SG-43

SG-43
Egyptiska marinsoldater med en Gorjunov
Beskrivning
Typ	Kulspruta
Ursprungsland	Sovjetunionen
Tjänstehistoria
Brukstid	1943–1968 Sovjetunionen
Era	Andra världskriget, Kalla kriget
Produktionshistoria
Designdatum	1940-1943
Varianter	SG-43, SGM, SGMT, SGMB
Specifikationer
Kaliber	7,62 × 54 mm R
Piplängd	720 mm
Magasin	200 eller 250 patroner band
Låsmekanism	Gaslås
Längd	1150 mm
Vikt	13,8 kg, 41 kg med lavett
Eldhastighet	500-700 skott/min
Utgångshastighet	800 m/s

SG-43 (ryska: Станковый Горюнов образца 1943 года, Stankovij Gorjunov obraztsa 1943 goda, ungefär "Lavett[-kulspruta] Gorjunov modell 1943") var kulsprutan som ersatte PM1910 som huvudsaklig tung kulspruta i de sovjetiska väpnade styrkorna fram till införandet av den universella PK-kulsprutan på 1960-talet.

Konstruktion

I jämförelse med sin vattenkylda föregångare var Gorjunoven enklare, lättare, och introducerade ett driftsäkrare patronband i stål (som Maximen senare modifierades till att använda). Den första lavetten liknade den äldre Sokolov-modellen, men var av en enklare variant som även kunde användas till luftvärn genom att ställa den med både skölden och hjulen som benstöd.

Efter kriget modifierades vapnet och den nyare varianten kallas SGM (M="moderniserad"), därutöver tillverkades en speciell variant för pansarbandvagnar, SGMB (B=Bronetransportnij, "pansartransport") och en för stridsvagnar med elektronisk avtryckare, SGMT (T="tank").

Användare

•  Albanien
•  Cypern
•  Egypten - lokalt byggda under licens ^[1]
•  Finland - erövrade användes under andra världskriget^[2]
•  Kina^[3]
•  Mongoliet Mongolian People's army
•  Nordkorea under Koreakriget
•  Sovjetunionen^[3]
•  Ungern SG-43 och varianten KGK^[4]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, SG-43 Goryunov, 27 mars 2013.

Noter

Externa länkar

• Goryunov SG-43 and SGM