Sandfiltbi

Sandfiltbi
(c) Arnstein Staverløkk/Norsk institutt for naturforskning, CC BY 3.0
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteFiltbin
Epeolus
ArtSandfiltbi
Epeolus alpinus
Vetenskapligt namn
§ Epeolus alpinus
AuktorFriese, 1893
Synonymer
Epeolus variegatus Thomson, 1872
Epeolus glacialis Alfken, 1913
Epeolus montanus Bischoff, 1930
Epeolus pilosus Bischoff, 1930[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Sandfiltbi (Epeolus alpinus) är en biart som beskrevs av Heinrich Friese 1893. Sandfiltbi ingår i släktet filtbin, och familjen långtungebin.[2][3][4]

Underarter

Modern forskning erkänner två underarter:[5]

  • Sandfiltbi (Epeolus alpinus alpinus)
  • Skogsfiltbi (Epeolus alpinus glacialis) Detta taxon betraktades tidigare som en egen art (Epeolus glacialis).[4]

Beskrivning

Som alla filtbin är arten ett litet men kraftigt byggt bi med gulaktiga markeringar på mellankropp och bakkropp. På bakkroppen finns även fält med filtaktig behåring. På den bakre delen av buken har honan två spetsiga, taggiga utskott som är vända bakåt, och som antas användas vid äggläggningen.[6] Vad som skiljer just denna art från andra filtbin är den längre behåringen i pannan.[7]

Utbredning

Arten förekommer i norra Europa och på höga höjder i andra delar av kontinenten. Särskilt vanlig är den i Skandinavien, Alperna och Pyrenéerna. Från Norge, Sverige och Finland i norr går den över Lettland, Litauen, Belarus, Polen, Tyskland, Österrike och Schweiz till Italien, Frankrike och Spanien.[8] Internationella naturvårdsunionen (IUCN) har framfört åsikten att arten är endemisk för Europa;[8] en senare rapport hävdar emellertid att detta inte stämmer, utan att arten även påträffats i Sibirien, Turkiet och Nordafrika.[9]

Utbredning i Sverige och Finland

Med undantag för Halland finns nominatunderarten (E. alpinus alpinus) i hela Götaland och Svealand, samt i Västerbotten och Norrbotten.[10]

Underarten skogsfältbi (E. alpinus glacialis) finns i ungefär samma områden som nominatunderarten, med skillnaden att den saknas i de sydligaste landskapen (Skåne, Blekinge, Småland, Öland och Gotland), men i stället finns i Gästrikland, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland, det vill säga sammanhängande i de norrländska kustlandskapen från Gästrikland till Norrbotten.[11]

Finlands artdatacenter skiljer inte mellan de två underarterna beträffande utbredningsstatistik, men de flesta observationerna av arten har gjorts i den södra delen av landet, ungefär upp till de södra delarna av Norra Savolax och Norra Karelen. Längs med västkusten har dock ett mindre antal observationer gjorts ända upp till Kaakamovaara i sydvästra Lappland. Arten finns dock inte på Åland.[12]

Ekologi

Habitatet utgörs av öppna områden, företrädesvis på sandjord. Arten kan även påträffas bland buskage, bland klippor och på ruderat som gamla industritomter.[8]

Som övriga filtbin är arten en boparasit; honan lägger ett ägg per larvcell, när denna har fyllts med näring. För att kunna tränga igenom dessa cellers plastliknande skyddsbeklädnad använder honan troligen taggarna på bakkroppen. Larven har i sitt första larvstadium kraftiga käkar så att den kan döda värdägget eller -larven, för att på det sättet slippa konkurrens om matförrådet.[6] Värdarter är florsidenbi och finsidenbi.[8]

Källor

  1. ^ ”Epeolus alpinus Friese, 1893” (på engelska). https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Epeolus+alpinus. Läst 3 december 2020. 
  2. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/epeolus+alpinus/match/1. Läst 2 december 2020. 
  3. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
  4. ^ [a b] Oskar Kindvall, Maria Backlund (17 november 2016). ”Art: Epeolus alpinus - sandfiltbi”. Dyntaxa. Artdatabanken. https://www.dyntaxa.se/taxon/info/103242?changeRoot=True. Läst 2 december 2020. 
  5. ^ ”SEARCH SPECIES” (på engelska). Sökning för Epeolus alpinus. Global Biodiversity Information Facility. 2019. https://www.gbif.org/species/search?highertaxon_key=1341946&status=ACCEPTED&status=DOUBTFUL. Läst 3 december 2020. 
  6. ^ [a b] Björn Cederberg (2020). ”Filtbin Epeolus”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/epeolus-1005542. Läst 19 juli 2020. 
  7. ^ ”Sandfiltbie Epeolus alpinus Friese, 1893” (på norska). Artsdatabanken, Norge. https://artsdatabanken.no/Taxon/Epeolus%20alpinus/119725. Läst 6 december 2020. 
  8. ^ [a b c d] Bogusch, P. & Straka, J. 2014 Epeolus alpinus . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 3 december 2020.
  9. ^ Bogusch, Petr (2018). ”Three new species and new records of cuckoo bees of the genus Epeolus in Turkey (Hymenoptera: Apidae: Nomadinae)” (på engelska). Acta Entomologica Musei Nationalis Pragae (Prag) 58 (1). doi:10.5281/zenodo.3681359. http://treatment.plazi.org/id/61421B7DFFD2FFBCB7A4FEC2FA8CD661. Läst 2 december 2020. 
  10. ^ ”Sandfiltbi Epeolus alpinus”. Artdatabanken. 2020. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103242. Läst 3 augusti 2020. 
  11. ^ ”Skogsfiltbi Epeolus alpinus glacialis”. Artdatabanken. 2020. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/epeolus-alpinus-glacialis-248783. Läst 3 augusti 2020. 
  12. ^ Juho Paukkunen (2019). ”Sandfiltbi – Epeolus alpinus”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204669. Läst 3 december 2020. 

Externa länkar

Katalogdata
​​​​ • Dyntaxa: 103242​ • EoL: 2758215​ • GBIF: 1341946​​​ • Inaturalist: 433637​ • ITIS: 765929​ • IUCN: 19198313​ • NCBI: 601034​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Fauna Europaea: 232160​​​​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Epeolus alpinus.jpg
(c) Arnstein Staverløkk/Norsk institutt for naturforskning, CC BY 3.0
Epeolus alpinus