Samurajmes

Samurajmes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
(c) Photo by Laitche, CC BY-SA 4.0
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMesar
Paridae
SläkteSittiparus
ArtSamurajmes
S. varius
Vetenskapligt namn
§ Sittiparus varius
Auktor(Temminck & Schlegel, 1848)
Synonymer
Parus varius
Poecile varius
Poecile varia

Samurajmes[2] (Sittiparus varius) är en östasiatisk fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läte

Samurajmesen är en 12-14 cm lång kontrastrik mes. Den har svart på hjässan, nacken, strupen och övre delen av bröstet, vitt på pannan, kinderna och i ansiktet. Rygg, vingar och stjärt är blågrå medan manteln och resten av undersidan är kastanjefärgade. Från hjässan till nacken löper en tunn, vit, central linje. Bland lätena hörs ett svagt "tsuu tsuu tsuu" eller ett tunt men vasst "pit" eller "chit".

Utbredning och systematik

Samurajmes förekommer i de japanska öarna samt i Kurilerna, på Koreahalvön och i nordöstra Kina. Den delas upp i sex underarter, varav en utdöd, med följande utbredning:[3]

Arterna izumes (Sittiparus owstoni), iriomotemes (S. olivaceus) och taiwanmes (S. castaneoventris) betraktades tidigare som underarter till samurajmes men urskiljs numera som egna arter efter studier.[5]

Släktestillhörighet

Tidigare fördes samurajmesen till Poecile (som ännu tidigare inkluderades i ett stort Parus), men urskiljs numera oftast som ett eget släkte efter DNA-studier.[6]

Levnadssätt

Samurajmesen bebor öppna blandskogar med japansk lärk och Castanopsis cuspidata, barrskogar med japansk idegran, kryptomeria och tall samt i bambuskogar på bergssluttningar och i floddalar. Fågeln lever av både frön och insekter, framför allt insektslarver. Den häckar mellan början av mars och augusti. Arten är mestadels stannfågel.

Samurajmes med favoritfödan, en fjärilslarv.

Status och hot

Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1]

Referenser

Tryckta källor

  • del Hoyo, J., Elliot, A., & Christie D. (eds). (2007). Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions. ISBN 978-84-96553-42-2

Noter

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Sittiparus varius Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  5. ^ McKay, B.D., Mays, H.L., Yao, C.-T., Wan, D., Higuchi, H. & Nishiumi, I. (2014) Incorporating color into integrative taxonomy: analysis of the Varied Tit (Sittiparus varius) complex in East Asia. Syst. Biol. 63(4): 505–517.
  6. ^ Johansson, U.S., J. Ekman, R.C.K. Bowie, P. Halvarsson, J.I. Ohlson, T.D. Price, and P.G.P. Ericson (2013), A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae), Mol. Phylogenet. Evol. 69, 852-860.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Sittiparus varius (eating caterpillar).JPG
Författare/Upphovsman: Alpsdake, Licens: CC BY-SA 4.0
Varied Tit (Sittiparus varius or Parus varius or Poecile varius) eating caterpillar on branch in Mount Ibuki, Maibara, Shiga prefecture, Japan.
Poecile varius on plate.JPG
Författare/Upphovsman: Alpsdake, Licens: CC BY-SA 3.0
Poecile varius (Varied Tit) on plate in Japan