San Macuto

San Macuto
Kyrka
Fasaden vid Piazza di San Macuto.
Fasaden vid Piazza di San Macuto.
LandItalien Italien
LänLazio
OrtRom
TrossamfundRomersk-katolska kyrkan
StiftRoms stift
FörsamlingSanta Maria in Aquiro
PlatsPiazza di San Macuto
Invigd1100-talet
Interiören.
Interiören.
Interiören.

San Macuto är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Malo. Kyrkan är belägen vid Piazza di San Macuto i Rione Colonna och tillhör församlingen Santa Maria in Aquiro.[1]

Kyrkans namn

Kyrkan är helgad åt den helige Malo (omkring 520–612), som var biskop av Aletum och räknas till de sju helgon, vilka grundade Bretagne. Malo är även känd under namnet Mac'h Low, vilket blev Maclovius eller Machutus på latin och Macuto på italienska.

Kyrkans historia

Den tidigaste kyrkan på denna plats uppfördes på 1100-talet. Den omnämns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sco. Maguto.[2]

Därtill förekommer kyrkan i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Magutus,[3] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Maguti[4] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Magoti.[5]

År 1279 överläts kyrkans administration åt dominikanerna vid Santa Maria sopra Minerva. Påve Leo X (1513–1521) ställde San Macuto under Vatikankapitlet. År 1538 överläts kyrkan åt Bergamaschi, personer från Bergamo, vilka hade bosatt sig i Rom. Bergamaschi lät 1577–1579 bygga om kyrkan med en fasad av Francesco da Volterra. Fasaden kröns, förutom av ett kors, av fem obelisker.[6][7] I fasadens övervåning återfinns ett elegant serliana-motiv.[8]

Jesuitorden införskaffade 1605 det intilliggande Palazzo Gabrielli-Borromeo och övertog 1729 kyrkan. År 1773 förbjöds dock orden och byggnadskomplexet överläts åt välgörenhetsinstitutionen Monte di Pietà. År 1814 återupprättades Jesuitorden och tio år senare fick man kyrkan och palatset åter.[9]

Högaltaret har Michelangelo Cerrutis målning Jungfru Maria uppenbarar sig för den helige Malo. I målningens bakgrund skymtar staden Saint-Malo. Cerruti har även utfört målningarna ovanför de bägge sidoaltarna: till höger Den helige Josefs förhärligande och till vänster De heliga Johannes Nepomuk och Aloysius Gonzaga inför Jesu heliga Hjärta.[9][10]

Bilder

Referenser

Noter

Tryckta källor

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5 
  • Escobar, Mario (1992) (på italienska). Le chiese sconosciute di Roma: un insolito itinerario alla scoperta delle chiese più discrete e nascoste, fuori dagli usuali percorsi turistici, gelose custodi di preziose opere d'arte, sorprendenti curiosità e monumenti suggestivi (2). Roma: Newton Compton. sid. 145–147. OCLC 888671476 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273 
  • Petrocchi, Stefano (Luglio 1995). ”San Macuto” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (2): sid. 38–39. ISSN 1126-6546. 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 134–135. ISBN 88-8289-419-3 
  • Schück, Henrik (1917). Några anmärkningar till Antonio Tempesta's Urbis Romæ Prospectus 1593. Arbeten utgivna med understöd av Vilhelm Ekmans universitetsfond, 99-0441467-X; 20. Uppsala. sid. 16 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Chiesa di san macuto facciata.jpg
Chiesa di san macuto facciata.
Petersdom von Engelsburg-2.jpg
Petersdom in Rom, gesehen vom Dach der Engelsburg, September 2004
Tempesta 1593 San Macuto.jpg
Tempesta, Pianta di Roma 1593
S Macuto - interno P1080548.JPG
Författare/Upphovsman: Lalupa, Licens: CC BY-SA 4.0
Roma, San Macuto, interno.