SS Lazio

SS Lazio
Fotbollsklubb
(c) I, Andrew, CC BY-SA 3.0 Roms Olympiastadion.
Grundinformation
Grundad	9 januari 1900 (124)
Fullständigt namn	Società Sportiva Lazio S.p.A.
Smeknamn	Biancocelesti (De vithimmelsblåa), Biancazzurri (De vitblåa), Aquile (Örnarna), Aquilotti (De unga örnarna), La prima squadra della capitale (Första laget från huvudstaden), Padroni di Roma (Mästarna från Rom)
Serie	Serie A
Ort	Rom, Italien
Hemmaarena	Roms Olympiastadion (kapacitet: 72 708)
Nyckelpersoner
Ägare	Claudio Lotito
Ordförande	Claudio Lotito
Tränare	Marco Baroni
Matchställ
Hemmaställ Bortaställ Tredjeställ
Meriter
Serie A	2 (1974, 2000)
Italienska cupen	7 (1958, 1998, 2000, 2004, 2009, 2013, 2019)
Supercoppa italiana	5 (1998, 2000, 2009, 2017, 2019)
Cupvinnarcupen	1 (1999)
Uefa Super Cup	1 (1999)
Övrigt
Webbplats	www.sslazio.it

Società Sportiva Lazio, uppkallad efter regionen Lazio/Latium, är en fotbollsklubb i Rom i Italien. Klubben är kanske mest känd för sin fotbollsverksamhet, där man är ett av topplagen i Serie A, men klubben bedriver idrott i hela 36 grenar och är därmed en av Europas mest mångsidiga föreningar. I föreningen finns bland annat idrotter som volleyboll, rugby, simning, vattenpolo och friidrott på programmet. Klubbens färger – vit och himmelsblå – valdes redan vid grundandet 1900 mot bakgrund av de då nyligen återuppståndna olympiska spelen och antika Grekland som inspiration. Klubbens emblem är den romerska örnen som symbol för Romarrikets makt i den antika världen.

SS Lazio blev en mycket känd klubb i Sverige i samband med att Sven-Göran Eriksson var tränare för laget 1997–2001. Eriksson ledde laget till seger i Cupvinnarcupen 1998-1999, Italienska cupen 1997–1998 och 1999–2000, samt klubbens första ligatitel på 26 år 2000. Klubben har länge spelat i Serie A och derbyna mot AS Roma hör till de hetaste i världen.

Klubben grundades den 9 januari 1900 under namnet Società Podistica Lazio som en idrottsförening för löpsport och gång, men man tog mycket tidigt upp fotboll på programmet (1902) även om man det första decenniet inte fick delta i det nationella fotbollsmästerskapet. Detta var på den tiden förbehållet klubbar i norra Italien. Då systemet gjordes om 1912 till ett system av regionala ligor med efterföljande cupspel mellan vinnarna, så nådde Lazio slutfinalen tre gånger, 1913, 1914 och 1923, men förlorade samtliga finaler.

1927 var Lazio den enda större fotbollsklubben i Rom som vägrade att gå med i fascistregimens försök att slå samman samtliga lag i Rom, för att ta upp kampen mot de klubbarna i norra Italien som på den tiden dominerade fotbollen i Italien. Denna sammanslagning ledde för övrigt till bildandet av lokalkonkurrenten AS Roma.

Lazio spelade annars i Serie A från det att serien startade år 1929 och nådde som bäst en andraplats 1937 med den legendariske anfallsspelaren Silvio Piola i laget. Piola är för övrigt fortfarande den som har gjort flest antal mål i Serie A med 290 (eller 274) beroende om man räknar säsongen 1945/46 som tidigare bara hade en inofficiell status. Piola vann skytteligan i Serie A två gånger då han spelade för Lazio.

Lazio låg under den tidiga efterkrigstiden i förstadivisionen även om man ofta hamnade runt 10:e plats. Som bäst nådde man tredje plats säsongerna 55/56 och 56/57. Klubbens första titel vann laget 1958 då man vann Coppa Italia, men bara några år senare åkte laget ur Serie A (efter säsongen 1960/61) och resten av 60-talet åkte laget som en jo-jo mellan Serie A och B med blygsamma placeringar i Serie A.

Efter ett 60-tal med uteblivna framgångar så kom klubbens första ligavinst som något av en överraskning säsongen 1973/74. Efter att ha gått upp från Serie B till säsongen 1972/73 där man överraskade med att ta en tredjeplats, så vann man ligan året efter och Giorgio Chinaglia blev skyttekung.

Efter en fjärdeplats året efter så undvek man nedflyttning (genom att ha bättre målskillnad) säsongen 1975/76. Två tragiska dödsfall 1976 (tränaren Tommaso Maestrelli) och 1977 (spelaren Luciano Re Cecconi) samt Chinaglias flytt till New York Cosmos (där han gjorde 193 mål på 213 matcher) var svåra motgångar för klubben. Efter några mediokra säsonger så drabbades klubben av två mutskandaler med uppgjorda matcher (1980) och (1986). 1980 flyttades klubben ned i Serie B på grund av mutskandalen och flera spelare fick långa avstängningsstraff efter avslöjandet av Totonero. Under 80-talet höll laget i huvudsak till i Serie B men blev uppflyttat till Serie A igen mot slutet av decenniet.

(c) I, Andrew, CC BY-SA 3.0

Under 90-talet kom Lazio för första gången på allvar att etablera sig som en toppklubb i Serie A. Framgången kan till stor del tillkrivas ankomsten av Sergio Cragnotti som ordförande i klubben 1992. Cragnotti som hade tjänat pengar inom livsmedelsindustrin var villig att göra de nödvändiga investeringarna i spelare för att kunna slåss med klubbarna i norra Italien om ligatiteln. De första åren efter hans ankomst till klubben så kom Lazio på flera topptreplaceringar, något som klubben inte hade gjort på över tjugo år. En bidragande anledning var självklart lagets stora målskytt, Giuseppe Signori, som vann skytteligan tre år under denna period. Ankomsten av Sven-Göran Eriksson till klubben 1997 förde sedan upp klubben till översta Europanivå med vinst i Cupvinnarcupen 1999 och klubbens andra ligatitel 2000, samt flera cupvinster i Coppa Italia, UEFA Super Cup och den italienska supercupen. Laget nådde också final i Uefacupen 1998 som vanns av Inter.

2003 tvingades Cragnotti lämna föreningen på grund av en finansiell skandal. Några år tidigare hade stjärnor som Pavel Nedved, Juan Sebastián Verón och Alessandro Nesta lämnat föreningen. Lazio var nära konkurs, men år 2004 köpte affärsmannen Claudio Lotito aktiemajoritet i klubben och det lades upp en avbetalningsplan för klubbens skulder.

Inför säsongen 2006/2007 var Lazio för tredje gången inblandat i en mutskandal om uppgjorda matcher och man fick börja säsongen med 3 minuspoäng. Trots det lyckades Lazio nå en tredjeplats och kvalificerade sig därmed till Champions League efter en kvalseger mot Dinamo Bukarest.

Lazios säsong 2018/19 slutade med deras sjunde Italienska cup efter en 2–0-vinst mot Atalanta^[1] och fick därför vara med i Europa League 2019/2020. Lazio vann den Italienska supercupen i december efter att ha slagit Juventus med 3–1.^[2]

Lazio är den sjätte mest supportade klubben i Italien och den näst största i Rom, med omkring 2 % av de italienska fotbollssupportrarna.^[3]

Irriducibili Lazio grundades 1987 och var klubbens största ultrasgrupp i över 20 år.^[4] Derbyt mot AS Roma (även mer känt som Derby della Capitale) anses vara en av fotbollsvärldens hetaste och mest känslosamma derby.^[5] Lazio har även stark rivalitet med Napoli och Livorno och omvänt så har man en så kallad "vänskap" med de italienska klubbarna Inter, Triestina och Hellas Verona, samt med Real Madrids Ultras sur, Espanyols Brigadas, Levski Sofia, West Ham United och Chelsea olika grupperingar.^[6]

Korrekt per den 10 augusti 2022^[7]

Målvakter
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
1		Luís Maximiano	5 januari 1999	Granada (-22)
31		Marius Adamonis	13 maj 1997	Atlantas Klaipėda (-16)
94		Ivan Provedel	17 mars 1994	Spezia (-22)
-		Alessio Furlanetto	7 februari 2002	SS Lazio

Försvarare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
4		Patric	17 april 1993	Barcelona B (-15)
13		Alessio Romagnoli	12 januari 1995	Milan (-22)
15		Nicolò Casale	14 februari 1998	Hellas Verona (-22)
16		Dimitrije Kamenović	16 juli 2000	Cukaricki (-21)
23		Elseid Hysaj	2 februari 1994	Napoli (-21)
26		Stefan Radu	22 oktober 1986	Dinamo Bukarest (-08)
29		Manuel Lazzari	29 november 1993	SPAL (-19)
33		Francesco Acerbi	10 februari 1988	Sassuolo (-18)
34		Mario Gila	29 augusti 2000	Real Madrid (-22)
77		Adam Marušić	17 oktober 1992	Oostende (-17)
-		Djavan Anderson	21 april 1995	Bari (-18)
-		Riza Durmisi	8 januari 1994	Real Betis (-18)

Mittfältare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
5		Matías Vecino	24 augusti 1991	Inter (-22)
6		Marcos Antônio	13 juni 2000	Sjachtar Donetsk (-22)
8		Jean-Daniel Akpa Akpro	11 oktober 1992	Salernitana (-20)
10		Luis Alberto	28 september 1992	Liverpool (-16)
20		Mattia Zaccagni	16 juni 1995	Hellas Verona (-21)
21		Sergej Milinković-Savić	27 februari 1995	Genk (-15)
32		Danilo Cataldi	6 augusti 1994	SS Lazio
88		Toma Bašić	25 november 1996	Bordeaux (-21)
-		Marco Bertini	7 augusti 2002	SS Lazio
-		Mohamed Fares	15 februari 1996	SPAL (-20)
-		Patryk Dziczek	25 mars 1998	Piast Gliwice (-19)
-		Sofian Kiyine	2 oktober 1997	Chievo Verona (-19)

Anfallare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
7		Felipe Anderson	15 april 1993	West Ham United (-21)
9		Pedro	28 juli 1987	Roma (-21)
11		Matteo Cancellieri	12 februari 2002	Hellas Verona (-22)
17		Ciro Immobile	20 februari 1990	Sevilla (-16)
18		Luka Romero	18 november 2004	Real Mallorca (-21)
27		Raúl Moro	5 december 2002	Barcelona (-19)

Nr Land Pos Namn   MF André Anderson (i São Paulo till 30 juni 2023)   A Cristiano Lombardi (i Triestina till 30 juni 2023)   A Emanuele Cicerelli (i Reggina till 30 juni 2023)   MF Gonzalo Escalante (i Cremonese till 30 juni 2023)

Nr Land Pos Namn   A Jony Rodríguez (i Sporting Gijón till 30 juni 2023)   F Mattia Novella (i Picerno till 30 juni 2022)   F Nicolò Armini (i Potenza till 30 juni 2022)

Följande Laziospelare har blivit skyttekungar i Serie A:

Säsong	Spelare	Mål
1936/37	Silvio Piola	21
1942/43	Silvio Piola	21
1973/74	Giorgio Chinaglia	24
1978/79	Bruno Giordano	19
1992/93	Giuseppe Signori	26
1993/94	Giuseppe Signori	23
1995/96	Giuseppe Signori*	24
2000/01	Hernan Crespo	26
2017/18	Ciro Immobile*	29
2019/20	Ciro Immobile	36

• 1995/96 Delad förstaplats med Igor Protti – Bari
• 2017/18 Delad förstaplats med Mauro Icardi – Inter

Spelare	Mål
Ciro Immobile	157
Silvio Piola	149
Giuseppe Signori	127
Giorgio Chinaglia	122
Bruno Giordano	108
Tommaso Rocchi	105

• Wikimedia Commons har media som rör SS Lazio.
  Bilder & media
• Officiell webbplats

Vinnare av Europeiska supercupen i fotboll och Uefa Super Cup Europacupen/Uefa Champions League mot Cupvinnarcupen (1972–1999) 1972: Ajax (1) 1973: Ajax (2) 1974: Spelades ej 1975: Dynamo Kiev (1) 1976: Anderlecht (1) 1977: Liverpool (1) 1978: Anderlecht (2) 1979: Nottingham Forest (1) 1980: Valencia (1) 1981: Spelades ej 1982: Aston Villa (1) 1983: Aberdeen (1) 1984: Juventus (1) 1985: Spelades ej 1986: Steaua Bukarest (1) 1987: Porto (1) 1988: Mechelen (1) 1989: Milan (1) 1990: Milan (2) 1991: Manchester United (1) 1992: Barcelona (1) 1993: Parma (1) 1994: Milan (3) 1995: Ajax (3) 1996: Juventus (2) 1997: Barcelona (2) 1998: Chelsea (1) 1999: Lazio (1) Uefa Champions League mot Uefacupen/Uefa Europa League (2000–) 2000: Galatasaray (1) 2001: Liverpool (2) 2002: Real Madrid (1) 2003: Milan (4) 2004: Valencia (2) 2005: Liverpool (3) 2006: Sevilla (1) 2007: Milan (5) 2008: Zenit S:t Petersburg (1) 2009: Barcelona (3) 2010: Atlético Madrid (1) 2011: Barcelona (4) 2012: Atlético Madrid (2) 2013: Bayern München (1) 2014: Real Madrid (2) 2015: Barcelona (5) 2016: Real Madrid (3) 2017: Real Madrid (4) 2018: Atlético Madrid (3) 2019: Liverpool (4) 2020: Bayern München (2) 2021: Chelsea (2) 2022: Real Madrid (5)

Vinnare av Europeiska cupvinnarcupen i fotboll 1960/61: Fiorentina (1) 1961/62: Atlético Madrid (1) 1962/63: Tottenham Hotspur (1) 1963/64: Sporting Lissabon (1) 1964/65: West Ham United (1) 1965/66: Borussia Dortmund (1) 1966/67: Bayern München (1) 1967/68: Milan (1) 1968/69: Slovan Bratislava (1) 1969/70: Manchester City (1) 1970/71: Chelsea (1) 1971/72: Rangers (1) 1972/73: Milan (2) 1973/74: Magdeburg (1) 1974/75: Dynamo Kiev (1) 1975/76: Anderlecht (1) 1976/77: Hamburg (1) 1977/78: Anderlecht (2) 1978/79: Barcelona (1) 1979/80: Valencia (1) 1980/81: Dinamo Tbilisi (1) 1981/82: Barcelona (2) 1982/83: Aberdeen (1) 1983/84: Juventus (1) 1984/85: Everton (1) 1985/86: Dynamo Kiev (2) 1986/87: Ajax (1) 1987/88: Mechelen (1) 1988/89: Barcelona (3) 1989/90: Sampdoria (1) 1990/91: Manchester United (1) 1991/92: Werder Bremen (1) 1992/93: Parma (1) 1993/94: Arsenal (1) 1994/95: Real Zaragoza (1) 1995/96: Paris Saint-Germain (1) 1996/97: Barcelona (4) 1997/98: Chelsea (2) 1998/99: Lazio (1)