SN 1006

SN 1006
SN 1006.jpg
Supernovaresten efter SN 1006.
Observationsdata
StjärnbildVargen[1]
Rektascension15t 02m 22,1s[2]
Deklination-42° 05′ 49″[2]
SupernovatypTyp Ia[2]
Avstånd7200 l
Högsta magnitud-7,5[3]
NoterbartDen ljusstarkaste supernovan av de som dokumenterats
Upptäckt
Upptäcktsår1006
Se också: Supernovor, Lista över supernovor

SN 1006 var en supernova som observerades år 1006 i Vargens stjärnbild.[1] Den var flera gånger starkare än Venus i maximum och synlig i dagsljus.[1] Den är den ljusstarkaste supernova som dokumenterats av observatörer. Ljusstyrkan har uppskattats till visuell magnitud -7,5.[3][4] Supernovan var i så fall 16 gånger så ljusstark som Venus i maximum.

Observationer

Det var natten mellan 30 april och 1 maj 1006 som gäststjärnan uppträdde och beskrevs av observatörer i nuvarande Kina, Japan, Irak, Egypten och Europa.[5][6] och möjligen också i stenristning i det förcolumbianska Nordamerika.[7]

Den egyptiske astrologen och astronomen Ali ibn Ridwan menade, i en kommentar till Ptolemaios Tetrabiblos att objektet var ”en stor cirkulär kropp 2½ till 3 gånger så stor som Venus”. Han fortsatte skriva att objektet lyste upp natthimlen och att dess ljus var något ljusstarkare än månens när den var halvvägs genom första kvarteret, det vill säga hade en fjärdedel av sin yta belyst.[5] Liksom andra observatörer noterade Ali ibn Ridwan att den nya stjärnan befann sig lågt över den södra horisonten.[5]

Den nordligaste observationen som finns dokumenterad gjordes vid Sankt Gallens kloster i Schweiz[8], vid en latitud av 47,5° N. Den observerades vid klostret under tre månaders tid ”i den yttersta södern bortom de stjärnbilder som kan skådas på himlen.[9] Denna beskrivning har tagits till intäkt för att supernovan var en Supernova typ Ia

Enligt några källor var stjärnan tillräckligt ljusstark för att kasta skugga och den observerades definitivt också i dagsljus under en mindre tidsperiod.[4]

Enligt Song Shi, den officiella historieskrivningen för Songdynastin (avsnitt 56 och 461), var stjärnan belägen söder om den kinesiska stjärnbilden Di, öster om nuvarande stjärnbilden Vargen och en grad väster om Kentaurens stjärnbild. Den sken så klart enligt Song Shi att föremål på marken gick att se mitt i natten.

Av den kinesiske astrologen Zhou Keming observerades den i slutet av maj, som gul till färgen och starkt lysande; en gynnsam stjärna som skulle bringa välstånd till det rike där den lät sig synas. Den gula färgen har ifrågasatts eftersom astrologen kan ha valt en gynnsam färg av politiska skäl.[5]

Det verkar ha förekommit flera olika faser i supernovans tidiga utveckling. Först en tremånaders period när den var som ljusstarkast, efter detta en period när den avklingade och sedan ett återhämtande, när den åter ljusnade för en period av arton månader.

Fyndet av en petroglyf av Hohokam-folket i regionparken White Tank Mountain i Arizona, ses som den allra äldsta dokumenterade observationen i Nordamerika av en supernova[7] även om en del forskare förhåller sig skeptiska till fyndet.[10]

Det finns också fynd från Yemen, som tyder på att supernovan observerats redan den 17 april, dvs. två veckor före det datum som tidigare setts som första observation.[11]

Supernovarester

Expansionen av supernovaresterna från SN 1006 som de fotograferats med åtta års mellanrum.

En supernovarest från SN 1006s utbrott identifierades 1965. Det skedde medan astronomerna Doug Milne och Frank Gardner riktade Parkes-observatoriets radioteleskop mot den kända radiokällan PKS 1459-41.[12] Denna befinner sig nära den blåvita jätten Beta Lupi och uppvisar ett cirkelformat skal av stjärngas på 30 bågsekunder.[13] Röntgenstrålning och synligt ljus har också detekterats från detta skal och 2010 rapporterades även högenergetisk gammastrålning vid observationer med H.E.S.S.-teleskopet.[14] Ingen neutronstjärna eller något svart hål har observerats, vilket vore väntat om detta är resterna av en supernova typ Ia.[15] En studie 2012 för att upptäcka en eventuell kvarvarande stjärna från SN 1006s utbrott fann varken någon jätte eller underjätte[16], vilket tyder på att SN 1006 kan ha bestått av två vita dvärgar.[16] Supernovaresten har beteckningen SNR G327.6+14.6 och beräknas ligga på ett avstånd av 2,2 kiloparsekund, vilket skulle betyda att skalets verkliga diameter är 20 parsekund.

Effekter för jorden

Forskningen tyder på att supernovor av typ Ia kan ge Jorden rejält med gammastrålning i jämförelse med Solen på ett avstånd upp till 1 kiloparsekund.[17] Den stora risken är att strålningen skadar det skyddande ozonlagret, vilket kan ge stora effekter på klimatet, men även skada djur och växter. Sådana effekter fick inte SN 1006s utbrott, men det märks däremot på förhöjda nitrathalter i islagren i Antarktis.[18]

Referenser

  1. ^ [a b c] ”Ledtrådar i jakten på de kosmiska partiklarnas ursprung”. ESO. 14 februari 2013. https://www.eso.org/public/sweden/news/eso1308/?lang. Läst 1 oktober 2019. 
  2. ^ [a b c] ”Basic data: V* Lupus SN – SuperNova Remnant” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=SN%201006. Läst 1 oktober 2019. 
  3. ^ [a b] Winkler, P.F.; Gupta, Gaurav; Long, Knox S. (2003). ”The SN 1006 Remnant: Optical Proper Motions, Deep Imaging, Distance, and Brightness at Maximum” (på engelska). The Astrophysical Journal 585 (1): sid. 324–335. doi:10.1086/345985. Läst 1 oktober 2019. 
  4. ^ [a b] ”Astronomers Peg Brightness of History’s Brightest Star” (på engelska). National Optical Astronomy Observatory. 5 mars 2003. Arkiverad från originalet den 12 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200512190611/https://www.noao.edu/outreach/press/pr03/pr0304.html. Läst 1 oktober 2019. 
  5. ^ [a b c d] Murdin, Paul; Murdin, Lesley (1985) (på engelska). Supernovae. Cambridge University Press. sid. 14–16. ISBN 978-0-521-30038-4. https://books.google.com/books?id=2zTnw4fR17YC&pg=PA15. Läst 1 oktober 2019 
  6. ^ Burnham, Robert Jr. (1978) (på engelska). The Celestial handbook. Dover. sid. 1117–1122 
  7. ^ [a b] Than, Ker (5 juni 2006). ”Ancient Rock Art Depicts Exploding Star” (på engelska). Space.com. http://www.space.com/2458-ancient-rock-art-depicts-exploding-star.html. Läst 1 oktober 2019. 
  8. ^ (på latin och tyska) St. Gallen, Stiftsbibliothek, Cod. Sang. 915. St. Gallen Stiftsbibliothek. http://www.e-codices.unifr.ch/fr/csg/0915/222. Läst 1 oktober 2019 
  9. ^ Goldstein, Bernard R. (1965). ”Evidence for a Supernova of A.D. 1006” (på engelska). The Astronomical Journal 70 (1): sid. 105–114. doi:10.1086/109679. Läst 1 oktober 2019. 
  10. ^ ”Did Ancient Americans Record a Supernova?” (på engelska). sky and telescope. 7 juni 2006. http://www.skyandtelescope.com/astronomy-news/did-ancient-americans-record-a-supernova/. Läst 1 oktober 2019. 
  11. ^ Rada, Wafiq; Heuhaeuser, Ralph. ”Supernova SN 1006 in two historic Yemeni reports” (på engelska). Astronomische Nachrichten 336 (3): sid. 249–257. doi:10.1002/asna.201412152. Läst 1 oktober 2019. 
  12. ^ Gardner, F. F.; Milne, D. K. (1965). ”The supernova of A.D. 1006” (på engelska). The Astronomical Journal 70: sid. 754. doi:10.1086/109813. Läst 1 oktober 2019. 
  13. ^ Green, D.A. (2014). ”A catalogue of 294 Galactic supernova remnants” (på engelska). Bulletin of the Astronomical Society of India 42 (2): sid. 47–58. Läst 1 oktober 2019. 
  14. ^ Acero, F. (2010). ”First detection of VHE γ-rays from SN 1006 by HESS” (på engelska). Astronomy and Astrophysics 516: sid. A62. doi:10.1051/0004-6361/200913916. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/bib_query?arXiv:1004.2124. Läst 1 oktober 2019. 
  15. ^ Wheeler, J. C. (2000) (på engelska). Cosmic Catastrophes: Supernovae, Gamma-Ray Bursts, and Adventures in Hyperspace. ISBN 978-0-521-65195-0. OCLC 42690140. https://books.google.com/books?id=s3SFQgAACAAJ. Läst 1 oktober 2019 
  16. ^ [a b] González Hernández, J.I.; Ruiz-Lapuente, P.; Tabernero, H. M.; Montes, D.; Canal, R.; Méndez, J.; Bedin, L. R. (2012). ”No surviving evolved companions of the progenitor of SN 1006” (på engelska). Nature 489 (7417): sid. 533–536. doi:10.1038/nature11447. PMID 23018963. Läst 1 oktober 2019. 
  17. ^ Richmond, Michael (8 april 2005). ”Will a Nearby Supernova Endanger Life on Earth?” (på engelska). Arkiverad från originalet den 6 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070306114344/http://www.tass-survey.org/richmond/answers/snrisks.txt. Läst 1 oktober 2019. 
  18. ^ ”Ancient supernovae found written into the Antarctic ice” (på engelska). New Scientist (2698). 4 mars 2009. https://www.newscientist.com/article/mg20126984.800-ancient-supernovae-found-written-into-the-antarctic-ice.html. Läst 1 oktober 2019. 
Stjärnor i Vargen
BayerGolden star.svg
Flamsteed
Variabler
R Lupi  · S Lupi  · T Lupi  · U Lupi  · V Lupi  · W Lupi  · X Lupi  · Y Lupi  · Z Lupi  · EX Lupi  · V407 Lupi
HD
HD 125442  · HD 125809  · HD 126093  · HD 126504  · HD 126525  · HD 134687  · HD 137058  · HD 139664  · HD 142527  · HD 143009  · HD 143699
Övriga
Gliese 588  · HIP 70849  · Lupus-TR-3  · SAO 206462  · SSSPM J1549-3544

Media som används på denna webbplats

Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
SN 1006.jpg
Författare/Upphovsman: Smithsonian Institution, Licens: No restrictions
Chandra's false-color image of SN 1006 shows X-rays from multimillion degree gas (red/green) and high-energy electrons (blue). In the year 1006 a "new star" appeared in the sky and in just a few days it became brighter than the planet Venus. We now know that the event heralded not the appearance of a new star, but the cataclysmic death of an old one. It was likely a white dwarf star that had been pulling matter off an orbiting companion star. When the white dwarf mass exceeded the stability limit (known as the Chandrasekhar limit), it exploded. Material ejected in the supernova produced tremendous shock waves that heated gas to millions of degrees and accelerated electrons to extremely high energies.
SN 1006 Remnant Expansion Comparison.jpeg
en:SN 1006 Supernova Remnant Expansion Comparison

Credit: en:NASA, en:ESA, en:STScI

Source: [1]