Sadeq Hedayat
Sadeq Hedayat[1] (persiska صادق هدایت), född 17 februari 1903 i Teheran i Iran, död 9 april 1951 i Paris, var en persisk författare och räknas som Irans förste litteräre modernist. Hedayat var en ivrig anhängare av paniranism och persisk kulturrenässans. Han var dessutom en skarp kritiker av islam, vilket ledde till att hans verk förbjöds i hans hemland efter revolutionen.
Biografi
Hedayat föddes i en rik familj och påbörjade sin utbildning vid Franska skolan i Teheran. År 1925 utvaldes han till en grupp studenter som fick möjligheten att studera utomlands och under de närmaste fyra åren vistades han i Belgien och Frankrike. Han studerade där först till tandläkare innan han bytte bana och blev ingenjör. Han återvände till hemlandet där han under de närmast följande åren hade en rad arbeten, bland annat som kontorist vid Handelskammaren i Teheran. I slutet av 1930-talet bodde han i Indien. Han var mycket intresserad av antikens Iran och lärde sig medelpersiska (pehlevi) av indiska parser i Mumbai.
Hedayat började skriva inspirerad av västerländska författare såsom Franz Kafka och Edgar Allan Poe, och publicerade sin första novellsamling Zende be gur (Levande begraven) 1930. Hans berömda kortroman Būf-i-kūr (Den blinda ugglan) utkom 1937. Han kritiserade de sociala och politiska förhållandena i sitt hemland, såsom prästerskapet och den politiska diktaturen. Han studerade också Omar Khayyams filosofiska verk och översatte sasanidiska verk från pehlevi.
År 1950 lämnade han Iran och bosatte sig i Paris. Han var djupt deprimerad och begick självmord året därpå. Han ligger begravd på Père Lachaise-kyrkogården i Paris.
Hans syster Anvar ol-Moluk Hedayat var gift med militären Ali Razmara, som var Irans premiärminister 1950-1951 och mördades av den islamistiska terrororganisationen Fedayan-e eslam.
På svenska
- Den blinda ugglan: en berättelse (översättning Bo Utas, Studentlitteratur, 1965). Ny uppl. Tranan, 2008[2]
- Tre noveller. I antologin Getingboet och nitton andra noveller från Iran (översättning Carl G. Martinsson, Askild & Kärnekull, 1983)
Källor
- Homa Katouzian, Sadeq Hedayat: Life and Legend of an Iranian Writer, I.B. Tauris, 2000.
- Hassan Kamshad, Modern Persian Prose Literature, Ibex Publishers, 1996.
- Michael C. Hillmann, Hedayat's "The Blind Owl" Forty Years After, Middle East Monograph No. 4, University of Texas Press, 1978.
- Iraj Bashiri, Hedayat's Ivory Tower: Structural Analysis of The Blind Owl, Minneapolis, Minnesota, 1975.
Noter
- ^ Sadeq Hedayat i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 12 juni 2023.
- ^ Sadeq Hedayat – Den blinda ugglan. Bokförlaget Tranan. Läst 12 juni 2023.
| ||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Imperial Coat of Arms of Iran under the Pahlavi Dynasty, used from 1925 to 1979. The shield is composed of the Lion and the Sun symbol in first quarter , in the second quarter the Faravahar representing Zoroastrianism, in the third quarter the curved blade of a Imam Ali "Zulfiqar" sword representing Shia Islam, and the Simurgh in the fourth quarter. Overall in the center is a circle depicting Mount Damavand with a rising sun, the symbol of the Pahlavi dynasty. The shield is crowned by the Pahlavi crown and surrounded by the chain of the Order of Pahlavi. Two lions rampant regardant, holding scimitars supports the coat of arms on either side. Under the whole device is the motto: "Mara dad farmud va Khod Davar Ast" ("Justice He bids me do, as He will judge me" or, alternatively, "He gave me power to command, and He is the judge"). Some of the colours were changed in 1971.
Författare/Upphovsman: Mnasiri7Photo: Mansour Nasiri, Licens: CC BY 3.0
Tomb of Sadegh Hedayat, Iran's foremost modern writer of prose fiction and short stories, Père Lachaise Cemetery, Paris.
Sadegh Hedayat Portrait