S:t Bertils
| S:t Bertils | ||
| Pertteli (finska) | ||
| Före detta kommun | ||
| ||
| Land |  Finland | |
|---|---|---|
| Landskap | Egentliga Finland | |
| Län | Västra Finlands län | |
| Centralort | Ingeris | |
| Area | 156,12 km² (2008-01-01)[1] | |
| - land | 153,90 km²[1] | |
| - vatten | 2,22 km²[1] | |
| Folkmängd | 4 035 (2008-12-31)[2] | |
| Befolkningstäthet | 26,2 invånare/km² | |
| Kommunkod | 587 | |
| Geonames | 642093 | |
| Språk (2007)[3] | ||
| - Finska: | 97,79 % | |
| - Svenska: | 0,63 % | |
| - Övriga: | 1,59 % | |
| Upphörd | 2009 | |
| Ny kommun | Salo | |
 | ||
S:t Bertils (finska: Pertteli) var en kommun i landskapet Egentliga Finland i Finland. Kommunen hade 4 035 invånare (2008),[2] på en yta av 156,12 km².[1] Den 1 januari 2009 förenades S:t Bertils jämte Bjärnå, Finby, Halikko, Kiikala, Kisko, Kuusjoki, Muurla och Suomusjärvi med Salo stad.[4]
S:t Bertils var enspråkigt finskt och kommunens centralort var Ingeris (finska: Inkere). Före kommunsammanslagningen var S:t Bertils grannkommuner Salo (Uskela fram till 1967), Kiikala, Kisko, Kuusjoki och Muurla. Kommunen tillhörde först Åbo och Björneborgs län och senare Västra Finland län.
Historia
S:t Bertils har fått sitt namn från Sankt Bartolomaios, som också är representerad i kommunens vapen. S:t Bertils medeltida kyrka är helgad åt Sankt Bartolomaios.
S:t Bertils bildades som ett kapell under Uskela kyrksocken på 1440-talet. År 1492 flyttades tre byar från S:t Bertils kapell till Somero och år 1639 skiljdes Kiikala från S:t Bertils och blev en självständig kyrkosocken. S:t Bertils blev en självständig församling först år 1869. Kommunen hade dock grundats redan några år tidigare, år 1867. På grund av grundandet av kommunalförvaltningen i Storfurstendömet Finland hade tanken på självständighet även väckts i Kuusjoki bönehusförsamling, som då var en del av S:t Bertils. Kuusjoki skiljdes från S:t Bertils år 1886 och församlingen blev en självständig kyrkoherdesocken år 1913.[5]
När S:t Bertils uppgick i Salo stad i januari 2009 hade kommunen varit självständig för 142 år.
Ekonomi
I S:t Bertils verkade Juvankoski pappersbruk åren 1820-1902. Ingeris glasbruk var verksam i kommunen mellan 1794 och 1865. Bruket fanns vid Uskela å mittemot S:t Bertils kyrka.
Geografi
S:t Bertils naturlandskap domineras av Uskela å, som rinner genom en lerfylld spricka i berggrunden. Den förenas från norr med Kurajoki å vid S:t Bertils centrum, vilken har sin källa vid gränsen mellan Kuusjoki och S:t Bertils och passerar även en bit genom det tidigare Uskela-området. Vid den tidigare gränsen mellan S:t Bertils och Kiikala i öster, vid byn Haali, förenar sig Uskela å med Rekijoki å från norr, Terttilänjoki å från nordost och Hitolanjoki å från sydost. Den södra delen av S:t Bertils tillhör avrinningsområdet för de övre grenarna av Kisko å–Bjärnå å vattensystem.[6]
Byar
Haalis (finska: Haali), Hähkänä, Hämäläis, Ingeris (finska: Inkere), Impola, Storhiidis (finska: Isohiisi), Kaivola, Kajala, Kanunki, Kaukola, Nokkahiisi, Patala, Pitkäkoski, Prästgården, Pöytis (finska: Pöytiö), Romsila, Tattula, Valkjärvi, Vihmalo, Vähähiisi [7]
Herrgårdar
- Ingeris gård
Kultur
S:t Bertils hembygdsmuseum finns i en gammal sockenmagasin.[8]
Utbildning
Det finns tre finskspråkiga grundskolor i S:t Bertils med årskurser 1-6:
- Hähkänä skola
- Ingeris skola
- Kaivola skola
Gymnasiet, yrkesskolor och grundskolor med årskurser 7-9 finns i Salo centrum.
S:t Bertils bibliotek är ett meröppet bibliotek som är en del av Salo stadsbibliotek. Självbetjäningstjänsterna är tillgängliga dagligen.[9]
Värdefulla kulturmiljöer
Museiverket har klassificerat två värdefulla byggda kulturmiljöer av riksintresse i S:t Bertils:
Referenser
- ^ [a b c d] ”Finlands areal kommunvis 1.1.2008” (
PDF). Lantmäteriverket. https://www.maanmittauslaitos.fi/sites/maanmittauslaitos.fi/files/old/pinta_alat_kunnittain_01012008.pdf. Läst 27 mars 2023. - ^ [a b] ”Områdesordningar 1.1.2009”. Statistikcentralen. 27 mars 2009. https://www.stat.fi/til/vaerak/2008/vaerak_2008_2009-03-27_tau_001_sv.html. Läst 27 mars 2023.
- ^ ”Befolkningens sammansättning och befolkningsförändringar kommunvis, 2007” ( PDF). Statistikcentralen. 2009. sid. 156. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/158224/xvaeku_200700_2008_dig.pdf. Läst 27 mars 2023.
- ^ S:t Bertils i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
- ^ Pylkkänen, Ali (2006) (på finska). Elämä Uskelassa. Salo: Salo stad. sid. 74–79. ISBN 952-99735-0-0. Läst 15 juni 2024
- ^ ”Kiskoå”. miljo.fi. https://www.ymparisto.fi/sv/naturen-vatten-och-hav/naturens-mangfald/skydd-restaurering-och-naturhansyn/natura-2000-omraden/kiskoa. Läst 15 juni 2024.
- ^ ”S:t Bertils”. Finlands Släkthistoriska Förening. https://www.sukuhistoria.fi/sshy/kirjat/Kirkonkirjat/pertteli/rippikirja_1868-1877_mko1-19/hakemisto_6.htm. Läst 16 juni 2024.
- ^ ”Museot” (på finska). Perttelin Kotiseutuyhdistys. https://www.perttelinkotiseutu.net/museot/. Läst 15 juni 2024.
- ^ ”S:t Bertils bibliotek”. Salo. https://salo.fi/sv/fritid-och-turism/bibliotek/biblioteken/st-bertils-bibliotek/. Läst 15 juni 2024.
- ^ ”Perttelin kirkkomaisema ja Hiidentie”. www.rky.fi. Museiverket. https://www.rky.fi/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=4941. Läst 15 juni 2024.
- ^ ”Juvankosken historiallinen teollisuusympäristö”. www.rky.fi. https://www.rky.fi/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=4942. Läst 15 juni 2024.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör S:t Bertils.
| |||||||||||||||||||
|
Media som används på denna webbplats
Egentliga Finlands vapen
Location of the Finnish municipality of Pertteli in 2008
Författare/Upphovsman: Urjanhai, Licens: CC BY-SA 4.0
Perttelin kotiseutumuseo, Pertteli, Salo, Mikolantie 11. Museo toimii entisessä lainamaksiinissa.
Författare/Upphovsman: Niera, Licens: CC BY-SA 3.0
The medieval church of Pertteli, Finland