Santeri Ivalo
| Santeri Ivalo | |
 | |
| Född | Herman Alexander Ingman 9 juni 1866 Sodankylä, Finland |
|---|---|
| Död | 25 januari 1937 (70 år) Helsingfors |
| Begravd | Sandudds begravningsplats[1] |
| Medborgare i | Finland |
| Utbildad vid | Oulun Lyseo, |
| Sysselsättning | Politiker, författare, journalist, historiker |
| Befattning | |
| Ledamot av Finlands lantdag (1904–1906) | |
| Maka | Ellinor Ivalo (g. 1898–1937) |
| Barn | Asko Ivalo (f. 1901) |
| Släktingar | Lauri Ingman |
| Utmärkelser | |
| Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[2] Kommendör av Vasaorden[2] Officier de l’instruction publique[2] Tre Stjärnors orden, andra klass[2] Frihetskorset (Estland)[2] | |
| Redigera Wikidata | |
Santeri Ivalo, ursprungligen Herman Alexander Ingman, född 9 juni 1866 i Sodankylä, död 25 januari 1937 i Helsingfors, var en finländsk författare och tidningsman.
Ivalo blev student 1885 och studerade historia, blev filosofie licentiat 1894 och utgav bland annat Kaarlo IX:n jäämerenpolitiikka (1894–95; Karl IX:s ishavspolitik). Därefter uppträdde han som produktiv novellist och romanförfattare på finska språket, med god berättarförmåga och en stor portion humor.
Bland Ivalos arbeten kan nämnas den moderna romanen Aikansa lapsipuoli (1895; "Sin tids styvbarn") samt de historiska romanerna Juho Wesainen (1893), Anna Fleming (1898) och Tuomas Piispa (1901; "Biskop Tomas", 1902). Hans fyraakters skådespel Lahjoitusmailla (1900; På donationsgodsen) med social syftning och Kustaa Eerikinpoika (1903; Gustav Eriksson) uppfördes på scenen.
Av Ivalos senare verk märks bland annat de historiska romanerna Erämaan taistelu ("En strid i ödemarken", 1909), Viipurin pamaus ("Viborgska smällen", 1911), Pietari Särkilahti (1913), Kuningas Suomessa (Kungen [Gustav Vasa] i Finland; 1919) och Erämaan nuijamiehet (Ödemarkens klubbemän, 1922). På svenska föreligger vidare av hans arbeten "Från reservkasärnen" (1893), "En bondehöfding" (1894) och "Margareta" (1903).
Ivalo verkade som medarbetare och 1899–1904 som huvudredaktör för det ungfinska ledande organet Päivälehti och var 1918–20 huvudredaktör för Helsingin Sanomat. Han hade särskilt intresse för sociala frågor och deltog i det politiska livet även som lantdagsman.
Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[3]
Utmärkelser
Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[2]
Kommendör av Vasaorden[2]
Officier de l’instruction publique[2]
Tre Stjärnors orden, andra klass[2]
Frihetskorset (Estland)[2]
Källor
- ^ läs online, www.helsinginseurakunnat.fi.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, läst: 8 september 2023.[källa från Wikidata]
- ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016.
Externa länkar
- Ivalo, Herman Santeri i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
- Ivalo, H.S. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 210-11
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Order of the White Rose Knight 1st Class
Order of the Three Stars - Commander
Сантери Ивало (Ингман), финский писатель
Författare/Upphovsman: EricSerge, Licens: CC BY-SA 3.0
Estonian Cross of Liberty for Military Leadership ribbon bar
Författare/Upphovsman: Borodun, Licens: CC BY 3.0
Ribbon bar: Les Palmes académiques, Officier rank
Författare/Upphovsman: Wiki Romi, Licens: CC0
Order of Vasa - Commander