Sakiapa

Sakiapa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Sakiapa på Skansen akvariet, Stockholm, hanne
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningHaplorhini
InfraordningBrednäsor
Platyrrhini
FamiljPitheciidae
SläktePlymsvansapor
Pithecia
ArtSakiapa
P. pithecia
Vetenskapligt namn
§ Pithecia pithecia
AuktorLinnaeus, 1766
Utbredning
Utbredningsområde
Hona
Hona
Hitta fler artiklar om djur med

Sakiapa (Pithecia pithecia) är en primat som förekommer i nordöstra Sydamerika. Trots namnet räknas den inte till släktet sakier (Chiropotes) utan till släktet plymsvansapor.

Utseende och anatomi

Sakiapan når en kroppslängd mellan 30 och 48 cm och därtill kommer ungefär en lika lång yvig svans. Vikten varierar mellan 1,5 och 1,8 kg och hannar är något större än honor. De bakre extremiteterna är tydlig längre än de främre och svansen används inte som gripverktyg. Pälsens färgsättning är beroende på kön. Hannar har huvudsakligen en svartaktig päls men ansiktet och hakan är vita till rödaktiga och står i tydlig kontrast till övriga pälsen. Honor har nästan på hela kroppen en gråsvart päls, det finns bara två ljusare strimmor från ögonen till mungiporna.[2][3] Den gråa nosen är hos båda kön nästan naken.

Utbredning

Artens utbredningsområde ligger i norra delen av Amazonområdet och sträcker sig över östra Venezuela, Guyana, Surinam, Franska Guyana och nordöstra Brasilien.

Ekologi

Sakiapans habitat utgörs av skogar. Den är vanligast i låglandsregnskog, men förekommer även i skogstäckta bergstrakter.[1]

Arten är främst dagaktiv och vistas vanligen i träd. Den går oftast på fyra fötter över grenar eller klättrar på lodräta stammar. Dessutom kan den göra långa hopp med hjälp av sina långa bakben. Sakiapan bildar mindre flockar som troligen består av ett monogamt par och deras ungar. Varje grupp har ett revir som är fyra till tio hektar stort.

Födan utgörs främst av frön och frukter, dessutom äter de andra växtdelar och insekter.[1]

Efter 163 till 176 dagars dräktighet, det vill säga ungefär fem och en halv månader, föder honan oftast en enda unge. Det är honan som främst tar hand om ungen. De äldsta individerna i fångenskap har blivit omkring 35 år gamla och livslängden i naturen uppskattas till 15 och 20 år.[2]

Status och hot

Arten listas i appendix II hos CITES. I sakiapans levnadsområde finns flera naturskyddsområden varför IUCN kategoriserar arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 7 juli 2011.

Noter

  1. ^ [a b c d] Pithecia pitheciaIUCN:s rödlista, auktor: Marsh, L.K., Mittermeier, R.A., Boubli, J.P., Röhe, F., Urbani, B. & de Azevedo, R.B. 2015, läst 28 januari 2024.
  2. ^ [a b] Våra djur - apor (rubrik sakiapa) Arkiverad 19 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., Skansen akvariet, läst 5 november 2011.
  3. ^ Sakis Pithecia. (23 feb 2004). läst 8 juli 2008, from Mark V. Flinn, Dept. of Anthropology, University of Missouri-Columbia Arkiverad 24 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine.

Tryckta källor

  • Thomas Geissmann (2003): Vergleichende Primatologie. Springer-Verlag, Berlin u. a., ISBN 3-540-43645-6.
  • Ronald M. Nowak (1999): Walker's Mammals of the World. 6th edition. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD, ISBN 0-8018-5789-9.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Pithecia pithecia skansen 2006.jpg
Författare/Upphovsman: Udo Schröter, Licens: CC BY-SA 2.5
Withe-faced Saki
Pithecia pithecia - Karlsruhe Zoo 02.jpg
Författare/Upphovsman: H. Zell, Licens: CC BY-SA 3.0
Pithecia pithecia (Linnaeus, 1766), White-faced saki, female; Zoologischer Stadtgarten Karlsruhe, Karlsruhe, Germany.
Deutsch: Pithecia pithecia (Linnaeus, 1766), Weißkopfsaki, Weibchen; Zoologischer Stadtgarten Karlsruhe, Karlsruhe, Deutschland.