 240	791	308	125	tyska
	BS	Basel-Stadt	1501 (del av Basel t.o.m. 1833)	Basel	185 227	37	5 072	3	tyska
	BL	Basel-Landschaft	1501 (del av Basel t.o.m. 1833)	Liestal	269 145	518	502	86	tyska
	SH	Schaffhausen	1501	Schaffhausen	74 527	298	246	27	tyska
	AR	Appenzell Ausserrhoden	1513 (del av Appenzell t.o.m. 1597)	Herisau / Trogen[a]	52 654	243	220	20	tyska
	AI	Appenzell Innerrhoden	1513 (del av Appenzell t.o.m. 1597)	Appenzell	15 471	173	87	6	tyska
	SG	Sankt Gallen	1803	Sankt Gallen	465 937	2 026	222	86	tyska
	GR	Graubünden	1803	Chur	188 762	7 105	26	190	tyska, rätoromanska, italienska
	AG	Aargau	1803	Aarau	581 562	1 404	388	229	tyska
	TG	Thurgau	1803	Frauenfeld / Weinfelden[12]	238 316	991	229	80	tyska
	TI	Ticino	1803	Bellinzona	328 580	2 812	110	176	italienska
	VD	Vaud	1803	Lausanne	672 039	3 212	188	375	franska
	VS	Valais	1815	Sion	298 580	5 224	53	143	franska, tyska
	NE	Neuchâtel	1815	Neuchâtel	169 782	803	206	53	franska
	GE	Genève	1815	Genève	438 177	282	1 442	45	franska
	JU	Jura	1979 (tidigare del av Bern)	Delémont	69 555	838	82	64	franska
	CH	Schweiz		Bern	7 593 494	41 285	174	2 631	tyska, franska, italienska, rätoromanska

Tvåbokstavsförkortningarna för de schweiziska kantonerna används ofta, till exempel på bilarnas registreringsskyltar.^[13]

Halvkantoner - kantoner med halv kantonsröst

Sex kantoner – Obwalden, Nidwalden, Appenzell Innerrhoden, Appenzell Ausserrhoden, Basel-Stadt och Basel-Landschaft – kallas traditionellt för ”halvkantoner”. Denna term ogillas numera av författningsexperter, eftersom 1999 års grundlag nämner 26 jämställda kantoner. Benämningen ”kantoner med halv kantonröst” har nyligen börjat användas i offentliga och juridiska texter.

Regionen Unterwalden har, i historiska källor, alltid delats in i halvkantonerna Obwalden och Nidwalden. De övriga fyra halvkantonerna är resultatet av delningar av tidigare existerande kantoner: kantonen Appenzell klövs 1597 i halvkantonerna Innerrhoden och Ausserrhoden i samband med reformationen. Kantonen Basel delades i halvkantonerna Basel-Stadt och Basel-Landschaft efter att landsbygden runt Basel gjort uppror 1833.

De sex halvkantonerna har samma institutionella struktur och samma rättigheter och skyldigheter som de övriga kantonerna – med två undantag: för det första väljer de bara en ledamot var till Ständerrådet i stället för två, och i folkomröstningar som inte allenast fordrar ett flertal av alla avlagda röster utan även bifall av kantonflertalet (Ständemehr / majorité des cantons), till exempel för grundlagsändringar, räknas en halvkantons röst bara som en halv röst. Det här innebär att ett kantonflertal faktiskt är majoriteten av tjugotre kantonröster.

Namn på andra språk

Se även

• Schweiz administrativa indelning

Kommentarer

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Cantons of Switzerland, 26 september 2009.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Kanton (Schweiz), 25 september 2009.

Noter

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Schweiz kantoner.
  Bilder & media
• Schweiz kantoner
• Upplysningar om de schweiziska kantonerna (på fyra språk)
• GeoPuzzle – pussla ihop kantonerna i Schweiz kartbild
• Badac – databas om Schweiz kantoner och städer (franska/tyska)