Sant'Omobono

Sant'Omobono
Kyrka
(c) Vadim Zhivotovsky, CC BY 3.0 Exteriören vid Vico Jugario.
Land	Italien
Län	Lazio
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Församling	Santa Maria in Portico in Campitelli
Plats	Vico Jugario
Exteriören med absiden.

Sant'Omobono, även benämnd Sant'Omobono de' Sartori,^[1] är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Homobonus. Kyrkan är belägen vid Vico Jugario i Rione Ripa och tillhör församlingen Santa Maria in Portico in Campitelli.^[2]

Under romarriket låg två tempel här: Mater Matutas tempel och Fortunas tempel. Dagens kyrka uppfördes på platsen för den medeltida kyrkan San Salvatore in Portico.^[3] Enligt en teori åsyftar tillnamnet ”Portico” den antika Porticus Crinorum; en annan teori hävdar att tillnamnet syftar på det sjukhus, som låg i anslutning till kyrkan Santa Maria in Portico.^[4] Kyrkan San Salvatore in Portico restaurerades år 1510 och förlänades år 1575 åt Università dei sartori, det vill säga skräddarnas skrå. Skrået lät renovera kyrkan och helga den åt sin skyddspatron – den helige Homobonus. I en förteckning över Roms kyrkor, sammanställd 1575–1583 av Francesco del Sodo, kanik vid Santa Maria in Cosmedin, benämns den nya kyrkan Sant'Omobono de Sartori.^[4]

Kyrkan genomgick en ny restaurering år 1767 och ytterligare en under 1800-talets hälft, då innertaket och golvbeläggningen renoverades.^[1]

Fasaden har fyra kolossalpilastrar och ett oxöga.^[1] Fasadens krönande fris bär följande inskription:^[5]

Interiören är enskeppig med absid. Takmålningen, utförd av Cesare Mariani år 1877, framställer Jungfru Marie kröning som himmelens drottning med de heliga Homobonus och Antonius av Padua. Högaltarmålningen av Pietro Turini från tidigt 1500-tal visar Den tronande Kristus och därunder Jungfrun med Barnet. I en lynett på vänster sida i kyrkorummet framställs Gud Fadern som den gudomlige skräddaren som förser Adam med en pälsbrämad mantel.^[6]

Den tyske arkeologen Christian Hülsen hävdar att kyrkan San Salvatore in Statera är identisk med Sant'Omobono,^[7] men detta är felaktigt enligt den schweiziske arkeologen Christoph Reusser.^[8]

• Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 534. OCLC 9269651 
• Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1399. OCLC 2997278 
• Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5 
• Ceci, Monica (2009), ”S. Salvatore in Portico e il quartiere produttivo”, skriven i Arcavacata di Rende, i Brocato, Paolo; Ceci, Monica; Terrenato, Nicola, Ricerche nell'area dei templi di Fortuna e Mater Matuta, "1", Università della Calabria, s. 185–213, ISBN 8898197063, OCLC 1002263311 
• Claridge, Amanda (1998) (på engelska). Rome: An Oxford Archaeological Guide. Oxford Archaeological Guides, 99-2662277-1. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-288003-9 
• Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
• Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 261. OCLC 30727273 
• Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 313. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
• Reusser, Christoph (1993) (på tyska). Der Fidestempel auf dem Kapitol in Rom und seine Ausstattung: ein Beitrag zu den Ausgrabungen an der Via del Mare und um das Kapitol 1926–1943. Bullettino della Commissione Archeologica Communale di Roma. Supplementi, 99-2070382-6; 2. Roma: L'Erma di Bretschneider. Libris 7547911. ISBN 88-7062-825-6 

• Wikimedia Commons har media som rör Sant'Omobono.
  Bilder & media