Ryukyudvärguv

	Ryukyudvärguv; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Ugglefåglar; Strigiformes
Familj	Ugglor; Strigidae
Släkte	Otus
Art	Ryukyudvärguv; O. elegans
Vetenskapligt namn
	§ Otus elegans
Auktor	(Cassin, 1852)

Ryukyudvärguv^[2] (Otus elegans) är en östasiatisk fågel i familjen ugglor som förekommer på öar från södra Japan till norra Filippinerna.^[3]

Kännetecken

Utseende

Ryukyudvärguven är en långvingad, medelstor (19-22 cm) och mörkt rostbrun dvärguv med korta örontofsar som ofta inte är synliga. På hjässan syns mörka fläckar, fin marmorering och mörka streck på manteln och på skapularerna (fjädrarna på skuldrorna) ett tydligt, vitt band. I ansiktet syns vitt på ögonbryn och hakan. Undersidan är fint bandad och kraftigt streckad. Fötterna är relativt stora, med fjäderförsedda tarser. Den saknar kragen hos japansk dvärguv (O. semitorques) med släktingar och är mer fläckad än orientdvärguven (O. sunia).^[4]^[5]

Läten

Ryukyudvärguven är en ljudlig fågel. Från hanen hörs repetitiva och nästan hostande "ko-ho ko-ho". Honan svarar ibland med nasala "niea", ibland också ett diskant tjatter som påminner om tiggande tornfalksungar.^[4]

Utbredning och systematik

Ryukyudvärguv delas in i fyra underarter med följande utbredning:^[3]

Otus elegans elegans – förekommer på Ryukyuöarna (söder om Japan)
Otus elegans interpositus – förekommer på Daitoöarna
Otus elegans botelensis – förekommer på ön Lanyu (utanför sydöstra Taiwan)
Otus elegans calayensis – förekommer i norra Filippinerna i Batan och Babuyanöarna, bland annat på Itbayat, Batan, Sabtang, Calayan, Camiguin Norte och möjligen flera öar

Levnadssätt

Ryukyudvärguven förekommer i subtropisk städsegrön skog från havsnivå till åtminstone 550 meters höjd, lokalt i eller intill byar. Den är nattaktiv och lever huvudsakligen av insekter, men även spindlar, små däggdjur och småfåglar. Fågeln häckar mellan mars och juli. Den bygger sitt bo i ett trädhål, ofta ett gammalt hackspettsbo. Arten är förmodligen huvudsakligen stannfågel, men det har föreslagits att nordliga populationer är flyttfåglar.^[5]

Status

Ryukyudvärguven har ett mycket litet utbredningsområde på ett antal små öar. Den påverkas dessutom negativt av habitatförstörelse. Populationen anses dock inte vara fragmenterad eller begränsad till några enstaka lokaler, varför internationella naturvårdsunionen kategoriserar den som nära hotad.^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men beskrivs som vanlig i Ryukyuöarna. På Lanyu tros det finnas 150-230 individer.^[6]

Noter

^ [a b] Birdlife International 2012 Otus elegans Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ [a b] Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869
^ [a b] Holt, D.W., Berkley, R., Deppe, C., Enríquez Rocha, P., Petersen, J.L., Rangel Salazar, J.L., Segars, K.P., Wood, K.L. & Marks, J.S. (2019). Ryukyu Scops-owl (Otus elegans). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54964 1 januari 2019).
^ König, C.; Weick, F.; Becking, J.-H. 1999. Owls: a guide to the owls of the world. Pica Press, Robertsbridge, U.K.

Externa länkar

Wikispecies har information om Otus elegans.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2012 Otus elegans Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[brazil-4] [a b] Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869

[hbw-5] [a b] Holt, D.W., Berkley, R., Deppe, C., Enríquez Rocha, P., Petersen, J.L., Rangel Salazar, J.L., Segars, K.P., Wood, K.L. & Marks, J.S. (2019). Ryukyu Scops-owl (Otus elegans). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54964 1 januari 2019).

[6] König, C.; Weick, F.; Becking, J.-H. 1999. Owls: a guide to the owls of the world. Pica Press, Robertsbridge, U.K.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

Navigation

Navigering

Temaportaler