Sakiapa

Sakiapa Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Sakiapa på Skansen akvariet, Stockholm, hanne
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Primater Primates
Underordning	Haplorhini
Infraordning	Brednäsor Platyrrhini
Familj	Pitheciidae
Släkte	Plymsvansapor Pithecia
Art	Sakiapa P. pithecia
Vetenskapligt namn
§ Pithecia pithecia
Auktor	Linnaeus, 1766
Utbredning
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0 Utbredningsområde
Hona
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Sakiapa (Pithecia pithecia) är en primat som förekommer i nordöstra Sydamerika. Trots namnet räknas den inte till släktet sakier (Chiropotes) utan till släktet plymsvansapor.

Sakiapan når en kroppslängd mellan 30 och 48 cm och därtill kommer ungefär en lika lång yvig svans. Vikten varierar mellan 1,5 och 1,8 kg och hannar är något större än honor. De bakre extremiteterna är tydlig längre än de främre och svansen används inte som gripverktyg. Pälsens färgsättning är beroende på kön. Hannar har huvudsakligen en svartaktig päls men ansiktet och hakan är vita till rödaktiga och står i tydlig kontrast till övriga pälsen. Honor har nästan på hela kroppen en gråsvart päls, det finns bara två ljusare strimmor från ögonen till mungiporna.^[2][3] Den gråa nosen är hos båda kön nästan naken.

Artens utbredningsområde ligger i norra delen av Amazonområdet och sträcker sig över östra Venezuela, Guyana, Surinam, Franska Guyana och nordöstra Brasilien.

Sakiapans habitat utgörs av skogar. Den är vanligast i låglandsregnskog, men förekommer även i skogstäckta bergstrakter.^[1]

Arten är främst dagaktiv och vistas vanligen i träd. Den går oftast på fyra fötter över grenar eller klättrar på lodräta stammar. Dessutom kan den göra långa hopp med hjälp av sina långa bakben. Sakiapan bildar mindre flockar som troligen består av ett monogamt par och deras ungar. Varje grupp har ett revir som är fyra till tio hektar stort.

Födan utgörs främst av frön och frukter, dessutom äter de andra växtdelar och insekter.^[1]

Efter 163 till 176 dagars dräktighet, det vill säga ungefär fem och en halv månader, föder honan oftast en enda unge. Det är honan som främst tar hand om ungen. De äldsta individerna i fångenskap har blivit omkring 35 år gamla och livslängden i naturen uppskattas till 15 och 20 år.^[2]

Arten listas i appendix II hos CITES. I sakiapans levnadsområde finns flera naturskyddsområden varför IUCN kategoriserar arten som livskraftig (LC).^[1]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 7 juli 2011.

• Thomas Geissmann (2003): Vergleichende Primatologie. Springer-Verlag, Berlin u. a., ISBN 3-540-43645-6.
• Ronald M. Nowak (1999): Walker's Mammals of the World. 6th edition. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD, ISBN 0-8018-5789-9.

• Wikimedia Commons har media som rör Sakiapa.
  Bilder & media
• Golden-faced saki på ARKive.org (engelska) - många foton