Södermanlands runinskrifter 242

Södermanlands runinskrifter 242
R-runan.svg
Södermanlands runinskrifter 242
SignumSö 242
RAÄ-nr Västerhaninge 7:1
OmrådeSödermanland
PlaceringStav, Västerhaninge socken
Koordinater59°05′32″N 18°04′22″Ö / 59.09209°N 18.07275°Ö / 59.09209; 18.07275
Tillkomsttid1000-talet e.Kr.
Ristad avokänd

Sö 242 är en runsten i byn Stav i Västerhaninge socken, Haninge kommun och Sotholms häradSödertörn. Stenen hittades 1885 i samband med upplöjning av Svartängen cirka 120 meter öster om nuvarande plats. Den låg då intill en cirka 2,4 meter bred och 360 meter lång stenkista som sannolikt ingått i en vägbank. Stenen flyttades till närmaste gårdstomt och restes framför ett boningshuset och där står den fortfarande. Runorna är infogade i en bandslinga som förenas i ett kors och motivet kallas korsbandssten. Stenen är 194 cm hög och 86-106 cm bred.

Inskriften

Translitterering av runraden:

+ auþa + raisti + stain : at : haralt · buata · sin : auk · fastlauk · at + faþur sin[1]

Normalisering till runsvenska:

Auða ræisti stæin at Harald, boanda sinn, ok Fastlaug at faður sinn.[1]

Översättning till nusvenska:

Öda reste stenen efter Harald, sin make, och Fastlög efter sin fader.


Se även


Källor

  • Runinskrifter i Haninge, Harry Runqvist, 1975, Haninge Hembygdsgille
  • Bro till evigheten, Andreas Nordberg och Lars Andersson, kap: En hane gal för hedningarna, Roger Wikell, 2009, ISBN 91 87006 448

Noter

  1. ^ [a b] Samnordisk runtextdatabas, Sö 242, 2014

Media som används på denna webbplats

R-runan.svg
The runic letter R. Also commnely used in Sweden to denote Ancient monuments on maps
Sö 242, Stav.jpg
Författare/Upphovsman: kenny_lex from Handen, Sweden, Licens: CC BY 2.0
Lite gömd i en häck i byn Stav så står det en runsten med en enkel slinga som börjar och slutar i ett kors. Runraden lyder "+ auþa + raisti + stain : at : haralt . buata . sin : auk . fastlauk . at + faþur sin"

Det finns ingen skylt på platsen och min översättning lyder, "Autha reste stenen efter Harald, buata? sin och Fastlauk efter sin fader".

Buata sägs betyda bonde eller husbonde, en annan sak som man skall notera är hur ofta runristaren har bytt avskiljningstecken mellan orden och att runraden delar ett avskiljningstecken där runraden börjar. Korset påminner om Amundes men det är sannolikt inte han som ristat denna sten.