S-200

S-200
S-200 Vega
Typ	Luftvärnsrobot
Ursprungsland	Sovjetunionen
Servicehistoria
Brukstid	1967 – idag
Specifikationer
Längd	10,8 m
Vikt	7100 kg
Stridsspetsvikt	217 kg
Målsökare	Semiaktiv radarmålsökare
Prestanda
Räckvidd	300 km
Maxhöjd	40 000 meter
Maxhastighet	2500 m/s

S-200 (ryska С-200, Natonamn SA-5 Gammon) är en luftvärnsrobot för mål på hög höjd, som även tros ha viss förmåga att fungera som antiballistisk robot (ABM-förmåga). Den används fortfarande av vissa före detta medlemmar i Warszawapakten samt bland annat länder i mellanöstern.

• S-200A Angara
• S-200B Vega
• S-200 Vega
• S-200 Vega-M
• S-200 Vega-E
• S-200 Dubna

•  Algeriet
•  Azerbajdzjan
•  Bulgarien - ^[1] 1 bataljon.
•  Georgien - ^[1]
•  Indien - ^[1]
•  Iran - ^[1] har cirka 10 eldenheter.
•  Kazakstan - ^[1]
•  Lettland
•  Libyen - 8 bataljoner.^[1]
•  Nordkorea - 4 bataljoner.^[1]
•  Myanmar - 20 eldenheter från  Nordkorea
•  Polen - 2 skvadroner.^[1]
•  Syrien - 2 bataljoner (8 eldenheter).^[1]
•  Turkmenistan - ^[1]
•  Ukraina - ^[1] behöll ett antal installationer efter självständigheten från Sovjetunionen, endast S-200V-varianten används idag.
•  Uzbekistan - ^[1]

•  Belarus - Ungefär 4 bataljoner.^[1]
•  Tjeckoslovakien - 5 bataljoner, övertogs av Tjeckien.
•  Tjeckien - Ärvde alla Tjeckoslovakiska S-200 system, tagna ur tjänst sedan mitten på 1990-talet.^[1]
•  Östtyskland - 4 bataljoner.
•  Ungern - 1 bataljon.^[1]*
•  Moldavien - ^[1] 1 Bataljon
•  Ryssland - Fortsatte utfasningen och slutförde den runt 2001.^[1]
•  Sovjetunionen - Ursprungligen använd av Vojska PVO i det strategiska luftförsvaret. Utfasningen av systemet började under 1980-talet men han inte slutföras innan Sovjetunionens delning och kvarvarande system kom att ärvas av det nya staterna.^[1]

•  Mongoliet

• Bristol Bloodhound
• Nike-Ajax

• Wikimedia Commons har media som rör S-200.
  Bilder & media