Södermanlands runinskrifter 106
Södermanlands runinskrifter 106 | |
Runristning (runsten) | |
Land | Sverige |
---|---|
Landskap | Södermanland |
Län | Södermanland |
Kommun | Eskilstuna |
Socken | Kjula |
Plats | Kungshållet på Kjula ås |
Koordinater | 59°23′00″N 16°40′19″Ö / 59.38337°N 16.67203°Ö |
Kulturmärkning | |
Fornlämning | |
- FMIS beteckn | Kjula 11:2 |
Tillkomsttid | V |
Signum | Sö 106 |
Stil | Pr1 |
Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas. |
Sö 106 är en vikingatida runsten vid Kungshållet på Kjula ås, Kjula socken och Eskilstuna kommun i Södermanland.[1] Runstenen, av granit, är 3,4 meter hög, 1,25 meter bred och 0,4 meter tjock och står troligen på ursprunglig plats. Runhöjden är 10-15 cm och både långkvistrunor och stavlösa runor förekommer. Den hör till stilgruppering Pr1 (1010-1050).[2]
Runstenen, som är Södermanlands största, är troligen ristad av samme runristare som Sigurdsristningen, och det anses vara samma vikingatida ätt som förekommer i båda inskrifterna.[3]
Inskriften
Translitterering av runraden:
- alrikʀ ¤ raisti ¤ stain × sun × siriþaʀ × at × sin faþur × sbiut ×× saʀ × uisitaula × um × uaʀit : hafþi × burg × um brutna : i : auk × um barþa +× firþ × han × kar(s)aʀ + kuni + alaʀ ×[1]
Normalisering till runsvenska:
- Alrikʀ ræisti stæin, sunn Sigriðaʀ, at sinn faður Spiut, saʀ vestarla um vaʀit hafði, borg um brutna i ok um barða, færð hann karsaʀ kunni allaʀ.[1]
Översättning till nusvenska:
- Alrik reste stenen, son till Sigrid, efter sin fader Spjut. Han västerut varit hade, borg han brutit och besegrat. Befästningskonster kunde han alla (?)[2]
Inskriften, vars senare del är skriven på vers, är svårtolkad. Främst är det ordet karsaʀ, föremålet för Spjuts kunskap, som är omdiskuterat. Erik Brate stannar i Sveriges runinskrifter för tolkningen att det är det anglosaxiska ordet ceaster, cœster, och föreslår (även) översättningen:
- "Alrik reste stenen, son till Sigrid, efter sin fader Spjut, som västerut varit hade, nedbrutit borg och i den slagit anglosaxarnes här. Anglosaxiska fästena kände han alla."[4]
Galleri
- (c) Bengt A Lundberg / Riksantikvarieämbetet, CC BY 2.5
- (c) Bengt A Lundberg / Riksantikvarieämbetet, CC BY 2.5
- (c) Bengt A Lundberg / Riksantikvarieämbetet, CC BY 2.5
Källor
- ^ [a b c] Samnordisk runtextdatabas, Sö 106, 2014
- ^ [a b] Fornminnesregistret: Kjula 11:2
- ^ Runstenar i Södermanland, red. Ingegerd Wachtmeister, södermanlands museum, 1984, ISBN 91-85066-52-4
- ^ Elias Wessén, Erik Brate, red (1924-1936). Sveriges runinskrifter. Bd 3, Södermanlands runinskrifter. Stockholm: KVHAA. sid. 77-79. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_sodermanland_b03_h01_text_2.pdf. Läst 23 april 2015
Se även
- Lista över Södermanlands runinskrifter
- Wikimedia Commons har media som rör Södermanlands runinskrifter 106.
Media som används på denna webbplats
(c) Bengt A Lundberg / Riksantikvarieämbetet, CC BY 2.5
Felaktigheter kan även anmälas till denna sida.
Motiv: Sö106 Kjula
Nyckelord: Runor
(c) Bengt A Lundberg / Riksantikvarieämbetet, CC BY 2.5
Felaktigheter kan även anmälas till denna sida.
Motiv: Sö106 Kjula
Nyckelord: Runor
Författare/Upphovsman: Alpstedt, Licens: CC BY-SA 3.0
Runstenen Sö 106, Kjula.
Detta är en bild av en svensk kulturhistorisk lämning, nummer 037012fa-d2fe-4b13-9963-c0c35a10f00c i RAÄ:s fornminnesdatabas (Fornsök). |
(c) Riksantikvarieämbetet / Bengt A Lundberg, CC-BY
Felaktigheter kan även anmälas till denna sida.
Författare/Upphovsman: Alpstedt, Licens: CC BY-SA 3.0
Runstenen Sö 106, Kjula.
Detta är en bild av en svensk kulturhistorisk lämning, nummer 037012fa-d2fe-4b13-9963-c0c35a10f00c i RAÄ:s fornminnesdatabas (Fornsök). |
(c) Bengt A Lundberg / Riksantikvarieämbetet, CC BY 2.5
Felaktigheter kan även anmälas till denna sida.
Motiv: Sö106 Kjula
Nyckelord: Runor