San Lorenzo in Miranda
| San Lorenzo in Miranda | |
| Kyrka | |
.jpg) | |
| Land |  Italien |
|---|---|
| Län | Lazio |
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Församling | San Marco Evangelista al Campidoglio |
| Plats | Via in Miranda |
 San Lorenzo in Miranda (här benämnd S. Laurentii in Miranda) på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från år 1927. | |
| Webbplats: La Chiesa di San Lorenzo degli Speziali in Miranda | |
San Lorenzo in Miranda, officiellt San Lorenzo de' Speziali in Miranda, är en kyrkobyggnad Rom, helgad åt den helige Laurentius. Kyrkan är belägen vid Via in Miranda i Rione Campitelli och tillhör församlingen San Marco Evangelista al Campidoglio.[1] Kyrkan är inkorporerad i Antoninus Pius och Faustinas tempel på Forum Romanum. Enligt traditionen är kyrkan uppförd på den plats där den helige Laurentius dömdes till döden år 258.
Kyrkans tillnamn (cognome) ”Miranda” är namnet på den romerska adelsdam som bekostade uppförandet av det intilliggande klostret.[2]
Kyrkans historia
Kyrkan uppfördes på 600- eller 700-talet i resterna av Antoninus Pius- och Faustina-templets cella. Kyrkans första dokumenterade omnämnande finns i Mirabilia Urbis Romae, en guide till staden Rom, avfattad på 1140-talet.[3]
Kyrkan omnämns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sco. Laurentio Mirand'.[4]
Därtill förekommer kyrkan i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Laurencius de Miranda,[5] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Laurentii in Miranda[6] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Laurentii in miranda.[7]
År 1430 förlänade påve Martin V[8] kyrkan åt Collegio degli Speziali, officiellt benämnt Universitas Aromatariorum, apotekarnas och medicinalväxthandlarnas skrå. I dag innehas kyrkan av Collegio Chimico Farmaceutico.[3]
Kyrkans fasad uppfördes i två faser. Nedervåningen ritades av Orazio Torriani och stod färdig 1616, medan den övre våningen inte fullbordades förrän 1726.[9] Fasaden kröns av ett brutet pediment och ett kors.[8]
Interiör
Högaltaruppsatsen, attribuerad åt Pietro da Cortona, har fyra korintiska kolonner i svart marmor. Kolonnerna bär upp ett entablement med ett brutet segmentbågepediment. Putti omramar en inskription på latin:
EXAMINASTI
ET INVENTA
NON EST IN ME
INIQVITAS
Högaltarmålningen utgörs av Pietro da Cortonas Den helige Laurentius martyrium, fullbordad 1646. Målningen har en ram i gul marmor från Siena samt verde antico.[8][10]
Kyrkan har sex sidokapell, tre på var sida.
Höger sida
- Cappella di San Francesco d'Assisi
Första sidokapellet på höger hand är invigt åt den helige Franciskus av Assisi och har en målning som framställer hur helgonet tillber den korsfäste Kristus.[11]
- Cappella di San Giovanni Battista
Det andra kapellet är invigt åt den helige Johannes Döparen. Altarmålningen Johannes Döparens halshuggning är målad i flamländsk stil omkring år 1600. Till vänster ses målningen Flykten till Egypten och till höger Jungfruns frambärande i templet.[10]
- Cappella dell'Annunziata
Det tredje kapellet till höger är invigt åt den bebådade Jungfru Maria. Dess altarmålning, Bebådelsen, är utförd av Alessandro Fortuna (1596–1623), som var elev till Domenichino. På kapellets vänstra vägg ses målningen Den heliga Katarina av Siena kysser Kristi sår i sidan, utförd av Giovanni De Vecchi, assisterad av sin elev Francesco Vanni (1563–1610. På motstående vägg återfinns en målning som framställer Madonnan och Barnet.[10]
Vänster sida
- Cappella Porfirio
Första sidokapellet på vänster hand har en altarmålning av Domenichino, vilken visar Madonnan och Barnet med de heliga Filippos och Jakob.[12]
Altarmålningen i det andra kapellet utgörs av Den helige Laurentius martyrium. I kapellet återfinns Nicola Marras gravmonument; denne var ordförande för farmaceuternas skrå och lämnade sin kvarlåtenskap åt kyrkan.[12]
- Cappella della Madonna
Det tredje kapellet till vänster är invigt åt Jungfru Maria och dess altarmålning framställer Jungfru Marie himmelsfärd. Freskerna i kapellet avbildar scener ur Jungfru Marie liv: Jungfru Marie födelse, Jungfru Marie frambärande i templet och Jungfru Marie kröning i himmelen.[13]
Bilder
Referenser
Noter
- ^ ”Chiesa rettoria San Lorenzo de' Speziali in Miranda” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 16 december 2017. https://archive.is/20171216154304/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=708. Läst 16 december 2017.
- ^ Pietrangeli 1976, s. 30.
- ^ [a b] Iamurri 1995, s. 22.
- ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#49. Läst 16 december 2017.
- ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#144. Läst 16 december 2017.
- ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#196. Läst 16 december 2017.
- ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#275. Läst 16 december 2017.
- ^ [a b c] Lombardi 1993, s. 229.
- ^ Ait 2002.
- ^ [a b c] Iamurri 1995, s. 24.
- ^ Iamurri 1995, s. 23–24.
- ^ [a b] Iamurri 1995, s. 25.
- ^ Iamurri 1995, s. 24–25.
Tryckta källor
- Ait, Ivana (2002) (på italienska). San Lorenzo de' Speziali in Miranda: A.D. 1602–2002. Roma: A. Delfino. OCLC 54815902
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
- Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. sid. 276. ISBN 88-365-2541-5
- Blunt, Anthony (1992) (på franska). Guide de la Rome baroque: églises, palais, fontaines. Paris: Éditions Hazan. ISBN 2-85025-265-4
- Buchowiecki, Walther (1970) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms: der römische Sakralbau in Geschichte und Kunst von der altchristlichen Zeit bis zur Gegenwart. Bd 2, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms: Gesù Crocifisso bis S. Maria in Monticelli. Wien: Brüder Hollinek. Libris 76031. OCLC 27719523
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Iamurri, Laura (Settembre–ottobre 1995). ”San Lorenzo in Miranda o degli Speziali” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (3): sid. 22–25. ISSN 1126-6546.
- Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273
- Pietrangeli, Carlo (1976) (på italienska). Rione X Campitelli. Guide rionali di Roma. "3". Roma: Fratelli Palombi Editori. OCLC 796186783
- Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 178–179. ISBN 88-8289-419-3
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör San Lorenzo in Miranda.
Media som används på denna webbplats
Temple of Antonius and Faustina, photo 1860.
Författare/Upphovsman: Anthony M. from Rome, Italy, Licens: CC BY 2.0
A Baroque church, S. Lorenzo in Miranda, stands inside the colonnade of the first-century temple of the emperor Antoninus Pius and his wife Faustina.
palatine view of temple of antoninus
Pianta di Hülsen
Författare/Upphovsman: ThePhotografer, Licens: CC BY-SA 4.0
Temple of Antoninus and Faustina (Rome)