Santa Lucia dei Ginnasi

Santa Lucia dei Ginnasi
Kyrka
Santa Lucia dei Ginnasi. Ingången ses rakt fram med en skulpturnisch. Gravyr av Giuseppe Vasi.
Land	Italien
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Plats	dåvarande Via dell'Arco dei Ginnasi nuvarande Via delle Botteghe Oscure / Largo di Santa Lucia Filippini
Invigd	900-talet
Dekonsekrerad/ Riven
- Riven	1936
Santa Lucia dei Ginnasi (här benämnd Lucia) på Antonio Tempestas vy över Rom från år 1593. (Detta utsnitt är från den år 1645 av Giovanni Domenico de Rossi publicerade utgåvan.)

Santa Lucia dei Ginnasi, även benämnd Santa Lucia alle Botteghe Oscure och Santa Lucia de Calcarario, var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den heliga jungfrumartyren Lucia. Kyrkan var belägen vid Via delle Botteghe Oscure i Rione Pigna och från 1600-talet inkorporerad i Palazzo Ginnasi.

Tillnamnet ”Ginnasi” avser familjen Ginnasi, som ägde Palazzo Ginnasi och hade patronatsrätt över kyrkan. Tillnamnet ”Botteghe Oscure” (av latinets apotheca, ”upplag”, ”magasin”, och obscurus, ”mörk”, ”dunkel”) avser de affärs- och hantverksbodar vilka under medeltiden inrättades i Balbusteaterns ruiner; dessa bodar var mörka då de saknade fönster. ”Calcarario” (jämför italienskans calcara, ”kalkugn”) syftar på de i området belägna ugnar i vilka man brände delar av antika skulpturer och byggnadsfragment för att utvinna kalk.^[1][2][3]

Kyrkan revs år 1936 och ersattes med ett kapell i Palazzo Ginnasi.

Kyrkans första dokumenterade omnämnanden förekommer i två dokument från år 1192: dels i en bulla, promulgerad av påve Celestinus III, dels i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor, sammanställd av Cencio Savelli. Kyrkan tros dock vara betydligt äldre; den uppfördes sannolikt under 900-talet.^[4][3]

År 1595 överlät påve Clemens VIII kyrkan åt Sacrosancta Sacerdotum Societas. Tre år senare, 1598, drabbades Rom av en omfattande översvämning. Enligt Ottavio Panciroli skadades kyrkan svårt av Tiberns vatten och blev nästan helt täckt; endast taket syntes.^[5][6]

År 1629 inrättades genom Caterina Ginnasis försorg vid kyrkan ett kloster för oskodda karmeliter, kallade Monache del Corpus Domini dell'ordine di Santa Teresa.^[7] Omkring år 1630 lät kardinal Domenico Ginnasi riva den gamla kyrkan och uppföra en ny från grunden (a fundamentis) efter ritningar av Orazio Torriani. Karmelitnunnorna flyttade år 1751 till den ombyggda Santi Marcellino e Pietro. Kyrkan Santa Lucia övertogs av sekularpräster, vilka lät uppföra ett härbärge för fattiga och sjuka präster. Under 1800-talets senare hälft företogs en genomgripande restaurering av kyrkan. Kyrkan revs år 1936 vid breddningen av Via delle Botteghe Oscure. En del av kyrkans gravstenar överfördes till andra kyrkor i Rom.^[4]

Kyrkan hade inte någon egentlig fasad, utan var inlemmad i klosterbyggnaden. Ingångsportalen hade en ädikula med en skulptur föreställande Jungfru Maria med Jesusbarnet, utförd av Pompeo Ferrucci. Denna portal har bevarats och finns nu vid Via delle Botteghe Oscure.

Ovanför portalen i interiören satt en tavla med följande inskription:^[1][8]

Kyrkan hade ett grekiskt kors som grundplan med högaltare och två sidokapell. Samtliga målningar i interiören var utförda av Caterina Ginnasi, elev till Giovanni Lanfranco. Högaltaret hade Den heliga Lucias martyrium samt lynetten Den sista måltiden.

Det högra sidokapellet var invigt åt de heliga Blasius och Ambrosius. Altarmålningen framställde Den helige Blasius martyrium. I detta kapell fanns även gravmonumentet över Faustina Gottarda Ginnasi, utfört av Cosimo Fancelli och Giacomo Antonio Fancelli, samt gravmonumentet över kardinal Domenico Ginnasi, av Giuliano Finelli. Detta monument innehöll även skulpturer föreställande dygderna Kärleken och Visheten.^[9]

Vänster sidokapell var invigt åt den korsfäste Kristus och altarmålningen föreställde Korsfästelsen. I detta kapell fanns gravmonumentet över Eleonora Boncompagni Borghese, ritat av Giovanni Battista Contini och utfört av Andrea Fucigna; monumentet flyttades till kyrkan Sant'Alessio all'Aventino när kyrkan Santa Lucia revs.^[10] Även ärkebiskop Annibale Ginnasis gravmonument fanns i kapellet.^[9]

Gravmonumenten över Faustina Gottarda Ginnasi, Domenico Ginnasi och Annibale Ginnasi återfinns numera i Palazzo Ginnasis kapell.

• ”Santa Lucia dei Ginnasi” (på italienska). info.roma.it. Arkiverad från originalet den 5 februari 2020. https://archive.today/20200205195904/https://www.info.roma.it/monumenti_dettaglio.asp?ID_schede=1696. Läst 5 februari 2020. 

• Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 494–495. OCLC 9269651 
• Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1333–1334. OCLC 2997278 
• Buchowiecki, Walther (1970) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms: der römische Sakralbau in Geschichte und Kunst von der altchristlichen Zeit bis zur Gegenwart. Bd 2, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms: Gesù Crocifisso bis S. Maria in Monticelli. Wien: Brüder Hollinek. sid. 293–295. Libris 76031. OCLC 27719523 
• Erwee, Michael (2014) (på engelska). The Churches of Rome, 1527–1870. "1". London: Pindar Press. ISBN 978-1-904597-28-5 
• Erwee, Michael (2015) (på engelska). The Churches of Rome, 1527–1870. "2". London: Pindar Press. ISBN 978-1-904597-67-4 
• Forcella, Vincenzo (1874) (på italienska) ( PDF). Iscrizioni delle chiese e d'altri edificii di Roma dal secolo XI fino ai giorni nostri. "5". Roma: Bencini. sid. 397–411. OCLC 312757777. https://warburg.sas.ac.uk/pdf/hnh5600b2797976v5.pdf 
• Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 300–301. OCLC 3696954 
• Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 239–240. ISBN 88-7621-069-5 
• Marchionne Gunter, Alfredo. ”Cappella di Palazzo Ginnasi – Cappella dell'Immacolata nell'istituto Maestre Pie "Filippini"” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (14): sid. 17–21. ISSN 1126-6546. 
• Nibby, Antonio (1839) (på italienska). Roma nell'anno MDCCCXXXVIII. "Parte prima. Moderna.". Roma: Tipografia delle Belle Arti. sid. 308–309. OCLC 311878250 
• Panciroli, Ottavio (1600) (på italienska). I tesori nascosti nell'alma città di Roma. Roma: Luigi Zannetti. https://archive.org/details/bub_gb__q4U8TaYeD0C/page/n433/mode/2up. Läst 29 januari 2020 
• Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. sid. 169. ISBN 978-1-291-37077-5 
• Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 184. ISBN 88-8289-419-3 
• Sturm, Saverio (2015) (på italienska). L'architettura dei Carmelitani scalzi in età barocca: la Provincia Romana, Lazio, Umbria e Marche (1597–1705). Roma: storia, cultura, immagine; 27 (2). Roma: Gangemi. ISBN 978-88-492-7783-8. https://books.google.se/books?id=xPESBwAAQBAJ&pg=PA150&lpg=PA150&dq=palazzo+ginnasi+cappella&source=bl&ots=a98jpEXOkM&sig=ACfU3U0HL_9ejXc9990zMfgyCuWuBbkOPw&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjvgd6r5brnAhUD8qYKHWtlBtEQ6AEwEXoECAkQAQ#v=onepage&q=palazzo%20ginnasi%20cappella&f=false 

• Wikimedia Commons har media som rör Santa Lucia dei Ginnasi.
  Bilder & media