Scharlakansrosenfink

	Scharlakansrosenfink; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Finkar; Fringillidae
Släkte	Carpodacus
Art	Scharlakansrosenfink; C. sipahi
Vetenskapligt namn
	§ Carpodacus sipahi
Auktor	(Hodgson, 1836)
Synonymer
	Scharlakansfink; Haematospiza sipahi;

Scharlakansrosenfink^[2] (Carpodacus sipahi) är en asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.^[3] Den förekommer i öppna bergsskogar från Himalaya till norra Vietnam. Beståndet anses vara livskraftigt. Dess närmaste släkting är rosenfinken.

Kännetecken

Utseende

Scharlakansrosenfinken är en medelstor till stor (18-19 cm) och kraftig fink med korta vingar och kraftig, benfärgad näbb. Hanen är karakteristiskt helt scharlakansröd, med mörkare vingar och stjärt. Honan är olivgrön med gul övergump. Unga hanar har orange övergump.^[4]^[5]

Läte

Scharlakansrosenfinken sjunger en klar och fyllig, stigande sång som i engelsk litteratur återges som "par-ree-reeeeeee". Lätet är ett ljudligt "too-eee" eller "pleeau".^[5]

Utbredning och systematik

Scharlakansrosenfink förekommer i Himalaya, i Nepal, sydvästra Kina, Myanmar, norra Laos och norra Vietnam.^[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

Tidigare placerades den som ensam art i släktet Haematospiza. Genetiska studier visar dock att den är närmast släkt med rosenfink (Carpodacus erythrinus).^[7] De flesta taxonomiska auktoriteter expanderar därför Carpodacus till att inkludera sipahi, medan vissa istället behåller den i Haematospiza och bryter ut rosenfinken till det egna släktet Erythrina.^[8]

Levnadssätt

Scharlakansrosenfinken häckar i öppen bergsskog med lövträd och gran på mellan 1600 och 3550 meters höjd, företrädesvis vid skogskanter och öppningar. Fågeln livnär sig på olika sorters frön, knoppar och bär, ibland även små insekter. Den häckar mellan maj och juli och placerar sitt rätt stora bo sju till tolv meter ovan mark.^[1]^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som fåtalig eller ovanlig.^[9]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn kommer av sipāhi, en soldat på urdu.^[10] På svenska har den tidigare kallats scharlakansfink men blev tilldelad nytt namn när det klarlagts att den är nära släkt med rosenfinkarna.

Referenser

^ [a b c d] Birdlife International 2016 Carpodacus sipahi Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ [a b c] Clement, P. (2018). Scarlet Finch (Carpodacus sipahi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61407 6 November 2018).
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. Arkiverad från originalet den 26 september 2018. https://web.archive.org/web/20180926130508/http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. Läst 11 oktober 2022.
^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör scharlakansrosenfink.
Bilder & media
Wikispecies har information om Carpodacus sipahi.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2016 Carpodacus sipahi Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14

[IOC-3] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.

[Indian-4] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press

[hbw-5] [a b c] Clement, P. (2018). Scarlet Finch (Carpodacus sipahi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61407 6 November 2018).

[CC-6] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[7] Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. Arkiverad från originalet den 26 september 2018. https://web.archive.org/web/20180926130508/http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. Läst 11 oktober 2022.

[H&M-8] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[9] Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.

[10] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

Navigation

Navigering

Temaportaler