Saharaskriktrast

	Saharaskriktrast; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Fnittertrastar; Leiothrichidae
Släkte	Argya; men se text
Art	Saharaskriktrast; A. fulva
Vetenskapligt namn
	§ Argya fulva
Auktor	(Desfontaines, 1789)
Synonymer
	Turdoides fulva

Saharaskriktrast^[2] (Argya fulva) är en nordafrikansk tätting i familjen fnittertrastar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Saharaskriktrasten är en trastliknande men långstjärtad och kortvingad fågel med en kroppsläng på 23-25 centimeter. I fjäderdräkten är den jämnfärgat ljust och varmt rödbrun med vitaktig strupe. Näbben är kraftig och lätt nerböjd, antingen gråsvart med gul mungipa hos hanen eller i nordöstra Afrika halmgul med svart spets. Ögat är vanligtvis mörkt och de grova benen ljusbruna.^[4]

Läten

Saharaskriktrasten hörs ofta, med utdragna drillande lockläten samt ett kort tjitt. Sången består av en serie pipiga toner, med diftonger: piy piy-piy-piy piiä.^[4]

Utbredning och systematik

Saharaskriktrast delas in i fyra underarter med följande utbredning:^[5]

maroccana – förekommer i södra Marocko, till Algeriet och sydvästra Libyen
fulva – förekommer i norra Algeriet, Tunisien och nordvästra Libyen
buchanani – förekommer i sydöstra Algeriet och Mali till Niger och centrala Tchad (Senegal?)
acaciae – förekommer i norra Tchad och Sudan till norra Eritrea

Släktestillhörighet

Saharaskriktrast placeras traditionellt i släktet Turdoides. DNA-studier visar dock dels att skriktrastarna kan delas in i två grupper som skilde sig åt för hela tio miljoner år sedan, dels att även de afrikanska släktena Phyllanthus och Kupeornis är en del av komplexet.^[6]^[7]^[8] Idag delas därför vanligen Turdoides upp i två släkten, å ena sidan övervägande asiatiska och nordafrikanska arter i släktet Argya, däribland saharaskriktrast, å andra sidan övriga arter, alla förekommande i Afrika söder om Sahara, i Turdoides i begränsad mening men inkluderande Phyllanthus och Kupeornis.^[3]^[5]

Levnadssätt

Saharaskriktrasten är en social fågel som håller ihop i täta familjegrupper, med fem till tio fåglar. Den påträffas i halvöken med spridda träd och buskar, intill oaser, i karga buskmarker och i palmlundar. Boet placeras i en tät törnbuske.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stabil populationsutveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2016 Argya fulva Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 360. ISBN 978-91-7424-039-9
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
^ Price, T.D., D.M. Hooper, C.D. Buchanan, U.S. Johansson, D.T. Tietze, P. Alström, U. Olsson, M. Ghosh-Harihar, F. Ishtiaq, S.K. Gupta, J. Martens, B. Harr, P. Singh, and D. Mohan (2014), Niche filling slows the diversification of Himalayan songbirds, Nature 509, 222-225.
^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.

Externa länkar

Wikispecies har information om Argya fulva.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Argya fulva'’.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2016 Argya fulva Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[IOC-3] [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.

[Fågelguiden-4] [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 360. ISBN 978-91-7424-039-9

[CC-5] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[6] Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.

[7] Price, T.D., D.M. Hooper, C.D. Buchanan, U.S. Johansson, D.T. Tietze, P. Alström, U. Olsson, M. Ghosh-Harihar, F. Ishtiaq, S.K. Gupta, J. Martens, B. Harr, P. Singh, and D. Mohan (2014), Niche filling slows the diversification of Himalayan songbirds, Nature 509, 222-225.

[Cai-8] Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Navigation

Navigering

Temaportaler