Södra flygbasområdet
Södra flygbasområdet (Flybo S) | |
(c) Koyos, CC BY-SA 2.5 Vapen för Flygvapnet tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Södra flygbasområdet |
Datum | 1942–1957 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Flygvapnet |
Typ | Flygbasområde |
Roll | Operativ, territoriell och taktisk verksamhet |
Del av | Flygstaben |
Storlek | Stab |
Högkvarter | Ängelholms garnison |
Förläggningsort | Ängelholm |
Befälhavare | |
Flygbasområdeschef | Ingemar Nygren [a] |
Tjänstetecken | |
Sköldemärken |
Södra flygbasområdet (Flybo S) var ett flygbasområde inom svenska flygvapnet som verkade åren 1942–1957. Förbandsledningen var förlagd i Ängelholms garnison i Ängelholm.[1][2]
Historik
Genom 1942 års försvarsbeslut bildades fem regionala flygbasområden, det i syfte att samordna och ansvara för krigsflygbaser och förråd. Varje krigsflygbas fick av säkerhetsskäl endast en flygande division förläggas. Därav fick staben för respektive flygbasområde i uppgift att anlägga nya flygfält, vilka skulle grupperas i tre fält med 3–10 km mellanrum. När Flygvapnet började organiseras efter STRIL 50, kom all luftbevakningen att koncentreras till Flygvapnet. Detta efter att både Armén och Flygvapnet haft egna luftbevakningsorganisationer. För flygbasområdena innebar det att ansvarsområdet utökades från 1948 till att även innefatta luftbevakning. Den 1 oktober 1957 avvecklades flygbasområdena, och ersattes geografiskt av luftförsvarssektorer, medan uppgifterna överfördes till eskaderstaberna.
Ingående enheter
- Fält 1: Sjöbo/Björka
- Fält 2: Sövdeborg
- Fält 3: Ripa
- Fält 4: Kristianstad/Everöd
- Fält 37: Hultsfred
Förbandschefer
Förbandschefen titulerades flygbasområdeschef och hade tjänstegraden överste.
- 1943–1945: Ingemar Nygren
- 1945–1946: Gunnar Lindberg
- 1946–1952: Knut Zachrisson
- 1952–1957: Ingemar Nygren
Namn, beteckning och förläggningsort
|
|
Se även
Referenser
Anmärkningar
- ^ Ingemar Nygren blev sista chefen för flygbasområdet.
Noter
- ^ Kjellander (2013), s. 23
- ^ ”Riksdagens revisorers berättelse–1949”. riksdagen.se. http://riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/framstallning--redogorelse/revisorers-berattelse_EB40SVb1/html. Läst 26 september 2018.
Tryckta källor
- Kjellander, Rune (2013). Svenska Flygvapnets högre chefer 1925–2005. Ödeshög: Rune Kjellander. ISBN 978-91-637-1183-1
- ”Kungl. Maj:ts proposition Nr 209/1948”. kb.se. https://weburn.kb.se/riks/tv%C3%A5kammarriksdagen/pdf/web/1948/web_prop_1948____209/prop_1948____209.pdf. Läst 26 september 2018.
- ”Svenska militära flygbaser”. flygbas.se. http://www.flygbas.se/bilder/973.pdf. Läst 26 september 2018.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: slady, Licens: CC BY-SA 3.0
Svenska flygvapnets nationalitetsrundel (även kallat sköldemärke), med symbolen Tre Kronor.
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Författare/Upphovsman:
- Försvarets_krigsspelscentrum_vapen.svg: Lokal_Profil
- derivative work: Edaen (talk)
See about CoA blazoning: [Expand]
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.