San Nicola dei Prefetti

San Nicola dei Prefetti
Kyrka
Fasaden vid Via dei Prefetti.
Fasaden vid Via dei Prefetti.
LandItalien Italien
LänLazio
OrtRom
TrossamfundRomersk-katolska kyrkan
StiftRoms stift
FörsamlingSan Lorenzo in Lucina
PlatsVia dei Prefetti
Invigd25 juni 1729 (nykonsekrering)[1]
Högaltaret.
Högaltaret.
Högaltaret.

San Nicola dei Prefetti är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Nikolaus. Kyrkan är belägen vid Via dei Prefetti i Rione Campo Marzio och tillhör församlingen San Lorenzo in Lucina.[2]

Kyrkans tillnamn ”Prefetti” syftar på adelssläkten Di Vico, som mellan 1297 och 1445 innehade ämbetet Praefectus urbis, stadsprefekt, i arv.[3]

Historia

Den första kyrkan på denna plats skall ha uppförts under påve Zacharias pontifikat (741–752), men den omnämns i ett dokument först under påve Lucius III (1181–1185).[4] Fasaden är från 1674 och interiören genomgick en genomgripande ombyggnad under påve Benedictus XIII (1724–1730).[5]

Interiör

Takfresken framställer Den helige Nikolaus förhärligande och är utförd av Giacomo Triga cirka 1730. Ovanför högaltaret står: PATER DIMITTE ILLIS – ”Fader, förlåt dem”. Över altaret i andra sidokapellet på höger hand finns målningen Den helige Nikolaus av Bari uppväcker tre barn, utförd av en anonym 1600-talskonstnär. Andra sidokapellet till vänster är invigt åt Madonna del Rosario, Vår Fru av Rosenkransen, och har en träskulptur från 1700-talet föreställande Jungfru Maria och Jesusbarnet. Jungfru Maria bar ursprungligen en purpurfärgad klänning. Numera är hon iförd en klänning i silver och guld, vilken tidigare ägdes av furstinnan Gwendoline Talbot Shrewsbury (1817–1840), gift med Marcantonio V Borghese.[3][6]

Snett emot San Nicola-kyrkans fasad är kapellet Santa Maria del Divino Amore beläget.[6]

Bilder

  • Madonna del Rosario.
    Madonna del Rosario.

Referenser

Noter

  1. ^ Caiola 1997, s. 31.
  2. ^ ”Chiesa Annessa San Nicola dei Prefetti” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 2 september 2017. https://archive.is/20170902184159/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=714. Läst 2 september 2017. 
  3. ^ [a b] Lombardi 1993, s. 127.
  4. ^ Ausenda 2002, s. 365.
  5. ^ Caiola 1997, s. 30.
  6. ^ [a b] Caiola 1997, s. 35.

Tryckta källor

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5 
  • Caiola, Antonio Federico (Maggio 1997). ”San Nicola dei Prefetti” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (9): sid. 30–35. ISSN 1126-6546. 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 121. ISBN 88-8289-419-3 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Campo Marzio - s Nicola ai prefetti altar maggiore 1180912.JPG
Författare/Upphovsman: Lalupa, Licens: CC BY-SA 3.0
Roma, san Nicola ai Prefetti, altar maggiore
Campo Marzio - S. Nicola dei Prefetti.JPG
Chiesa di San Nicola dei Prefetti, a Roma, nel rione Campo Marzio. Foto personale.
Campo Marzio - san Nicolino ai Prefetti 1000396 Madonna del rosario.JPG
Författare/Upphovsman: Lalupa, Licens: CC BY-SA 3.0
Roma, san Nicola ai Prefetti, madonna del Rosario. L'abito si dice appartenuto alla principessa Guendalina Talbot Borghese (m. 1840)