Sagospel

Försättsblad till Anne Charlotte Lefflers Sanningens vägar, ett exempel på sagospel.

Sagospel eller feeri är ett drama vars handling bygger på ett sagomotiv.[1]

Genren växte fram genom romantikens svärmeri för folkdikten och ledde till försök, av bland andra dramatikern Ludwig Tieck, att införa sagogestalter på scenen. Hans exempel följdes av Adam Oehlenschläger i Alladin och Per Daniel Amadeus Atterbom i Lycksalighetens ö (1824–1827). I senare tid har sagospel skrivits av bland andra August Strindberg, Holger Drachmann och Maurice Maeterlinck.[1] Även Anne Charlotte Lefflers Sanningens vägar (1892) är ett exempel på sagospel.[2]

Källor

Noter

  1. ^ [a b] Carlquist & Carlsson 1955, "Sagospel"
  2. ^ Lauritzen 2012, s. 517-520

Media som används på denna webbplats

A pilgrimage in Europe and America leading to the discovery of the sourches of the Missisipi and Bloody River.png
Författare/Upphovsman: Grilli Ada, Licens: CC BY-SA 3.0
G.C. Beltrami, cover facsimile edition in 4 volumes (english and italian) - Leading Edizioni
Efterlämnade skrifter.jpg
Efterlämnade skrifter