Saiph
| Saiph | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 05t 47m 45,38884s[1] |
| Deklination | -09° 40′ 10,5777″[1] |
| Skenbar magnitud () | +2,09[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | B0.5 Ia[3] |
| U–B | -1,02[2] |
| B–V | -0,18[2] |
| Variabeltyp | Misstänkt[4] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +20,5[5] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +1,46[1] mas/år Dek.: -1,28[1] mas/år |
| Parallax () | 5,04 ± 0,22[1] |
| Avstånd | 650 ± 30 lå (198 ± 9 pc) |
| Absolut magnitud () | -6,1[6] |
| Detaljer | |
| Massa | 15,50 ± 1,25[7] M☉ |
| Radie | 22,2[6] R☉ |
| Luminositet | 56,881[7] L☉ |
| Temperatur | 26 500 ± 284[6] K |
| Vinkelhastighet | 83[6] km/s |
| Ålder | 11,1 ± 0,5[8] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| κ Orionis, 53 Orionis, 141 G. Orionis, BD–09 1235, FK5 220, HD 38771, HIP 27366, HR 2004, SAO 132542.[9] | |
Saiph eller Kappa Orionis (κ Orionis, förkortat Kappa Ori, κ Ori) är en ensam stjärna belägen i den sydöstra delen av stjärnbilden Orion. Den har en skenbar magnitud på 2,09[2] , är synlig för blotta ögat och den sjätte ljusaste stjärnan i stjärnbilden. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 5,0[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 650 ljusår (ca 198 parsek) från solen. Magnituden hos stjärnan varierar något med 0,04 enheter.[4]
Nomenklatur
Kappa Orionis har det traditionella namnat Saiph, som kommer från det arabiska saif al jabbar, 'سیف الجبار', som betyder "jättens svärd". Namnet användes ursprungligen för Eta Orionis.[10] I stjärnkatalogen i Al Achsasi al Mouakket-kalendern betecknades den med Rekbah al Jauza al Jemeniat, som översatts till latin som Genu Dextrum Gigantis, "jättens högra knä".[11]
År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[12] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Saiph för Kappa Orionis i september 2016 och detta är nu inskrivet i IAU:s Catalog of Star Names.[13]
Egenskaper
Saiph är en blå till vit superjättestjärna av spektralklass B0.5 Ia,[3] vilket anger att den har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och utvecklats bort från huvudserien. Den har en massa som är ca 15[7] gånger större än solens massa, en radie som är ca 22[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 57[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 26 500[6] K.
Saiph har en stark stjärnvind och förlorar massa i en takt motsvarande 9,0 × 10-7 gånger solens massa per år, eller motsvarande en solmassa per 1,1 miljoner år.[6] Stora stjärnor som Saiph (och många andra stjärnor i Orion) kommer att kollapsa och explodera som supernova.[14]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d] Crawford, D. L.; Barnes, J. V.; Golson, J. C. (1971), "Four-color, H-beta, and UBV photometry for bright B-type stars in the northern hemisphere", The Astronomical Journal, 76: 1058, Bibcode:1971AJ.....76.1058C, doi:10.1086/111220
- ^ [a b] Morgan, W. W.; Keenan, P. C. (1973). "Spectral Classification". Annual Review of Astronomy and Astrophysics. 11: 29. Bibcode:1973ARA&A..11...29M. doi:10.1146/annurev.aa.11.090173.000333.
- ^ [a b] Lefèvre, L.; et al. (November 2009), "A systematic study of variability among OB-stars based on HIPPARCOS photometry", Astronomy and Astrophysics, 507 (2): 11411201, Bibcode:2009A&A...507.1141L, doi:10.1051/0004-6361/200912304
- ^ Wielen, R.; et al. (1999), "Sixth Catalogue of Fundamental Stars (FK6). Part I. Basic fundamental stars with direct solutions", Veröff. Astron. Rechen-Inst. Heidelb, Astronomisches Rechen-Institut Heidelberg, 35 (35), Bibcode:1999VeARI..35....1W
- ^ [a b c d e f g] Crowther, P. A.; Lennon, D. J.; Walborn, N. R. (January 2006), "Physical parameters and wind properties of galactic early B supergiants", Astronomy and Astrophysics, 446 (1): 279–293, arXiv:astro-ph/0509436, Bibcode:2006A&A...446..279C, doi:10.1051/0004-6361:20053685
- ^ [a b c d] Hohle, M. M.; Neuhäuser, R.; Schutz, B. F. (April 2010), "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants", Astronomische Nachrichten, 331 (4): 349, arXiv:1003.2335, Bibcode:2010AN....331..349H, doi:10.1002/asna.200911355
- ^ Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x
- ^ "SAIPH -- Variable Star", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-01-12
- ^ Allen, Richard Hinckley (1899). Star-names and their meanings. G. E. Stechert. p. 317.
- ^ Knobel, E. B. (June 1895). "Al Achsasi Al Mouakket, on a catalogue of stars in the Calendarium of Mohammad Al Achsasi Al Mouakket". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 55 (8): 429. Bibcode:1895MNRAS..55..429K. doi:10.1093/mnras/55.8.429.
- ^ ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
- ^ "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
- ^ Kaler, James B., "SAIPH (Kappa Orionis)", Stars, University of Illinois, hämtad 2012-01-27.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
Central bright 'hunting God' between parts of Taurus and Gemini & 5 others. Hourglass form inc. diag. tight belt of 3, so 7 stars of stunning c. 0-1 mag. dominated by blue/white Rigel in SW (of -1. mag). M42, M43 deep-space between mid-leg lines.
