Salvador de Madariaga

Salvador de Madariaga
Salvador de Madariaga, 1966.
Född	23 juli 1886[1][2][3] A Coruña[4][5], Spanien
Död	14 december 1978[1][2][3] (92 år) Locarno[4][5]
Andra namn	Julio Arceval[6]
Medborgare i	Spanien
Utbildad vid	lycée Chaptal École polytechnique École nationale supérieure des mines de Paris Oxfords universitet
Sysselsättning	Diplomat, litteraturkritiker[7], publicist[7], universitetslärare[7], politiker[5], författare, journalist, ingenjör, historiker, poet, biograf, essäist, akademiker
Befattning
Spaniens ambassadör i USA (1931–1931) Ledamot av Cortes republicanas Andra spanska republikens första mandatperiod, A Coruña (1931–1933)[5] Spaniens ambassadör i Frankrike (1932–1934) Spaniens justitieminister (1933–1934) Minister of Education, Culture and Sport (1934–1934) President för Liberala internationalen (1948–1952)
Arbetsgivare	Oxfords universitet BBC Radio-Paris
Politiskt parti
Autonomous Galician Republican Organization
Maka	Constance Archibald (g. 1912–1970) Emilia Rauman Szeleky (g. 1970–1978)
Barn	Nieves Mathews (f. 1917) Isabel de Madariaga (f. 1919)
Utmärkelser
Prix de la langue française (1967) Mariano de Caviapriset (1968) Karlspriset (1973)[8] Storkorset av Alfons X den vises orden (1978)[9]
Redigera Wikidata

Salvador de Madariaga, född 23 juli 1886 i La Coruna, död 14 december 1978 i Locarno, var en spansk diplomat och skribent, professor i spanska språket och litteraturen.

Biografi

Salvador de Madariaga föddes 1886 i Spanien som son till en officer, och studerade enligt sin faders önskan i Paris till bergs- och maskiningenjör. Som sådan fick han 1911 anställning i norra Spanien. 1916 började han skriva artiklar i The Times, varmed han med tiden ägnade sig på heltid åt att skriva.

År 1921 blev han pressattaché vid Nationernas förbund i Genève, utnämndes året därpå till chef för dess nedrustningsavdelning, för att från 1928 inneha en professur i spanska språket och litteraturen vid Oxford University. Vid andra republiken i Spaniens utropande återvände han till hemlandet och inträdde i nationalförsamlingen, men blev strax utnämnd till ambassadör i Washington, D.C. och Paris. Från 1936 blev han Spaniens ambassadör vid Nationernas förbund. Vid spanska inbördeskrigets utbrott återvände han till Oxford, där han vid sidan av undervisningen förde en omfattande journalistisk verksamhet i kritik mot Francoregimen. Inte förrän efter Francos död återvände han till hemlandet. Efter andra världskriget var han en av dem som bildade College of Europe, och var även i andra hänseenden en våldsam förespråkare för ett enat Europa samt medlem av European Union of Federalists. Han bosatte sig sedermera i Schweiz, där han avled 1978.

Som författare har Madariaga ägnat sig åt Cervantes och Don Quijote, nationalpsykologi, den latinamerikanska historien samt skrivit liberalfilosofiska politiska skrifter.

1973 tilldelades Madariaga Karlspreis. Han var en av de konstitutionerande medlemmarna av Mont Pelerin Society.

Källor

• Biografi vid Karlspreis hemsida
• Biografi vid Historia siglo 20