Scalopus aquaticus

Scalopus aquaticus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
(c) Kenneth Catania, Vanderbilt University, CC BY-SA 3.0
Scalopus aquaticus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningÄkta insektsätare
Eulipotyphla
FamiljMullvadsdjur
Talpidae
UnderfamiljScalopinae
SläkteScalopus
É. Geoffroy Saint-Hilaire, 1803
ArtS. aquaticus
Vetenskapligt namn
§ Scalopus aquaticus
Auktor(Linnaeus, 1758)
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Scalopus aquaticus eller östlig mullvad[2] är ett däggdjur i familjen mullvadsdjur och den enda arten i sitt släkte.[3]

Det vetenskapliga släktnamnet är sammansatt av de gammalgrekiska orden skalops (gräva) och pous (fot). Artepitet aquaticus är det latinska ordet för "relaterad till vatten". Antagligen antog Carl von Linné att arten kan simma med hjälp av huden som finns mellan fingrarna.[4]

Utseende

Denna mullvad kännetecknas av en jämförelsevis lång nos och breda framtassar med grova klor. Liksom hos flera andra mullvadsdjur är ögonen och ytteröronen inte synliga. Med sin cylindriska kropp är den bra anpassad för livet i underjordiska tunnlar.[5] I gångarna förekommer vanligen mer koldioxid än ovanpå marken. Arten har ett speciellt hemoglobin i blotet som ger den förmåga att uppta mer koldioxid.[6]

Den mjuka pälsen har en brun, grå eller svart färg. Artepitet aquaticus syftar på hudflikar mellan framtassarnas tår som påminner om simhud. Mullvaden vistas däremot sällan i vatten men den kan simma om så behövs. Individerna når en kroppslängd mellan 11 och 17 cm och därtill kommer en 2 till 4 cm naken svans. Vikten ligger mellan 40 och 140 gram.[5]

Utbredning och habitat

Utbredningsområdet sträcker sig från södra Ontario (Kanada) till större delar av USA (från Wyoming och Texas till Massachusetts och Florida). Isolerade populationer hittas även i nordöstra Mexiko. Habitatet utgörs av fuktig jord i skogar, ängar eller trädgårdar.[5]

Ekologi

Liksom alla andra mullvadsdjur från nya världen vistas arten huvudsakligen under markytan. Tunnlarna ligger allmänt tät under marken och därför syns vanligen långsträckta förhöjningar istället för mullvadshögar. Bara under vintern används gångar som ligger djupare. De vilar i en kammare som fodras med växtdelar. Individerna kan vara aktiva på dagen och på natten och de håller ingen vinterdvala. I motsats till de flesta andra mullvadsdjur är arten mer social, ofta med 2 eller 3 individer i samma tunnelsystem.[5]

Scalopus aquaticus äter främst daggmaskar, men även insekter och deras larver.[5]

Parningen sker under våren och efter fyra till sex veckors dräktighet föder honan två till fem ungar. Ungarna dias cirka en månad och under följande vår är de könsmogna. Livslängden ligger vanligen mellan tre och sex år.[5]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 16 juli 2012.

Noter

  1. ^ Matson, J., Woodman, N., Castro-Arellano, I. & de Grammont, P.C. 2011 Scalopus aquaticus Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 8 augusti 2012.
  2. ^ Djurordlistan
  3. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Scalopus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  4. ^ Merritt & Matinko (1987). Scalopus aquaticus. Guide to the Mammals of Pennsylvania. University of Pittsburgh Press. sid. 72 
  5. ^ [a b c d e f] Nowak, R. M. (1999) sid. 240/41 Google books
  6. ^ Campbell et al.: Molecular basis of a novel adaptation to hypoxic-hypercapnia in a strictly fossorial mole. In: BMC Evolutionary Biology 2010, 10:214

Tryckta källor

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

ScalopusAquaticus.jpg
(c) Kenneth Catania, Vanderbilt University, CC BY-SA 3.0
A photograph of Scalopus aquaticus. The eastern American mole (Scalopus aquaticus linnacus) showing the large forelimbs used to excavate tunnels.