Södermanlands och Östergötlands försvarsområde

Södermanlands och Östergötlands försvarsområde
(Fo 43)
Vapen för Södermanlands regemente tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnSödermanlands och Östergötlands försvarsområde
Datum1942–2000
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypFörsvarsområde
RollFörsvarsområdesregemente
Del avSödermanlands regemente [a]
StorlekRegemente
HögkvarterSträngnäs garnison
FörläggningsortSträngnäs
Befälhavare
FörsvarsområdesbefälhavarePeter Georg Theodor Lundberg [b]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1963AM.005037.jpg
Förbandstecken m/1960AM.090974b.jpg

Södermanlands och Östergötlands försvarsområde (Fo 43) var ett försvarsområde inom svenska armén som verkade i olika former åren 1942–2000. Försvarsområdesstaben var förlagd i Strängnäs garnison i Strängnäs.[1]

Historia

Södermanlands och Östergötlands försvarsområde bildades den 1 oktober 1942 som Strängnäs försvarsområde och var direkt underställd militärbefälhavaren för IV. militärområdet. I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, sammanslogs Södermanlands regemente med Strängnäs försvarsområde (Fo 43). Från den 1 juli 1973 bildades försvarsområdesregementet P 10/Fo 43. Detta medförde att Södermanlands regemente blev ett A-förband (försvarsområdesregemente), med övriga förband inom försvarsområdet blev B-förband (utbildningsförband). Inom ett försvarsområde tillfördes A-förbanden det samlade mobiliserings- och materialansvaret, där B-förband svarade endast som ett utbildningsförband.[2]

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs en ny försvarsområdesindelningen, vilket innebar att tre försvarsområdesstaber inom Mellersta militärområdet skulle avvecklas senast den 31 december 1997. De tre staber som föreslogs för avveckling återfanns i Gävle, Linköping och Västerås. Gällande Östergötlands försvarsområde stab i Linköping föreslogs den tillsammans med Södermanlands försvarsområde med stab i Strängnäs att bilda ett gemensamt försvarsområde.[3] Den 31 december 1997 upplösts och avvecklades Östergötlands försvarsområde och uppgick den 1 januari 1998 i Södermanlands försvarsområde (Fo 43) som samtidigt antog namnet Södermanlands och Östergötlands försvarsområde (Fo 53). Som stöd till hemvärn och frivilligverksamheten inom före detta Östergötlands försvarsområde bildades försvarsområdesgruppen Livgrenadjärgruppen.

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga försvarsområdesstaber skulle avvecklas, vilket inkluderade Södermanlands och Östergötlands försvarsområde.[4] Södermanlands och Östergötlands försvarsområde kom därmed att upplösas och avvecklas den 30 juni 2000. Som stöd till hemvärn och frivilligverksamheten inom före detta Södermanlands försvarsområde bildades militärdistriktsgruppen Södermanlandsgruppen.

Förläggningar och övningsplatser

När försvarsområdet bildades förlades staben till Roggeborgen i Strängnäs. Från den 1 oktober 1945 förlades staben till Lovisinska huset på Kyrkogatan 4. Från 1973 hade staben gemensam stab med Södermanlands regemente i Eldsundsviken, där staben kom att verka fram till att den avvecklades.[1]

Förbandschefer

Förbandschefen titulerades försvarsområdesbefälhavare och fick i samband med OLLI-reformen tjänstegraden överste 1. graden.

  • 1942–1949: Överste John Kaleb Lundén
  • 1949–1955: Överste Thor Henning Filip Holmqvist
  • 1955–1959: Överste Claës Knut Gustaf Peyron
  • 1959–1971: Överste Gustaf Nils Arvid Nyblæus
  • 1971–1973: Överste Gilbert Murray
  • 1973–1976: Överste 1. graden Stig Colliander
  • 1976–1979: Överste 1. graden Nils Stenqvist
  • 1979–1983: Överste 1. graden Åke Eriksson
  • 1983–1991: Överste 1. graden Nils-Gunnar Lundgren
  • 1991–1994: Överste 1. graden Jan Åke Andersson
  • 1994–1997: Överste 1. graden Thor-Lennart Loo
  • 1997–2000: Överste 1. graden Peter Lundberg

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Strängnäs försvarsområde1942-10-01–1973-06-30
Södermanlands försvarsområde1973-07-01–1997-12-31
Södermanlands och Östergötlands försvarsområde1998-01-01–2000-06-30
Beteckningar
Fo 431942-10-01–2000-06-30
Förläggningsorter och detachement
Strängnäs garnison (F)1942-10-01–2000-06-30
Linköpings garnison (D)1998-01-01–2000-06-30

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1942–1966 var staben fristående och underställd chefen för IV. militärområdet, åren 1966–1973 chefen för Östra militärområdet, åren 1973–2000 chefen för Södermanlands regemente.
  2. ^ Peter Georg Theodor Lundberg blev sista försvarsområdesbefälhavare för försvarsområdet.

Noter

  1. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 74
  2. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 16 juli 2019. 
  3. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 14 juli 2019. 
  4. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 14 juli 2019. 

Tryckta källor

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
AM.005037.jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Truppslagstecken m/1963 för pansartrupperna.

Tillverkat av metall och i metallfärg m/1960 guld. För P 1 dock i silverfärg. Utföres spegelvänt och i en storlek. Guld, vänster. År 1963 sammanfördes de dittillsvarande pansarförbanden samt I 6, I 7, I 10 och I 18 till ett truppslag benämnt pansartrupperna.

I samband härmed tillkom ett nytt emblem utformat av ädelsmeden Sigurd Persson. Utgöres av en pansarklädd arm med svärd och skall emblemet anbringas så att svärdet hugger utåt. Det förra emblemet, stridsvagnen, den s k pansargrodan utgick efter hand.
AM.090974b.jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Förbandstecken m/60 Södermanlands regemente (P 10)