Santa Balbina

Santa Balbina
Kyrka
Fasaden vid Via di Santa Balbina.
Fasaden vid Via di Santa Balbina.
LandItalien Italien
LänLazio
OrtRom
TrossamfundRomersk-katolska kyrkan
StiftRoms stift
FörsamlingSan Saba
PlatsVia di Santa Balbina
Invigd500-talet
Interiören.
Interiören.
Interiören.

Santa Balbina, även benämnd Santa Balbina all'Aventino, är en kyrkobyggnad, mindre basilika och titelkyrka i Rom, helgad åt den heliga jungfrumartyren Balbina. Kyrkan är belägen vid Via di Santa Balbina i Rione San Saba och tillhör församlingen San Saba.[1]

Kyrkans historia

Kyrkans första skriftliga omnämnande återfinns i ett dokument från synoden i Rom år 595.

Påvarna Gregorius III (731–741) och Leo III (795–816) lät bygga om och smycka kyrkan. Under 1000-talet uppfördes ett kloster i anslutning till kyrkan. På grund av områdets ohälsosamma tillstånd övergavs kyrkan och klostret under 1100-talet; kyrkan förföll och absiden rasade. Under påföljande sekel, 1200-talet, överläts kyrkan och klostret åt grekiska munkar från Santa Maria in Cosmedin. Dessa munkar lät befästa klostret till skydd mot invaderande barbarer samt stråtrövare vilka under denna tid behärskade den romerska campagnan.[2]

På initiativ av kardinal Marco Barbo genomgick kyrkan en genomgripande restaurering, vid vilken taket lades om. Påve Clemens VIII lät år 1598 bygga om kyrkan och försåg dess absid med fresker.

Under ledning av konsthistorikern och arkitekten Antonio Muñoz företogs åren 1927–1930 en drastisk renovering. Muñoz strategi innebar att återställa kyrkan till det utseende han trodde att den hade haft under medeltiden; han hade dock sällan arkeologiska bevis för sina anspråk. Senare tillägg, till exempel under barocken, behandlade han med förakt. I Santa Balbina lät Muñoz bland annat återöppna de fönster som tidigare murats igen eller gjorts mindre; de tre fönstren i fasaden försågs även med transennae, vilket är en sorts perforerad skärm i sten eller marmor.[3] Enligt Ferruccio Lombardi förstörde Muñoz flera konsthistoriskt värdefulla arkitektoniska element.[2]

Interiören

Kyrkan är enskeppig med absid. I absidens halvkupol har Anastasio Fontebuoni freskmålat Den förhärligade Kristus med de heliga Balbina, Quirinus och Felicissimus; fresken är från år 1623. Under högaltaret vördas Balbinas, Quirinus och Felicissimus reliker.[2]

Interiören har tio sidokapell, fem på var sida.[4] Flera av kapellen är emellertid icke i bruk.

Höger sida

Cappella di San Pio da Pietrelcina

Första sidokapellet på höger hand är invigt åt den helige Padre Pio. Förutom en modern staty föreställande Padre Pio finns i kapellet freskfragment från 1300-talet.

Cappella di San Giovanni da Capestrano

Andra kapellet är invigt åt den helige Giovanni da Capistrano. Altarmålningen Jungfru Maria uppenbarar sig för den helige Giovanni da Capistrano är dessvärre i dåligt skick.

Cappella di Nostra Signora di Lourdes

Tredje kapellet är invigt åt Vår Fru av Lourdes. I kapellet kan man beskåda statyn Vår Fru av Lourdes samt ytterligare freskfragment från 1300-talet.

Cappella del Santissimo Crocifisso

Detta kapell är invigt åt den korsfäste Kristus. Altaret pryds av reliefen Korsfästelsen, utförd av Mino da Fiesole år 1460.

Cappella di Santa Margherita da Cortona

Det femte kapellet var tidigare invigt åt den heliga Margareta av Cortona. Altarmålningen är i dålig kondition.

Vänster sida

Cappella della Madonna di Fátima

Tredje sidokapellet till vänster är invigt åt Vår Fru av Fátima. Kapellet hyser bland annat en 1200-talsfresk föreställande Kristus och Jungfru Maria med fyra apostlar, attribuerad åt Pietro Cavallinis skola.

Cappella di Sant'Antonio di Padova

Femte sidokapellet är invigt åt den helige Antonius av Padua och har en modern staty föreställande titelhelgonet.

På fasadens innervägg återfinns Stefano de Surdis gravmonument, ett cosmatarbete från år 1303. Den avlidne ses ligga på en katafalk.[4][5]

Omnämningar i kyrkoförteckningar

KatalogÅrBenämning
Catalogo di Cencio Camerario1192sce. Balbine[6]
Il Catalogo Pariginocirka 1230s. Balbina[7]
Il Catalogo di Torinocirka 1320Ecclesia sancte Balbine titulus presbiteri cardinalis[8]
Il Catalogo del Signorilicirka 1425sce. Balbine[9]

Titelkyrka

Kyrkan stiftades som titelkyrka under 500-talet.[10]

Kardinalpräster 1200- till 2000-talet
  • Tommaso da Capua: 1221–?
  • Simon d'Armentières: 1294–1297
  • Eleazario da Sabrano: 1378–1379/1381
  • Bandello Bandelli: 1408–1416
  • Guglielmo Carbone-Tomasello: 1411–1418, pseudokardinal utnämnd av motpåve Johannes XXIII
  • John Kemp: 1440–1452
  • Vakant: 1452–1467
  • Amico Agnifilo della Rocca: 1467–1469
  • Vakant: 1469–1473
  • Giovanni Battista Cybo: 1473–1474, sedermera påve Innocentius VIII
  • Girolamo Basso della Rovere: 1477–1479
  • Vakant: 1479–1484
  • Juan Margarit i Pau: 1484
  • Vakant: 1484–1450
  • Juan de Vera: 1500–1507
  • Francisco Jiménez de Cisneros: 1507–1517
  • Adrien Gouffier de Boissy: 1517–1520
  • Giovanni Piccolomini: 1521–1524
  • Vakant: 1524–1535
  • Girolamo Ghinucci: 1535–1537
  • Gasparo Contarini: 1537–1539
  • Pier Paolo Parisio: 1540–1545
  • Jacopo Sadoleto: 1545
  • Ottone di Waldburg: 1545–1550
  • Pedro Pacheco Ladrón de Guevara: 1550–1557
  • Lorenzo Strozzi: 1557–1571
  • Gaspar Cervantes de Gaete: 1572–1575
  • Gaspar de Quiroga y Vela: 1578–1594
  • Pompeo Arrigoni: 1597–1616
  • Antonio Zapata y Cisneros: 1616–1635
  • Alfonso de la Cueva-Benavides y Mendoza-Carrillo: 1635–1644
  • Juan de Lugo: 1644–1660
  • Pascual de Aragón-Córdoba-Cardona y Fernández de Córdoba: 1661–1677
  • Lazzaro Pallavicino: 1677–1680
  • Vakant: 1680–1687
  • José Aguirre: 1687–1694
  • Ferdinando d'Adda: 1696–1714
  • Antonio Felice Zondadari: 1715–1731
  • Girolamo Grimaldi: 1731–1733
  • Thomas Philip Wallrad d'Alsace-Boussut de Chimay: 1733–1752
  • Vakant: 1752–1760
  • Girolamo Spinola: 1760–1775
  • Vakant: 1775–1782
  • Alessandro Mattei: 1782–1786
  • Antonio Felice Zondadari: 1801–1823
  • Ercole Dandini: 1823–1840
  • Silvestro Belli: 1841–1844
  • Giacomo Piccolomini: 1846–1847
  • Giuseppe Pecci: 1850–1855
  • Enrico Orfei: 1858–1870
  • Giuseppe Andrea Bizzarri: 1875–1877
  • Giacomo Cattani: 1880–1887
  • Amilcare Malagola: 1893–1895
  • Donato Maria Dell'Olio: 1901–1902
  • Vakant: 1902–1916
  • Auguste-René-Marie Dubourg: 1916–1921
  • Jean Verdier: 1929–1940
  • Vakant: 1940–1946
  • Clément-Emile Roques: 1946–1964
  • Léon-Etienne Duval: 1965–1996
  • Péter Erdő: 2003–

Kommunikationer

Närmaste tunnelbanestation är Circo Massimo.

Bilder

  • Biskopstronen.
    Biskopstronen.
  • Korsfästelsen. Relief av Mino da Fiesole.
    Korsfästelsen. Relief av Mino da Fiesole.
  • Fasadens tre transenna-fönster.
    Fasadens tre transenna-fönster.

Referenser

Noter

  1. ^ ”Chiesa rettoria Santa Balbina all'Aventino” (på italienska). Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 11 januari 2020. https://archive.today/20200111151502/http://www.diocesidiroma.it/phpenti/ente/?ID=855. Läst 11 januari 2020. 
  2. ^ [a b c] Lombardi 1993, s. 368.
  3. ^ Racheli 2000, s. 97.
  4. ^ [a b] Ausenda 2002, s. 509.
  5. ^ Rendina 2000, s. 42.
  6. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#22. Läst 11 januari 2019. 
  7. ^ ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#367. Läst 11 januari 2019. 
  8. ^ ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#272. Läst 11 januari 2019. 
  9. ^ ”Il Catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#343. Läst 11 januari 2019. 
  10. ^ ”S. Balbina” (på engelska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 12 januari 2020. https://archive.today/20200112071655/http://webdept.fiu.edu/~mirandas/titles-1.htm%23Balbina#Balbina. Läst 12 januari 2020. 

Tryckta källor

  • Armellini, Mariano (1982) [1891] (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni del Pasquino. sid. 590–591. OCLC 73221620 
  • Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1260. OCLC 2997278 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. sid. 508–509. ISBN 88-365-2541-5 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 203–204. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 368. OCLC 30727273 
  • Racheli, Alberto M. (2000) (på italienska). Restauro a Roma 1870–2000: architettura e città (2). Venezia: Marsilio Editori. ISBN 88-317-7334-8 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 42. ISBN 88-8289-419-3 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats