Saxstjärtsglada

	Saxstjärtsglada; Status i världen: Sårbar
	Saxstjärtsglada i Kamerun.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; men se text; Accipitridae
Släkte	Chelictinia; Lesson, 1843
Art	Saxstjärtsglada; C. riocourii
Vetenskapligt namn
	§ Chelictinia riocourii
Auktor	(Vieillot, 1822)

Saxstjärtsglada^[2], även kallad svalglada, (Chelictinia riocourii) är en afrikansk fågel inom ordningen hökfåglar, vanligen placerad i familjen hökar.^[3] Den är vida spridd i norra tropiska Afrika, men är fåtalig och minskar i antal, så pass att den är upptagen på IUCN:s röda lista över utrotningshotade arter.

Kännetecken

Utseende

Saxstjärtsglada är en liten, smärt grå och vit glada med en ganska liten näbb, brett huvud, långa spetsiga vingar och en djupt kluven stjärt. Adulta fåglar är övervägande blekgrå ovan och vita under, med vit panna och en svart fläck runt ögat. Ögonen är tydligt röda. I flykten syns mörkgrå vingpennor som kontrasterar mot inre delen av undersidan av vingen. Vidare syns ett tydligt svart band tvärs över vingknogen. Ungfåglarna är mörkare på ryggen med rostfärgade kanter på fjädrarna och mer gräddfärgad undertill. Flykten är nästan tärnlik och den ryttlar ofta likt en tornfalk.^[4]

Läten

Saxstjärtsglada är mestadels tystlåten, men under häckningstid kan ett kvittrande och raspigt tjattrande läte höras.^[5]

Utbredning och systematik

Saxstjärtsglada förekommer i Afrika, söder om Sahara^[3], i ett bälte från Mauretanien till Etiopien, Kenya, Somalia och norra Uganda.^[1] Den har även observerats i Eritrea och Jemen.^[1] Arten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Fågeln placeras som ensam art i släktet Chelictinia, nära släkt med pärlglada (Gampsonyx) och gladorna i Elanus. Dessa utgör systergrupp till alla andra arter i familjen hökar.^[6]^[7] Genetiska studier visar att de skildes åt redan under tidig miocen, och parat med skillnader i cytologi, morfologi och ekologi rekommenderar författarna till studien att de urskiljs som en egen familj, Elanidae.^[8] Hittills har endast Birdlife International följt dessa rekommendationer, medan tongivande International Ornithological Congress och eBird/Clements, liksom svenska Birdlife Sverige, än så länge behåller kladen bland hökarna.

Levnadssätt

Arten bebor arid savann i Sahel. Under häckning livnär den sig huvudsakligen av skinkar och andra ödlor, men även små ormar, gnagare och leddjur. Den jagar huvudsakligen från luften och faller ner mot bytet på marken, men kan även fånga byten i luften, framför allt insekter som flyr gräsbränder. När termiter kommer till eller gräshoppor svärmar kan saxstjärtsglador samlas i stora antal. De har även setts samlas kring boskap.^[4]

Häckning

Saxstjärtsgladan häckar i lösa kolonier med upp till 20 par, men kan också häcka för sig, huvudsakligen från maj till augusti men från december till mars i väst och från mars till juni i Kenya. Den bygger ett litet kvistbo som placeras i en akacia eller törnbuske två till åtta meter ovan mark, ofta nära ett stort rovfågelbo som sekreterarfågelns eller en brun ormörns.^[4]

Status och hot

Saxstjärtsgladan tros minska relativt kraftigt i antal till följd av habitatförlust, så pass den anses vara utrotningshotad av internationella naturvårdsunionen IUCN, placerad i kategorin sårbar (VU). Beståndet är relativt litet och uppskattas till mellan 30 000 och 67 000 vuxna individer.^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Antoine Nicolas François Dubois Comte de Riocour (eller Riocourt) (1761–1841), fransk naturforskare och samlare av specimen.^[9] Den har även kallats svalglada’’, men blev 2022 tilldelat nytt namn av svenska BirdLife Sveriges taxonomikommitté för att särskilja den från svalstjärtsgladan och rimma bättre med det engelska namnet Scissor-tailed Kite.^[2]

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2011 Chelictinia riocourii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ [a b] Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
^ [a b c] Ferguson-Lees, James; Christie, David A. (2001). Raptors of the World. Christopher Helm. sid. 449. ISBN 0-7136-8026-1
^ Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235
^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
^ Griffiths, C.S., Barrowclough, G.F., Groth, J.G. & Mertz, L.A. (2007). Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon. Journal of Avian Biology 38(5): 587–602.
^ Starikov, I. J.; Wink, M. (2020). ”Starikov, I. J., & Wink, M. (2020). Old and Cosmopolite: Molecular Phylogeny of Tropical–Subtropical Kites (Aves: Elaninae) with Taxonomic Implications.” (på engelska). Diversity 12 (9). doi:10.3390/d12090327.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör saxstjärtsglada.
Bilder & media
Wikispecies har information om Chelictinia riocourii.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2011 Chelictinia riocourii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[BirdLife-2] [a b] Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11

[Raptors-4] [a b c] Ferguson-Lees, James; Christie, David A. (2001). Raptors of the World. Christopher Helm. sid. 449. ISBN 0-7136-8026-1

[sinclair-5] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235

[6] Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.

[7] Griffiths, C.S., Barrowclough, G.F., Groth, J.G. & Mertz, L.A. (2007). Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon. Journal of Avian Biology 38(5): 587–602.

[Starikov&Wink2020-8] Starikov, I. J.; Wink, M. (2020). ”Starikov, I. J., & Wink, M. (2020). Old and Cosmopolite: Molecular Phylogeny of Tropical–Subtropical Kites (Aves: Elaninae) with Taxonomic Implications.” (på engelska). Diversity 12 (9). doi:10.3390/d12090327.

[9] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

Navigation

Navigering

Temaportaler