S/S Österdalarne
| ||
Allmänt | ||
---|---|---|
Typklass/Konstruktion | Passagerarfartyg | |
Historik | ||
Byggnadsvarv | Brodins varv i Gävle | |
Sjösatt | 1874 | |
I tjänst | 1876, på Siljan | |
Öde | Skrotad 1939 | |
Tekniska data | ||
Längd | 31,49 meter (från 1897 34,99 meter) | |
Bredd | 5,74 meter | |
Djupgående | 2,40 meter | |
Tonnage | 195 brt | |
Dödvikt | 175 ton | |
Maskin | Ångmaskin 300 hk [1] | |
S/S Österdalarne, senare Prins Carl och Lars Simson, var ett svenskt passagerarångfartyg, byggt 1875 och skrotat 1939.
S/S Österdalarne sjösattes 1874 eller 1875 i Gävle för att bli flaggskepp för Österdalarnes Ångbåts AB i Mora och sattes 1876 i trafik på Siljan.[2] Det såldes 1893[3] till Stockholms Transport och Bogserings AB i Stockholm och omdöptes till Prins Carl. År 1897 förlängdes fartyget 3,5 meter på Ekensbergs varv i Stockholm och försågs med ny ångmaskin och ny ångpanna. Det sattes i trafik på Mälaren på rutten Arboga-Stockholm.
Den 16 maj 1900 blev Prins Carl skådeplatsen för ett rånmassmord med fem döda och åtta skadade, vilket ledde till Sveriges näst sista avrättning, av mördaren Filip Nordlund.[4]
Efter det att Stockholms Transport och Bogserings AB gått i konkurs 1924, såldes fartyget till Ångfartygs AB Drottningholm-Fittja, senare omdöpt till Trafik AB Mälaren-Hjälmaren, och såldes 1935 vidare till Rederi AB Mälartrafik och året därpå till Simsonrederiet. Det döptes 1936 om till Lars Simson efter en son till redaren Simon M. Carlsson. Hon skrotades 1939, efter det att Simon Carlsson avlidit och rederiets flotta avvecklades.[5]
Källor
- Om Prins Carl på www.skargardsbatar.se, läst 2014-07-15
- Om Prins Carl på www.tugboatlars.se, läst 2014-07-15
Noter
- ^ Fartyg i Simson-rederiet, från Lars Carneheim: Sveriges rederier, IGO-förlaget 1938, läst 2014-07-15
- ^ Äldre fartyg på www.steamship.nu Arkiverad 18 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2014-07-15
- ^ 1897 enligt www.tugboatlars.se, 1893 enligt steamship.nu.
- ^ Karin Borgkvist Ljung (16 maj 2015). ”Massmordet ombord på Prins Carl”. Vårt Kungsholmen (20): s. 30. Läst 21 maj 2015.
- ^ Bo Simson: Simsonrederiet, läst 2014-07-15