Sagan om prinsessan Kaguya

Sagan om prinsessan Kaguya
Den japanska filmtiteln

かぐや姫の物語
(Kaguya-hime no monogatari)

Genrehistoria, fantasy
Film
RegissörIsao Takahata
ProducentYoshiaki Nishimura, Toshio Suzuki, Seiichiro Ujiie
ManusIsao Takahata,
Riko Sakaguchi
SeiyūAki Asakura, Kengo Kora, Takeo Chii, Nobuko Miyamoto
MusikJoe Hisaishi
FigurdesignerKenichi Konishi
AnimationschefKenichi Konishi
StudioStudio Ghibli
DistributörTōhō
Speltid137 minuter[1]
Premiärdatum2013-11-23
Budget5 miljarder yen

Sagan om prinsessan Kaguya (Hepburn: Kaguya-hime no monogatari;(japanska: かぐや姫の物語?) är en japansk animerad långfilm från 2013. Den är regisserad och delvis författad av Isao Takahata, på basis av den japanska folksagan Taketori monogatari.[2][3] Filmen hade svensk biopremiär 1 april 2015[4] efter att två gånger ha visats under Göteborg Film Festival i januari 2015.

Namnet Kaguya har sin rot i verbet kagayou(japanska: 赫う, 'skimra'?), vilket i folksagan syftar på solljuset i en bambuskog, där figuren hittas. Sådan metonymi är vanlig i folksagor, med Snövit som ett exempel.

Handling

Bambuhuggaren Okina hittar en dag ett spädbarn i ett bamburör. Det är en flicka som visar sig vara magisk och snabbt växer upp till en vacker kvinna. Okina och hans hustru menar att de fått en prinsessa i gåva och att deras enkla boning är ovärdig en prinsessa. De andra barnen i trakten tycker att hon är märklig men blir till slut hennes vänner och kallar henne för "Bambuskott".

En dag hittar Okina en mängd guld inuti ett annat bamburör. Han bestämmer sig för att använda pengarna till att skaffa adoptivdottern en bostad inne i den stora staden och att uppfostra henne till en fin dam – för att göra henne lycklig.

Så "Bambuskott" får överge sina vänner och naturen omkring henne för att flytta in i ett stort och fint hus, med fina kläder och egen privatlärare. Hennes adoptivföräldrar fortsätter att planera sin dotters framtid och bestämmer sig för att locka rika och förnäma friare. En lärd man tillkallas också för att ge henne ett riktigt namn, och Kaguya ("Den lysande") är namnet han ger åt henne.

Kaguya har dock en egen vilja och faller inte för locktonerna från de fina männen. Friarna beskriver henne som något unikt och jämförbart med sägenomspunna skatter. Kaguya ber då friarna att hämta dessa skatter som de jämför henne med. De förvånade friarna tvingas bege sig hemåt med oförrättat värv och många tankar i huvudet.

Under tiden drömmer "prinsessan" tillbaka till det liv hon en gång hade. Och hon upptäcker till slut vem hon egentligen är.

Rollfigurer

  • Kaguya-hime (japansk röst: Aki Asakura)[5]
  • Sutemaru (Kengo Kora)[5]
  • Okina (bokstavligen: "gammal man"/"gubbe"; Takeo Chii)[5]
  • Ōna (bokstavligen: "gammal kvinna"/"gumma"; Nobuko Miyamoto)[5]
  • Sagami (Atsuko Takahata)
  • Menowarawa (Tomoko Tabata)
  • Inbe no Akita (Tatekawa Shinosuke)
  • Ishitsukuri no Miko (Takaya Kamikawa)
  • Finansministern (Hikaru Ijūin)
  • Militärministern (Ryudo Uzaki)
  • Kulturministern (Isao Hashizume)
  • Kitanokata (Yukiji Asaoka)
  • Sumiyaki no Rōjin (Tatsuya Nakadai)
  • Kejsaren (Nakamura Shichinosuke II)

Produktion och distribution

Filmproduktionen

2008 avslöjade Studio Ghibli att Isao Takahata återigen var involverad i en långfilmsproduktion.[6] Året därpå, på den 62:e Internationella filmfestivalen i Locarno, offentliggjorde Takahata att han tänkte regissera en film baserad på den japanska folksagan Taketori monogatari ('Sagan om bambuhuggaren').[7]

Isao Takahata, som med Sagan om prinsessan Kaguya avslutade sin karriär som (långfilms)regissör.

Den kommande filmen presenterades slutligen 13 december 2012 av Studio Ghibli och distributören Tōhō.[8]

Under december meddelades också att Shin'ichirō Ikebe var utsedd att producera filmmusiken. 4 februari 2013 kom meddelandet att Joe Hisaishi tagit över rollen som kompositör av filmens musik. Detta blir den första gången Joe Hisaishi kom att arbeta med musiken till en av Isao Takahatas filmer. Han skulle sålunda komma att arbeta med musiken till två Studio Ghibli under samma år – vid sidan av Hayao Miyazakis Det blåser upp en vind.[9] I maj meddelades det senare att Kazumi Nikaidō skulle sjunga in filmens ledmotiv "Inochi no Kioku"[10]

Filmen fick en sammanlagd budget på 5 miljarder yen, vilket var mer än någon tidigare Studio Ghibli-film. En del av kostnaden var att man i produktionen ville behålla känslan från Takahatas ursprungliga skisser, med en mer konstnärligt känsla i linjeteckningen än vad som är brukligt inom anime.[11] Den färdigklippta filmen var på 137 minuter – tre minuter längre än Prinsessan Mononoke, den dittills längsta filmen i studions historia.

Premiär

Filmen planerades ursprungligen ha premiär samtidigt med Hayao Miyazakis Kaze no tachinu sommaren 2013.[12] Detta skulle då vara första gången de två regissörerna släppte något samtidigt sedan 1988 års Eldflugornas grav och Min granne Totoro.[12] I februari 2013 meddelade distributören Tōhō dock att filmens premiär fått skjutas fram till hösten 2013. Orsaken var att filmens bildmanus ännu inte var helt klara.[13][14]

Slutligen hade filmen premiär 23 november 2013 efter sammanlagt åtta år i produktion.[15] Den första biohelgen nådde den förstaplatsen på de japanska biodukarna med 284 miljoner yen på 456 dukar.[16] De kommande helgerna föll den dock till andra och därefter tredje plats i biotoppen.[17]

Kaguya-prinsessan upptäcks, i en illustration från en 1600-talsversion av berättelsen.

Premiärdatum i olika länder

Filmen har sedan premiären synts på ett antal filmfestivaler samt haft mer beränsande allmän distribution utomlands. Nedan listas de olika bio- eller hemmavideolanseringarna (samt första festivalvisning)

  • Japan Japan – かぐや姫の物語 (Kaguya-hime no monogatari, bio 23 november 2013)
  • Hongkong Hongkong – (30 januari 2014)
  • Frankrike Frankrike – Le conte de la princesse Kaguya (Cannesfestivalen 21 maj 2014, bio 25 juni 2014)
  • Sydkorea Sydkorea – (4 juni 2014)
  • Australien Australien – The Tale of the Princess Kaguya (Sydney Film Festival 14 juni 2014)
  • Schweiz Schweiz – Le conte de la princesse Kaguya (bio i Romandiet 25 juni 2014)
    • Die Legende von Prinzessin Kaguya (tysktalande regioner 20 november 2014)
  • Belgien Belgien – (13 augusti 2014)
  • Nederländerna Nederländerna – (4 september 2014)
  • Kanada Kanada – The Tale of the Princess Kaguya (Toronto International Film Festival 5 september 2014)
  • Norge Norge – Fortellingen om prinsesse Kaguya (Bergen International Film Festival 28 september 2014, 28 november 2014)
  • USA USA – The Tale of the Princess Kaguya (NYCC Presents New York Super Week 3 oktober 2014, begränsat på bio 17 oktober 2014)
  • Israel Israel (Haifa Film Festival 14 oktober 2014)
  • Finland Finland – Prinsessa Kaguyan taru (24 oktober 2014; även distribuerad med svensk textning och titel)
  • Thailand Thailand (Bangkok International Film Festival 26 oktober 2014, 4 december 2014)
  • Italien Italien – La storia della principessa splendente (3 november 2014)
  • Tyskland Tyskland – Die Legende der Prinzessin Kaguya (20 november 2014)
  • Österrike Österrike – Die Legende von Prinzessin Kaguya (22 november 2014)
  • Sverige Sverige – Sagan om prinsessan Kaguya (Göteborg International Film Festival 26 januari 2015,[18] bio 3 april 2015)
  • Turkiet Turkiet – (13 mars 2015)
  • Storbritannien Storbritannien – The Tale of the Princess Kaguya (20 mars 2015)
  • Brasilien – O Conto da Princesa Kaguya
  • Spanien – El conte de la princesa Kaguya (katalanska), El cuento de la princesa Kaguya (spanska)
  • Ryssland – Сказание о принцессе Кагуя

Källor: [19][4]

Tema och mottagande

Filmens teman

Taketori monogatari är en i Japan välkänd folksaga. Den har rötter till 1000-talet och räknas som ett tidigt exempel på science fiction, genom att den refererar till månen som en bebodd värld som man kan resa till. Berättelsen om den barnlöse bambuhuggaren som en dag finner ett spädbarn inuti en bambustjälk räknas som den kanske äldsta av japanska folkliga berättelser. Filmen har setts som en feministisk[20][21] hyllning till människans frihet,[22] även om den är det utifrån en historisk kontext och på ett behärskat manér.[23] Filmen är handmålad i mjuka pasteller.

Isao Takahata har åtminstone en gång tidigare refererat till den här berättelsen. Detta skedde i en drömlik sekvens i hans Mina grannar Yamadas (1999), där familjen är på båtutflykt och hittar sin blivande dotter inuti en ituhuggen bambustjälk.

Mottagandet

De åtta produktionsåren – lång tid även med Studio Ghiblis mått mätt – förorsakades dels av Takahatas inledande tvehågsenhet i att ta sig an projektet, dels av olika produktionsförseningar. Japan Todays Mark Schilling ansåg dock vid premiären att filmen ändå kändes som en äkta Takahata-film, från dess känslomässiga trohet till dess plötsliga och vådliga hopp över i fantasins värld.[15]

Takahatas film blev långtifrån en publiksuccé i klass med kollegan Miyazakis filmer, vars Det blåser upp en vind blev 2013 års bäst besökta biofilm i Japan med motsvarande 800 miljoner kronor i biljettintäkter.[24] Fram till 2 februari 2014 hade den ändå sålt biobiljetter för 2,3 miljarder yen (motsvarande 140 miljoner kronor)[25] Filmen är nominerad till Japanska filmakademins pris för årets bästa animerade film.[26] Den vann priset för bästa animerade film vid Mainichi Shimbuns filmprisceremoni januari 2014.[27]

15 januari 2015 nominerades filmen till Oscar för bästa animerade långfilm.[28]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 9 februari 2013.

Noter

  1. ^ "The Tale of the Bamboo Cutter (2013)". IMDbPro. Läst 23 december 2013. (engelska)
  2. ^ ”Ghibli Lists Jobs for Isao Takahata's Summer 2013 Film” (på engelska). Anime News Network. 21 november 2011. http://www.animenewsnetwork.com/news/2011-11-21/ghibli-lists-jobs-for-isao-takahata-summer-2013-film. Läst 9 februari 2013. 
  3. ^ Russ Fischer (21 november 2012). ”Studio Ghibli Titles New Films From Hayao Miyazaki and Isao Takahata; ‘Grave of the Fireflies’ Picked Up For US Re-Release” (på engelska). slashfilm.com. http://www.slashfilm.com/studio-ghibli-titles-new-films-from-hayao-miyazaki-and-isao-takahata-grave-of-the-fireflies-picked-up-for-us-re-release/. Läst 9 februari 2013. 
  4. ^ [a b] "SAGAN OM PRINSESSAN KAGUYA (JAP. TAL)". Arkiverad 20 januari 2015 hämtat från the Wayback Machine. SF.se. Läst 20 januari 2015.
  5. ^ [a b c d] ”かぐや姫の物語　登場人物” (på japanska). かぐや姫の物語　登場人物. http://www.kaguyahime-monogatari.jp/character.html. Läst 22 januari 2014. 
  6. ^ ”Ghibli's Takahata, Goro Miyazaki Developing New Works” (på engelska). Anime News Network. 1 februari 2008. http://www.animenewsnetwork.com/news/2009-08-12/isao-takahata-to-base-next-film-on-taketori-monogatari. Läst 9 februari 2013. 
  7. ^ ”Isao Takahata to Base Next Film on Taketori Monogatari” (på engelska). Anime News Network. 12 augusti 2009. http://www.animenewsnetwork.com/news/2009-08-12/isao-takahata-to-base-next-film-on-taketori-monogatari. Läst 9 februari 2013. 
  8. ^ ”ジブリ新作、2作一挙公開！宮崎駿＆高畑勲作品でジブリ史上初！” (på japanska). Cinema Today. 13 december 2012. http://www.cinematoday.jp/page/N0048613. Läst 9 februari 2013. 
  9. ^ ”Takahata, Ghibli's Kaguya-Hime Now Lists Composer Hisaishi” (på engelska). Anime News Network. 7 februari 2013. http://www.animenewsnetwork.com/news/2013-02-07/takahata-ghibli-kaguya-hime-now-lists-composer-hisaishi. Läst 1 februari 2013. 
  10. ^ ”ジブリ新作『かぐや姫の物語』主題歌決定！現役僧侶の二階堂和美が大抜てき！” (på japanska). Cinema Today. 2013-05-23. http://www.cinematoday.jp/page/N0053256. Läst 15 augusti 2013. 
  11. ^ Ohara, Atsushi (2013-11-20): "Takahata says his latest anime movie pushes boundaries". Arkiverad 25 november 2013 hämtat från the Wayback Machine. Asahi.com. Läst 23 december 2013. (engelska)
  12. ^ [a b] ”Ghibli Announces Miyazaki's Kaze Tachinu, Takahata's Kaguya-hime no Monogatari” (på engelska). Anime News Network. 13 december 2012. http://www.animenewsnetwork.com/news/2012-12-13/ghibli-announces-miyazaki-kaze-tachinu-takahata-kaguya-hime-no-monogatari. Läst 1 februari 2013. 
  13. ^ ”高畑勲監督「かぐや姫」公開延期　「絵コンテ完成まだ」” (på japanska). Asahi Shimbun. 5 februari 2013. Arkiverad från originalet den 7 april 2013. https://archive.is/20130407180900/http://www.asahi.com/culture/update/0205/TKY201302040687.html. Läst 9 februari 2013. 
  14. ^ ”高畑勲監督「かぐや姫の物語」公開が秋に延期！” (på japanska). Eiga.com. 4 februari 2013. http://eiga.com/news/20130205/4/. Läst 8 februari 2013. 
  15. ^ [a b] Schilling, Mark (2013-11-21): "‘Kaguya-hime no Monogatari (The Tale of Princess Kaguya)’". Japantimes.co.jp. Läst 23 december 2013. (engelska)
  16. ^ "Japanese Box Office, November 23-24". Animenewsnetwork.com. Läst 23 december 2013. (engelska)
  17. ^ "Japanese Box Office, December 7-8". Animenewsnetwork.com. Läst 23 december 2013. (engelska)
  18. ^ "Sagan om prinsessan Kaguya". Arkiverad 28 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. Filmfestival.org. Läst 27 januari 2015.
  19. ^ ”Sagan om prinsessan Kaguya”. IMDb.com. Läst 20 januari 2015.
  20. ^ Bell, Nicholas (16 oktober 2014). ”The Tale of The Princess Kaguya | Review” (på amerikansk engelska). IONCINEMA.com. https://www.ioncinema.com/reviews/the-tale-of-the-princess-kaguya-review. Läst 14 augusti 2020. 
  21. ^ Riendeau, Danielle (12 november 2014). ”'The Tale of the Princess Kaguya' is a surprisingly feminist fairy tale” (på engelska). Polygon.com. https://www.polygon.com/2014/11/12/7205347/tale-princess-kaguya-gender-feminism-women. Läst 14 augusti 2020. 
  22. ^ Oskow, Noah (22 maj 2020). ”The Ultimate Ranking of the Studio Ghibli Universe: #5-1” (på amerikansk engelska). Unseen Japan. https://unseenjapan.com/studio-ghibli-universe-ranking-5-1/. Läst 14 augusti 2020. 
  23. ^ Bradshaw, Nick (8 maj 2018). ”Slow on the draw: Takahata Isao’s long road to The Tale of the Princess Kaguya | Sight & Sound” (på engelska). British Film Institute. https://www.bfi.org.uk/news-opinion/sight-sound-magazine/features/slow-draw-takahata-isao-tale-princess-kaguya. Läst 14 augusti 2020. 
  24. ^ "Top 10 Films at the Japanese Box Office: 2013". Animenewsnetwork.com. Läst 23 december 2013. (engelska)
  25. ^ ”Japanese Box Office, February 1-2” (på engelska). Anime News Network. 2014-02-09. http://www.animenewsnetwork.com/news/2014-02-09/japanese-box-office-february-1-2. Läst 12 februari 2014. 
  26. ^ ”Wind Rises, Madoka, Lupin vs. Conan, Harlock, Kaguya Earn Japan Academy Prize Nods” (på engelska). Anime News Network. 2014-01-16. http://www.animenewsnetwork.com/news/2014-01-16/wind-rises-madoka-lupin-vs-conan-harlock-kaguya-earn-japan-academy-prize-nods. Läst 12 februari 2014. 
  27. ^ Kevin Ma (2014-01-21). ”Great Passage, Pecoross top Mainichi Award” (på engelska). Film Business Asia. Arkiverad från originalet den 3 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140803025017/http://www.filmbiz.asia/news/great-passage-pecoross-top-mainichi-award. Läst 21 januari 2014. 
  28. ^ Donnelly, Jim (2015-01-15): "The Tale of Princess Kaguya Is an Oscar Nominee for Animated Feature Film". Oscar.go.com. Läst 20 januari 2015. (engelska)

Externa länkar

Studio Ghibli
Långfilmer
Kortfilmer
Nandarō (1992) · On Your Mark (1994) · Ghiblies (2000) · Kujiratori (2001) · Ghiblies 2 (2002) · Kūsō no sora tobu kikaitachi (2002)  · Koro no daisanpo (2002) · Mei to Konekobasu (2003) · Mizugumo Monmon (2006) · Hoshi o hatta hi (2006) · Yadosagashi (2006) · Taneyamagahara no yoru (2006) · Iblard jikan (2007) · Chūzumō (2010) · Pan dane to tamago hime (2010) · Takara sagashi (2011)
Samproduktioner
Personer
Övrigt

Media som används på denna webbplats

Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Flag of Norway (ef2b2d for red & 002868 for blue).svg
Författare/Upphovsman: Gutten på Hemsen, Licens: CC0
Flag of Norway with colors from the previous version on Commons. This file is used to discuss the colors of the Norwegian flag.
Flag of Israel.svg
Flag of Israel. Shows a Magen David (“Shield of David”) between two stripes. The Shield of David is a traditional Jewish symbol. The stripes symbolize a Jewish prayer shawl (tallit).
Flag of Thailand.svg
The national flag of Kingdom of Thailand since September 2017; there are total of 3 colours:
  • Red represents the blood spilt to protect Thailand’s independence and often more simply described as representing the nation.
  • White represents the religion of Buddhism, the predominant religion of the nation
  • Blue represents the monarchy of the nation, which is recognised as the centre of Thai hearts.
Isao Takahata.jpg
Författare/Upphovsman: Boungawa, Licens: CC BY-SA 3.0
Isao Takahata au Festival international du film d'animation d'Annecy 2014
Kaguya-hime no monogatari title.jpg
Kaguya-hime no monogatari title
The Tale of the Bamboo Cutter - Discovery of Princess Kaguya.jpg
Hand painted page from a book set depicting The Tale of the Bamboo Cutter. Reproduction, measures 9 1/8 x 6 9/16 in. (23.2 x 16.7 cm).