Sandy Dennis

Sandy Dennis
Sandy Dennis (till höger), tillsammans med Ruth White i Förbjuden ingång (1967).
Född	Sandra Dale Dennis 27 april 1937 Hastings, Nebraska, USA
Död	2 mars 1992 (54 år) Westport, Connecticut, USA
Utbildad vid	Lincoln High School, HB Studio och Nebraska Wesleyan University
Aktiva år	1952–1991
Partner	Gerry Mulligan (1965 – 1974) Eric Roberts (1980 – 1985)
Betydande roller
Honey i Vem är rädd för Virginia Woolf?
Oscar Bästa kvinnliga biroll 1967 - Vem är rädd för Virginia Woolf?
Tony Awards Bästa kvinnliga biroll - Teater 1963 - A Thousand Clowns Bästa kvinnliga huvudroll - Teater 1964 - Any Wednesday
IMDb SFDb

Sandra Dale "Sandy" Dennis, född 27 april 1937 i Hastings i Nebraska, död 2 mars 1992 i Westport i Connecticut, var en amerikansk skådespelare.

Sandy Dennis är född Hastings, Nebraska, dotter till Yvonne (född Hudson), en sekreterare, och Jack Dennis, en posttjänsteman. Hon hade också en bror som hette Frank. Dennis växte upp i Kenesaw, Nebraska och Lincoln, Nebraska. Hon tog examen från Lincoln High School 1955. Hon gick på Nebraska Wesleyan University och University of Nebraska, deltog i Lincoln Community Theater Group innan hon flyttade till New York vid 19 års ålder.

Dennis gjorde sin TV-debut 1956 i The Guiding Light. Hon syntes 1963 i Jagad, där David Janssen medverkade, i avsnittet "The Other Side of the Mountain". År 1964 framträdde hon i avsnittet "Don't Mention My Name in Sheboygan" i Craig Stevenss drama på CBS Mr Broadway. Hennes filmdebut var rollen som Kay i Feber i blodet (1961). Men hon var mer engagerad av att göra en karriär inom teatern. Hon vann Tony Awards två år i rad för sina roller i A Thousand Clowns (1963) och Any Wednesday (1964). Hon vann en Oscar för bästa kvinnliga biroll för sin roll som Honey, den bräckliga, neurotiska unga hustrun till George Segal, i Vem är rädd för Virginia Woolf? (1966). Hon följde upp det med väl mottagna föreställningar som Förbjuden ingång (1967), Räven (1967), Sweet November (1968) och Osmak till tusen (1970).

År 1967 blev hon framröstad som den 18:e största stjärnan i USA.

Dennis var en livsmedlem av Actors Studio och en förespråkare av method acting. Hon beskrevs ofta som neurotisk i hennes prestationer, hennes signum infattade att köra ihop ord och på ett konstigt sätt stoppa och starta meningar, plötsligt gå upp och ner i oktav när hon talade, och fladdrande med händerna. Walter Kerrs berömda yttrande gick ut på att hon behandlade meningar som "svaga, skadade saker" som behövde hjälpas långsamt "tvärs över gatan".

Sandy Dennis, tillsammans med Anne Bancroft, Zoe Caldwell, Viola Davis, Colleen Dewhurst, Maureen Stapleton och Irene Worth är de enda kvinnor som har vunnit Tony Awards för både Bästa kvinnliga skådespelare i teater och Bästa kvinnliga biroll i teater.

Hennes sista stora filmroller var i Alan Aldas Fyra årstider (1981) och Come Back to the Five and Dime, Jimmy Dean, Jimmy Dean (1982). År 1991 spelade hon en större roll i filmen The Indian Runner, som markerade Sean Penns regidebut.

Dennis bodde ihop med den framstående jazzmusikern Gerry Mulligan från 1965 tills de splittrades 1974. Även om Mulligan ofta refererade till Dennis som hans andra hustru, avslöjades det senare att de aldrig var gifta. Hon bodde också med skådespelaren Eric Roberts 1980–1985.

I en intervju med People Magazine 1989, avslöjade Dennis hon och Gerry Mulligan hade drabbats av ett missfall 1965 och fortsatte med att säga, "om jag hade varit en mamma, skulle jag ha älskat barnet, men jag hade bara inte något samband med det när jag var gravid... Jag har aldrig någonsin velat ha barn. Det skulle varit som att få en elefant".

Sandy Dennis dog av äggstockscancer i Westport, Connecticut, vid 54 års ålder.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sandy Dennis, 15 maj 2014.

• Wikimedia Commons har media som rör Sandy Dennis.
  Bilder & media
• Sandy Dennis på Internet Movie Database (engelska)
• Sandy Dennis på Svensk Filmdatabas
• Sandy Dennis på Internet Off-Broadway Database