San Tommaso in Parione

San Tommaso in Parione
Kyrka
Kyrkans fasad vid Via di Parione.
Land	Italien
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Församling	Santa Maria in Vallicella
Plats	Via di Parione
Invigd	21 december 1139[1][2][3]
San Tommaso in Parione (nummer 615 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748. Övriga avbildade kyrkobyggnader: 592) San Biagio della Fossa, 599) Santa Maria della Pace, 600) Santa Maria dell'Anima, 619) Natività di Nostro Signore Gesù Cristo degli Agonizzanti och 656) Santa Maria in Vallicella.

San Tommaso in Parione är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige aposteln Tomas. Kyrkan är belägen vid Via di Parione i Rione Parione och tillhör församlingen Santa Maria in Vallicella.^[4]

Tillnamnet ”Parione” kommer av latinets paries, ”mur”, som åsyftar gigantiska murrester från Domitianus stadion, vilka tidigare fanns i närheten av kyrkan.^[5][6]

San Tommaso in Parione var titelkyrka från 1517 till 1937. Den siste titelinnehavaren var kardinalpräst Johannes Baptist Katschthaler.^[7]

Kyrkan konsekrerades av påve Innocentius II den 21 december 1139.^[1][2][3] Kyrkan nämns i en bulla promulgerad 1186 av påve Urban III; bullan uppräknar den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso.^[8] Därtill förekommer den i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sco. Thome de Parrioni^[9] samt i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Thomas de Parione,^[10] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Thome de Parione^[11] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Thome de Parionis.^[12]

Påve Nicolaus V utfärdade år 1449 ett privilegiebrev åt Università degli Scrittori e Copisti, skrivarnas och kopisternas skrå, vilket var anvisat till denna kyrka. År 1582 genomfördes en restaurering av kyrkan under Francesco da Volterras ledning.^[13] Kostnaderna bestreds av adelsmännen Mario och Camillo Cerrini.^[14][15]

I samband med den franska ockupationen av Rom år 1798 lämnade skrået kyrkan och den kom med tiden att förfalla. Arkitekten Antonio Cipolla företog en restaurering år 1848.^[16]

Sedan omkring år 1980 firar Etiopisk-katolska kyrkan gudstjänst i kyrkan. I kyrkan tjänar etiopiska och eritreanska präster från cistercienserorden.

Kyrkans fasad i tegel och travertin ritades av Francesco da Volterra och har två våningar. Den nedre våningen har tre axlar. Ingångsportalen kröns av ett triangulärt pediment och flankeras av rundbågefönster. Fyra joniska pilastrar bär upp ett entablement, vars fris bär dedikationsinskriptionen från år 1582:^[16][17][18]

Den övre våningen har en axel med doriska pilastrar som bär upp ett entablement med ett avslutande triangulärt pediment med ett tomt tympanon. Övervåningens fönster omramas av snäckskal och snirklar och kröns av ett segmentbågeformat pediment. Våningens sidor utgörs av kolossala voluter med lejonprotomer.^[16][18]

Interiören har tre skepp. Joniska pilastrar bär upp ett entablement som löper runt kyrkorummet. Taket hade tidigare fresken Den helige Tomas förhärligande, utförd av Domenico Palombi.^[19][20]

Koret utgörs av en absid med en halvkupol, vilken har tre runda fresker: Jesus Kristus flankerad av Den helige Tomas och Den helige Paulus.^[20] Altaruppsatsen i nyklassicism har två korintiska kolonner i gul marmor, vilka bär upp ett triangelpediment. Högaltaret hade tidigare 1600-talsmålningen Den helige Tomas i bön av kapucinbrodern Cosimo,^[21] vilken är ersatt med en modern framställning av Jungfru Maria och Jesusbarnet.^[20]

Korets sidoväggar har Domenico Palombis målningar Den helige Filippo Neri och Den helige Gregorio Barbarigo; Filippo Neri prästvigdes i denna kyrka år 1551, medan Gregorio Barbarigo var kardinalpräst av San Tommaso in Parione från 1660 till 1677.^[14]

Det vänstra sidoskeppet hyser ett krucifix från 1700-talet.^[20]

Interiörens ursprungliga dekoration gick förlorad under 1800-talets senare hälft.^[18]

• Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
• Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5 
• Benay, Erin E. (2014), ”Touching is Believing: Caravaggio's Doubting Thomas in Counter-Reformatory Rome”, i Pericolo, Lorenzo; Stone, David M., Caravaggio: Reflections and Refractions, Farnham: Ashgate, s. 59–82, ISBN 978-1-4094-0684-6 
• Bovio, Giovanni Battista (1729) (på italienska). La pietà trionfante su le distrutte grandezze del gentilesimo nella magnifica fondazione dell'insigne Basilica di S. Lorenzo in Damaso di Roma. Roma: Mainardi. OCLC 886698630. http://pdf-directory.org/ebook.php?id=FkSxtuL0RrcC 
• Forcella, Vincenzo (1876) (på italienska). Iscrizioni delle chiese e d'altri edificii di Roma dal secolo XI fino ai giorni nostri, vol. VII. Roma: Tipografia dei Fratelli Bencini. http://warburg.sas.ac.uk/pdf/hnh5600b2797976v7.pdf 
• Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
• Kuhn-Forte, Brigitte (1997) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms. 4. Band, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms. Die Kirchen von Trastevere. Purkersdorf: Verlag Brüder Hollinek. ISBN 3-85119-266-4 
• Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273 
• Nibby, Antonio (1838) (på italienska). Roma nell'anno MDCCCXXXVIII. Roma: Tipografia delle Belle Arti. OCLC 4147982 
• Papi, Federica Maria (Dicembre 1997). ”San Tommaso in Parione” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (11): sid. 9–11. ISSN 1126-6546. 

• Wikimedia Commons har media som rör San Tommaso in Parione.
  Bilder & media