Sachalinsångare

	Sachalinsångare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Lövsångare; Phylloscopidae
Släkte	Phylloscopus
Art	Sachalinsångare; P. borealoides
Vetenskapligt namn
	§ Phylloscopus borealoides
Auktor	Portenko, 1950
Synonymer
	Sackalinsångare; Seicercus borealoides

Sachalinsångare^[3] (Phylloscopus borealoides) är en östasiatisk fågel i familjen lövsångare inom ordningen tättingar, nära släkt med drillsångaren.^[4] Den häckar i bergstajga i ett begränsat område på ryska ön Sachalin, i södra Kurilerna samt i delar av egentliga Japan. Vintertid flyttar den till Ryukyuöarna, möjligen även så långt söderut som till Malackahalvön. Beståndet anses vara livskraftigt.

Kännetecken

Utseende

Sachalinsångaren är en medelstor (11,5 cm) lövsångare med långt, gräddvitt ögonbrynsstreck och ett brett mörkbrunt ögonstreck. Arten är mycket lik drillsångaren. Sachalinsångaren har dock till skillnad från denna tydlig kontrast mellan gråtonad hjässa och grön- eller bruntonad rygg samt något rostfärgad övergump. Undersidan är smutsvit, mot flankerna och bröstsidorna mer gråbeige.^[5]

Vingarna är bruna med grönkantade vingpennor och tertialer (fjädrar på vingen, närmast kroppen). Handpennorna verkar längre än hos drillsångaren, med sju till åtta handpennor utstickande utanför tertialerna. Den bruna stjärten med olivbruna spetsar liknar drillsångarens, men är rätt kort och tvärt avskuren jämfört med nordsångaren. Likt drillsångaren vippar den ofta stjärten nedåt.^[5]

Läten

Locklätet är identiskt med drillsångaren, ett hårt "tit tit" eller metalliskt "piit". På häckplats hörs dock ett eget, ljudligt "tsit tsit". Sången är mycket annorlunda, en mycket ljus och tunn, repetitiv ramsa med tre visslade toner.^[5]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer på Sachalin, södra Kurilerna och i Japan, huvudsakligen på Hokkaido och Honshu.^[6] Vintertid flyttar den till Ryukyuöarna, möjligen till Malackahalvön (nyligen påträffad övervintrare i Singapore).^[6] Under flyttningen passerar den utöar utanför Korea, sällsynt östra Kinas kust och Taiwan.^[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare ansågs den vara en underart till drillsångaren, men har en distinkt sång och något avvikande dräkt, varför den numera allmänt urskiljs som egen art.

Släktestillhörighet

DNA-studier^[7] visar att släktet Phylloscopus är parafyletiskt gentemot Seicercus. Dels är ett stort antal Phylloscopus-arter närmare släkt med Seicercus-arterna än med andra Phylloscopus (däribland sachalinsångare), dels är inte heller arterna i Seicercus varandras närmaste släktingar. Olika taxonomiska auktoriteter har löst detta på olika sätt. De flesta expanderar numera Phylloscopus till att omfatta hela familjen lövsångare^[4]^[8], vilket är den hållning som följs här. Andra flyttar bland andra sachalinsångare till ett expanderat Seicercus^[2]. Sachalinsångaren är nära släkt med drillsångaren (P. tenellipes). Dessa två står vidare de tre arterna nordsångare närmast.^[7]

Familjetillhörighet

Lövsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.^[9] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Phylloscopidae. Lövsångarnas närmaste släktingar är familjerna cettior (Cettiidae), stjärtmesar (Aegithalidae) samt den nyligen urskilda afrikanska familjen hylior (Hyliidae).

Levnadssätt

Sachalinsångaren häckar i bergsbelägen tajga med kraftigt inslag av barrträd upp till trädgränsen. Under flyttningen ses den i låglänta skogsmiljöer. Fågeln häckar i maj och juni. Den placerar sitt bo i en stubbe eller på marken under en trädrot, vari den lägger fyra till sex ägg som ruvas i 14 dagar. Information om föda saknas.^[6]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).^[1]

Taxonomi och namn

Sachalinsångaren beskrevs som taxon så sent som 1950 av Leonid Aleksandrovich Portenko, då som underart till sachalinsångaren. Typlokalen är ön Kunashir i södra Kurilerna. Det vetenskapliga artnamnet borealoides syftar på nordsångaren (Phylloscopus borealis), där ändelsen -oides är från grekiska och betyder "liknande".^[10]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2023 Phylloscopus borealoides (på engelska). Från: IUCN 2023. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2023-2. Läst 11 december 2023.
^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
^ [a b c d] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0
^ [a b c] Clement, P. & de Juana, E. (2018). Sakhalin Leaf-warbler (Phylloscopus borealoides). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58890 20 december 2018).
^ [a b] Per Alström, et al. (2018). ”Complete species-level phylogeny of the leaf warbler (Aves: Phylloscopidae) radiation”. Molecular Phylogenetics and Evolution 126: sid. 141–152. doi:10.1016/j.ympev.2018.03.031.
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
^ The Key to Scientific Names (J. A. Jobling, red.) i Birds of the World (S. M. Billerman et al. red.), Cornell Laboratory of Ornithology, Ithaca. Hämtad 2022-01-01.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör sachalinsångare.
Bilder & media
Wikispecies har information om Phylloscopus borealoides.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2023 Phylloscopus borealoides (på engelska). Från: IUCN 2023. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2023-2. Läst 11 december 2023.

[H&M-2] [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[SOF-3] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30

[CC-4] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11

[eastasia-5] [a b c d] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0

[hbw-6] [a b c] Clement, P. & de Juana, E. (2018). Sakhalin Leaf-warbler (Phylloscopus borealoides). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58890 20 december 2018).

[Alström-7] [a b] Per Alström, et al. (2018). ”Complete species-level phylogeny of the leaf warbler (Aves: Phylloscopidae) radiation”. Molecular Phylogenetics and Evolution 126: sid. 141–152. doi:10.1016/j.ympev.2018.03.031.

[IOC-8] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.

[9] Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.

[10] The Key to Scientific Names (J. A. Jobling, red.) i Birds of the World (S. M. Billerman et al. red.), Cornell Laboratory of Ornithology, Ithaca. Hämtad 2022-01-01.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

Navigation

Navigering

Temaportaler