Sankt Laurentii kyrka, Söderköping

Sankt Laurentii kyrka S:t Laurentii kyrka
Kyrka
Sankt Laurentii kyrka i juli 2016.
Land	Sverige
Län	Östergötland
Ort	Söderköping
Trossamfund	Svenska kyrkan
Stift	Linköpings stift
Församling	Söderköping S:t Anna församling
Plats	Prästgatan 8, Söderköping
- koordinater	58°28′48.73″N 16°19′9.71″Ö / 58.4802028°N 16.3193639°Ö / 58.4802028; 16.3193639
Invigd	ca 1200
(c) Henrik Sendelbach, CC BY-SA 3.0 Blinderingarna på kyrkans västfasad.
Webbplats: Söderköpings församling

Sankt Laurentii kyrka eller S:t Laurentii kyrka är en kyrkobyggnad belägen vid Prästgatan 8 i tätorten Söderköping i Söderköpings kommun, Östergötland. Kyrkan tillhör Söderköping S:t Anna församling i Linköpings stift och Svenska kyrkan.

Församlingskyrkan i Söderköping tillkom i slutet av 1100-talet. Den brann dock 1494 och byggdes om till en hallkyrka på 1490-talet. Den invigdes på nytt 1497 av biskop Henrik Tidemansson.

Dagens kyrka är präglad av denna ombyggnad, men murar har hittats från den tidigare kyrkan, men även från 1200-talets början, så troligtvis har det funnits en kyrka på samma plats åtminstone sedan omkring 1200. Fragment av medeltida väggmålningar kan hittas inuti kyrkan, men det mesta förstördes i branden 1494. S:t Laurentii församling omtalas redan år 1253 i de historiska källorna. Kyrkan måste ha byggts om redan under reformationen, men känt är i alla fall ombyggnader tiden omkring 1580, 1747-1749, 1804, 1808, 1840, 1845, 1885, 1953 och senast 1975.

SVT:s julotta 2018 sändes från kyrkan.^[1]

• 29 juli 1281 kröntes Magnus Ladulås gemål Helvig av Holstein till svensk drottning.
• 2 december 1302 kröntes Birger Magnusson och Märta av Danmark till svensk kung och drottning.

• Altarskåp av ek, nordtyskt arbete från 1500-talet.
• Dopfunt av kalksten av sen gotländsk paradistyp, cuppa från 1300-talet medan foten endast är några decennier gammal. Till denna finns ett dopfat från 1658.
• Kalkmålning av oidentifierad upphovsman, 1400-talets andra hälft.
• Triumfkrucifix från verkstad i Östergötland, 1400-talets första fjärdedel.
• Träskulptur av ek föreställande Martin, nordtyskt arbete från omkring 1500.
• Krucifix av ek, kors av furu, från verkstad i Östergötland, mitten av 1400-talet.
• Träskulptur av ek föreställande Katarina av Alexandria, nordtyskt arbete från 1400-talets sista fjärdedel.
• Träskulptur av lövträ, Kristoffer, oidentifierad upphovsman omkring 1500.
• Träskulptur av ek, helgon ur altarskåp, nordtyskt arbete från mitten av 1400-talet.
• Träskulptur av lövträ, evangelistsymbol, från verkstad i Östergötland under 1400-talet.
• Predikstolen tillkom 1669, dock målades den först 1723.
• Glasmålning i fönster: Tidegärden med motiv från bibliska lovsånger. Utfört 1988 av Bengt Olof Kälde. Fönstret är enligt inskription uppsatt "Till minne av Arthur Adell, kyrkoherde i S:t Laurentii församling åren 1938-1959. Den svenska tidegärdens förnyare."

Under åren 1802-1886 hängde Pehr Hörbergs altartavla längst fram, men hittas numera vid den sidovägg i kyrkans kor. Ett antal epitafier från 1500- och 1600-talet pryder väggarna. Ljuskronorna är också från samma tid.

Äldst är dock ett processionskrucifix från 1200-talet.

• 

  (c) Henrik Sendelbach, CC BY-SA 3.0
  Klockstapeln.
• 
  Kyrkans interiör mot öster.
• 
  Processionskrucifix.
• 
  Predikstolen.
• 
  Dopfunten.
• 
  Altaret.
• 

  (c) Henrik Sendelbach, CC BY-SA 3.0
  Vapen.
• 
  Kyrkan på ett färglitografi från 1874.

I kyrkan finns tre orglar: en uppe på orgelläktaren en stor orgel vid koret och en liten på kyrkans norra arm.

• 1588 sätts en orgel upp som troligen kom från en kloster i Polen. Den skänktes av riksrådet Karl Holgersson Gera eller Jöran Holgersson Gera.^{[källa behövs]} Omkring 1700 byggs ett pedalverk med kort oktav av Johan Agerwall, Söderköping. Alla stämmor i pedalen är av tenn. 1767 renoveras orgeln av Swahlberg. Orgeln har fyra bälgar.^[2]

• Stora orgeln på läktaren har 23 orgelstämmor fördelade på två manualer och pedal. Den har slejflådor med mekanisk traktur och registratur. Vita undertangenter i manualerna (ursprungligt). Orgelfasaden byggdes 1844 av Carl Gustaf Blom Carlsson, Överintendentämbetet. Alla fasadpipor stumma. Orgeln i övrigt kom till 1845 och uppfördes av Sven & Erik Nordström, Norra Solberga. Sommaren år 1887 renoveras orgeln av Erik Nordström.^[3] År 1906 omändras orgeln av Åkerman & Lund. År 1991 renoveras orgeln av konstnären och orgelbyggaren Sune Fondell i Ålem.

Disposition:

(c) Henrik Sendelbach, CC BY-SA 3.0

Den stora orgeln intill koret byggdes 1980 av Anders Persson, Viken, och har lika många orgelstämmor och manualer som orgeln längst bak på läktaren. Orgelfasaden ritades av Torsten Leon-Nilson. mekanisk traktur och registratur.

Disposition:

(c) Henrik Sendelbach, CC BY-SA 3.0

Positivet i kapellet i norra skeppet uppfördes också det av Anders Persson men 1976, fyra år tidigare än den stora orgeln intill koret. Det har 6 orgelstämmor och är helmekaniskt. Fasaden ritades av Torsten Leon-Nilson.

Disposition:

Inspelningar av musik framförd på kyrkans orglar.

• Orgel bronslur och trombon / Torgé, Christer, basun & bronslur ; Nilsson, Torsten, orgel. LP. Proprius : PROP 9924. 1985.

• Wikimedia Commons har media som rör Sankt Laurentii kyrka.
  Bilder & media
• Bebyggelseregistrets anläggningspresentation
• St Lars&minibild=on Medeltidens bildvärld, Historiska museet.
• Antiqvarisk tidskrift för Sverige, andra delen (1867-1869), sid 89f, handlar om Sankt Laurentii kyrka.

• Sten L. Carlsson (1973). Sveriges kyrkorglar. Lund: Håkan Ohlssons förlag. ISBN 91-7114-046-8 
• Dag Edholm (1985). Orgelbyggare i Sverige 1600–1900 och deras verk. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-499-6 
• Einar Erici & R. Axel Unnerbäck (1988). Orgelinventarium. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-557-7 
• Sten-Åke Carlsson & Tore Johansson: Inventarium över svenska orglar 1989:II, Linköpings stift
• GOArt: The Nordic-Baltic Organ Book - History and Culture, Göteborg (2003), ISBN 91-973916-9-7

• Glase, Béatrice; Glase, Gösta (1996). 99 kyrkor : från Skåne i söder till Lappland i norr. Stockholm: Byggförl./Kultur i samarbete med Riksantikvarieämbetet. sid. 102–103. Libris 8377620. ISBN 91-7988-142-4