Säkert tredjeland

Ett säkert tredjeland är ett land som myndigheterna i någon av medlemsstaterna inom Europeiska unionen anser är säkert nog för att utvisa en asylsökande till.[1][2] En förutsättning är även att den asylsökande har någon form av anknytning till landet i fråga som gör det rimligt att anta att han eller hon kommer att tillåtas resa tillbaka.

Enligt asylprocedurdirektivet kan en medlemsstat neka att pröva en asylansökan om ett land utanför unionen kan betraktas som ett säkert tredjeland för den asylsökande.[3] I så fall ska den asylsökande utvisas till landet i fråga. Syftet bakom direktivets bestämmelse är att en medlemsstat inte ska behöva ge skydd åt en person som kan vistas i ett annat land utan risk för att utsättas för förföljelse eller allvarlig skada.

Enligt asylprocedurdirektivet får ett land betraktas som ett säkert tredjeland endast om följande principer uppfylls:

  • Liv och frihet är inte hotade på grund av ras, religion, medborgarskap, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk övertygelse.
  • Det föreligger ingen risk för allvarlig skada enligt definitionen i skyddsgrundsdirektivet.
  • Principen om non-refoulement iakttas i enlighet med flyktingkonventionen.
  • Förbudet mot varje återsändande som innebär åsidosättande av förbudet mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling i enlighet med folkrätten iakttas.
  • Det finns möjlighet att ansöka om flyktingstatus och, om man befinns vara flykting, erhålla skydd i enlighet med flyktingkonventionen.

Varje beslut om att neka prövning av en asylansökan måste beakta de individuella omständigheterna. Om en asylsökande inte tillåts resa in i ett säkert tredjeland, måste medlemsstaterna tillåta prövning av asylansökan.[2]

Se även

Referenser

  1. ^ ”Safe third country” (på engelska). Europeiska kommissionen. https://ec.europa.eu/home-affairs/pages/glossary/safe-third-country_en. Läst 17 januari 2022. 
  2. ^ [a b] ”Artikel 38 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd”. EUT L 180, 29.6.2013, s. 80–81. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013L0032. 
  3. ^ ”Artikel 33 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd”. EUT L 180, 29.6.2013, s. 79. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013L0032. 
Europeiska flagganEU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

Media som används på denna webbplats

Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.