SN 1972E

SN 1972E
Observationsdata
VärdgalaxNGC 5253
StjärnbildKentauren
SupernovatypIa
Högsta magnitud8,3[1]
Fysiska egenskaper
StjärntypSupernova
Upptäckt
Upptäcktsår1972
UpptäckareCharles T. Kowal
Se också: Supernovor, Lista över supernovor

SN 1972E var en supernova i galaxen NGC 5253, i Kentaurens stjärnbild, som upptäcktes den 13 maj 1972. Den upptäcktes av Charles Kowal,[2] och observerades i cirka 700 dagar.[3] Den hade en skenbar B magnitud på omkring 8,5, strax efter att den hade nått sin maximala ljusstyrka. När det gäller skenbara ljusstyrkan, var SN 1972E den näst ljusstarkaste supernovan av något slag (svagare bara än SN1987A) under 1900-talet.

Bakgrund

Supernovans position är omkring 56 bågsekunder väster och 85 bågsekunder söder om centrum av NGC 5253. [4] Positionen i periferin av galaxen stöder observationen, vilket minimerar störningar från bakgrundsobjekt, [5] och har ett bra läge för observatörer på södra halvklotet, men var observerbar även från norra halvklotets observatorier. Försök har gjorts för att följa den i röntgenspektrat med UHURU och OSO-7 [6] men försök att upptäcka gammastrålar från den via duschar av tjerenkovstrålning [7] gav i bästa fall tvetydiga resultat.

Fotometriska och spektroskopiska mätningar gjordes i synligt ljus och nära infrarött av många observatörer under ungefär 700 dagar efter novans maximala ljusstyrka. [8] Interstellära absorptionslinjer av joniserat kalcium från gas både i vår galax och NGC 5253 observerades, [9] och möjliggjorde en uppskattning av den interstellära utsläckningen.

Den utdragna längden av den observerade ljuskurvan visade en anmärkningsvärt enhetlig nedgång med 0,01 magnituder per dag med början ca 60 dagar efter upptäckten. Översatt till andra enheter, är det nästan exakt 77 dagars halveringstid, vilket är halveringstiden av 56 Co. I standardmodellen för typ Ia supernovor, bildas ungefär en solmassa av 56 Ni och slungas ut från en vit dvärg som tillskott från en tvillingstjärna och höjs över chandrasekhargränsen och exploderar. Detta 56 Ni sönderfaller med en halveringstid på ca 6 dagar till 56 Co, och sönderfallet av kobolt ger den energi som utstrålas av supernovaresterna. Modellen ger också en uppskattning av luminositeten för en sådan supernova. Observationerna av SN 1972E, både vad gäller maximal ljusstyrka och takten för ljusstyrkans avtagande var i paritet med dessa förutsägelser, och ledde till en snabb acceptans av denna degenererande explosionsmodell. [10]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 13 september 2013.

Noter

  1. ^ ”Basic data: SN 1972E – SuperNova” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=SN+1972E&submit=SIMBAD+search. Läst 3 januari 2017. 
  2. ^ Lee, T. A.; Wamsteker, W.; Wisniewski, W. Z.; Wdowiak, T. J. (1972). ”Photometry of Supernova 1972 IN NGC 5253”. Astrophysical Journal 177: sid. L59. doi:10.1086/181052. Bibcode: 1972ApJ...177L..59L. 
  3. ^ Kirshner, R. P.; Oke, J. B. (15 Sep 1975). ”Supernova 1972e in NGC 5253”. Astrophysical Journal 200: sid. 574-581. doi:10.1086/153824. Bibcode: 1975ApJ...200..574K. 
  4. ^ Jarrett, A.H. (21 Sep 1973). "The Supernova in NGC 5253". Information Bulletin on Variable Stars (828).
  5. ^ Ardeberg, A.; de Groot, M. (1973). "The 1972 supernova in NGC 5253. Photometric results from the first observing season". Astronomy & Astrophysics. 28: 295–304. Bibcode:1973A&A....28..295A.
  6. ^ Ulmer, M. P.; Baity, W. A.; Wheaton, W. A.; Peterson, L. E. (1 Nov 1974). "Upper limit to the X-ray flux from the supernova in NGC 5253 above 7 keV from the OSO-7". Astrophysical Journal. 193: 535–537. Bibcode:1974ApJ...193..535U. doi:10.1086/153191.
  7. ^ Grindlay, J. E.; Helmken, H. F.; Brown, R. H.; Davis, J.; Allen, L. R. (1 Oct 1975). "Results of a Southern-Hemisphere search for gamma-ray sources at energies of at least 300 GeV". Astrophysical Journal. 201: 82–89. Bibcode:1975ApJ...201...82G. doi:10.1086/153861.
  8. ^ Kirshner, R. P.; Oke, J. B. (15 Sep 1975). "Supernova 1972e in NGC 5253". Astrophysical Journal. 200: 574–581. Bibcode:1975ApJ...200..574K. doi:10.1086/153824.
  9. ^ Osmer, P. S.; Hesser, J. E.; Kunkel, W. E.; Lasker, B. M.; McCarthy, M. F. (10 July 1972). "Optical Observations of the Supernova in NGC 5253". Nature. 238: 21–22. Bibcode:1972NPhS..238...21O. doi:10.1038/physci238021a0.
  10. ^ Trimble, Virginia (Oct 1982). "Supernovae. Part I: the events". Reviews of Modern Physics. 54: 1183–1224. Bibcode:1982RvMP...54.1183T. doi:10.1103/RevModPhys.54.1183.

Externa länkar