Sant'Ivo dei Bretoni

Sant'Ivo dei Bretoni
Kyrka
Fasaden vid Vicolo della Campana.
Fasaden vid Vicolo della Campana.
LandItalien Italien
LänLazio
OrtRom
TrossamfundRomersk-katolska kyrkan
StiftRoms stift
FörsamlingSant'Agostino in Campo Marzio
PlatsVicolo della Campana
Högaltaret.
Högaltaret.
Högaltaret.
Webbplats: Saint-Yves-des-Bretons à Rome

Sant'Ivo dei Bretoni är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Ivo av Kermartin, advokaternas skyddspatron. Kyrkan är belägen vid Vicolo della Campana i Rione Campo Marzio och tillhör församlingen Sant'Agostino in Campo Marzio. Sant'Ivo dei Bretoni är en av Frankrikes nationskyrkor i Rom samt regionskyrka för Bretagne.[1] Frankrikes övriga nationskyrkor i Rom är San Luigi dei Francesi, Santissima Trinità dei Monti, San Nicola dei Lorenesi och Santi Claudio e Andrea dei Borgognoni.[2]

Kyrkans historia

Första kyrkan på denna plats var helgad åt aposteln Andreas och bar namnet Sancti Andreae de Mortarariis eller Sancti Andreae de Marmorariis; den tillhörde marmorarbetarnas skrå. Denna kyrkas första dokumenterade omnämnande återfinns i en bulla promulgerad av påve Innocentius II (1130–1143),[3][4] men den skall ha uppförts på 900-talet.[5] Kyrkan hade två sidokapell; det ena var invigt åt aposteln Andreas och det andra åt tre heliga konungar (Santi Re Magi).[4]

På tillskyndan av kardinal Alain de Coëtivy grundades i mitten av 1400-talet ett härbärge för bretonska pilgrimer. Påve Clemens III förlänade år 1456 den fallfärdiga Sant'Andrea-kyrkan åt den bretonska församlingen,[6] som lät riva den och uppföra en ny, större kyrka och helga den åt Ivo av Kermartin.[5]

År 1875 revs den medeltida kyrkan och under de kommande två åren uppfördes en ny. Arkitekten Luca Carimini ritade en fasad i nyrenässansstil.[7] Fasaden anlades i motsatt riktning till den tidigare.

Interiör

Halvkupolens fresk i koret, Jesus Kristus tillbedd av de franska helgonen Ivo, Martin, Clotilda, Ludvig, Bernhard av Clairvaux och Genoveva, är ett verk av Ludovico Seitz, fullbordat 1881.[8]

Kyrkan har två sidokapell, ett på var sida.

Cappella del Sacro Cuore

Sidokapellet på höger hand är invigt åt Jesu heliga hjärta. Stuckskulpturen Jesu heliga hjärta är placerad i altarnischen. På altarväggen återfinns fyra medaljonger med franska helgon, utförda av Riccardo Mancinelli: Dionysius, Radegunda, Germaine Cousin och Frans av Sales.[9]

Cappella della Madonna

Sidokapellet till vänster är invigt åt Jungfru Maria. Altaret har en polykrom terracottarelief från 1400-talet föreställande Jungfru Maria med Barnet; reliefen härstammar från den år 1888 rivna kyrkan Santa Maria della Purificazione in Banchi. Kapellets halvkupol är utsmyckad med fem medaljonger med scener ur Jungfru Marie liv, utförda av Paolo Bartoloni. Under dessa återfinns ytterligare fyra helgonmedaljonger av Mancinelli: Johannes Evangelisten, Anna, Joakim och Johannes Döparen.[8]

Bilder

  • Sant'Ivo dei Bretoni (nummer 118) på Giovanni Battista Faldas vy över Rom från år 1676.
    Sant'Ivo dei Bretoni (nummer 118) på Giovanni Battista Faldas vy över Rom från år 1676.
  • Sant'Ivo dei Bretoni (nummer 504) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.
    Sant'Ivo dei Bretoni (nummer 504) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.
  • Rekonstruktion av den gamla Sant'Ivo-kyrkan.
    Rekonstruktion av den gamla Sant'Ivo-kyrkan.
  • Jesus Kristus. Detalj av halvkupolens fresk.
    Jesus Kristus.
    Detalj av halvkupolens fresk.

Referenser

Noter

  1. ^ ”Chiesa rettoria Sant'Ivo dei Bretoni” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 27 mars 2018. https://archive.today/20180327000851/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=951. Läst 27 mars 2018. 
  2. ^ Tosini et al. 1995, s. 1–3.
  3. ^ Hülsen 1927, s. 188.
  4. ^ [a b] Lombardi 1998, s. 151.
  5. ^ [a b] Lombardi 1993, s. 124.
  6. ^ Rendina 2000, s. 167.
  7. ^ Racheli 2000, s. 287.
  8. ^ [a b] Marti 1996, s. 59.
  9. ^ Marti 1996, s. 58.

Tryckta källor

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 330–331. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. sid. 362. ISBN 88-365-2541-5 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 188–189. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 124. OCLC 30727273 
  • Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 151. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
  • Marti, Licia (Aprile 1996). ”Sant'Ivo dei Bretoni” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (6): sid. 56–59. ISSN 1126-6546. 
  • Racheli, Alberto M. (2000) (på italienska). Restauro a Roma 1870–2000: architettura e città (2). Venezia: Marsilio Editori. ISBN 88-317-7334-8 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 167–168. ISBN 88-8289-419-3 
  • Tosini et al., Patrizia (1995) (på franska). Les Églises Françaises à Rome. Roma: Elio de Rosa editore. ISBN 9992034017. OCLC 759843772 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Campo Marzio - S. Ivo dei Bretoni.JPG
Chiesa di Sant'Ivo dei Bretoni, a Roma, nel rione Campo Marzio. Foto personale.
Intérieur de l'église Saint-Yves-des-Bretons de Rome (2).jpg
Författare/Upphovsman: Broenberr, Licens: CC BY-SA 4.0
Intérieur de l'église Saint-Yves-des-Bretons (Sant'Ivo dei Bretoni), église nationale des Bretons à Rome.
Christus von Ludwig Seitz 2.jpg
Fresque de Ludwig Seitz (1844-1908) dans l'église Saint-Yves-des-Bretons, Rome
Ancienne eglise Saint Yves des Bretons.jpg
Författare/Upphovsman: Mael vreizh, Licens: CC BY-SA 4.0
Reconstitution graphique sommaire de la façade de l'ancienne église Saint-Yves-des-Bretons (Sant Ivo dei Brittoni) d'après la gravure de Giuseppe VASI (1710-1782)