Södermanlands runinskrifter 240
| Ribbystenen | |
| Runristning (runsten) | |
 Sö 240, Rodisls runsten i Ribby | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Södermanland |
| Län | Stockholm |
| Kommun | Haninge |
| Socken | Västerhaninge |
| Plats | Ribby |
| Koordinater | 59°07′07″N 18°06′38″Ö / 59.11850°N 18.11061°Ö |
| Kulturmärkning | |
| Fornlämning | |
| - FMIS beteckn | Västerhaninge 205:1 |
| Tillkomsttid | V |
| Signum | Sö 240 |
| Runristare | Amunde (A) |
| Stil | Fp |
| Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas. | |
Runinskrift Sö 240, även kallad Ribbystenen, är en runsten som står utmed Blåkullavägen bakom Ribbyskolan i Västerhaninges centrala del. I området har Ribby gård legat alltsedan järnåldern. Den kvadratiska stenen låg länge med ristningen nedåt och först när den vändes upptäcktes ristningen. Runstenen står i dikesrenen på sin ursprungliga plats. Ornamentiken består av en enkel ormslinga som ringlar kring ett kors. Ristaren torde vara Amunde.
Inskriften
Translitteration:· suin · lit · raisa · stain · at · roþisl · faþr · sia
Normaliserad: Svæinn let ræisa stæin at Roðisl, faður sinn.
Nusvenska: Sven lät resa stenen efter Rodisl, sin fader.
Se även
Källa
- Runinskrifter i Haninge, Harry Runqvist, 1975, Haninge Hembygdsgille
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: kenny_lex from Handen, Sweden, Licens: CC BY 2.0
Runestone Sö 240 at Ribby, Södermanland, Sweden
English translation of runic text: Sveinn had the stone raised in memory of Hróðgísl, his father.
Swedish: I Ribby (Västerhaninge) står det en runsten från 1000-telet e.K och runraden lyder, "suin . lit . raisa . stain . at . roþisl . faþr . sin", runristaren är troligen Amunde.
Översättning enligt skylten är, "Sven lät resa stenen efter Rodisl, sin fader", på den kan man även läsa följande: "Stenen står troligen på sin ursprungliga plats. Sven är det vanligaste namnet i vikingatida runskrifter. Rodisl är däremot mycket ovanligt, med något undantag är det bara känt från Gotland".
Man bör även notera att stenen troligen stått här ganska länge och att organiskt material och grus under årens lopp gjort att runradens undre del snart är täckt, egentligen borde den grävas fram så att runraden inte vittrar sönder på den nedre delen vilket har vart ett ganska vanligt öde för många runstenar.
- RAÄ Västerhaninge 205:1#