Ryska nationalbiblioteket
 | Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Ryska nationalbiblioteket (på ryska Российская национальная библиотека, 1932-1992 kallat Saltykov-Sjtjedrinbiblioteket) i Sankt Petersburg är det näst största och det äldsta offentliga biblioteket i Ryssland. Namnet till trots har det inte status av nationalbibliotek, utan denna roll tillfaller Ryska statsbiblioteket i Moskva.
Katarina den stora grundade biblioteket 1795 som kejserligt offentligt bibliotek med samlingar som tillhört Voltaire och Denis Diderot, vilka hon köpt av deras arvingar. Grunden och hörnstenarna hade hämtats från Załuski-biblioteket. Detta polsk-litauiska bibliotek som hade grundats 1747 och omfattade 400.000 volymer hade 1794 plundrats av ryssarna i följderna efter Tadeusz Kościuszkos misslyckade uppror. Delar av samlingarna förlorades på vägen, men 50.000 volymer återfördes till Polen på 1920-talet efter Polsk-sovjetiska kriget och freden i Riga 1921.
Bibliotekets huvudbyggnad vid Nevskij prospekt uppfördes 1796-1801 i nyklassicistisk stil av Jegor Sokolov. Flera utbyggnader tillkom under 1800-talet, däribland Gotiska hallen (1857). Under de första två årtiondena leddes institutionen av greve Aleksandr Stroganov, som anskaffade flera värdefulla verk, däribland Ostromir-evangeliet som är den äldsta boken på ryska språket, och Hypatia-kodexen av ryska krönikan.
Biblioteket invigdes officiellt den 2 januari 1814 i närvaro av Gavrila Derzhavin och Ivan Krylov. Dess andra föreståndare var Aleksej Olenin (1763-1843), under vars ledning Krylov, Konstantin Batyushkov, Nikolay Gnedich, Anton Delwig, Mikhail Zagoskin, Alexander Vostokov och Father Ioakinf ingick i bibliotekets personal. Sergej Uvarov tjänstgjorde som chef. Biblioteket stod öppet för allmänheten, oavsett kön och samhällsklass.
Från 1849 till 1861 leddes biblioteket av greve Modest von Korff (1800-1876), som varit gymnasiekamrat med Aleksandr Pusjkin. Han tillförde biblioteket de äldsta handskrifterna av Nya testamentet (Codex Sinaiticus från 340-talet) och Gamla testamentet (den så kallade Leningrad-kodexen). Korff efterföljdes av Ivan Delyanov.
Biblioteket utökades 1949 med Katarina-institutets nyklassicistiska anläggning vid Fontanka-kajen (uppförd 1804-1807 av Giacomo Quarenghi). 1970 omfattade biblioteket 17 miljoner volymer. En modern lagerbyggnad uppfördes under 1980- och 1990-talen vid Moskovskij Prospekt.
Historia ecclesiastica gentis Anglorum av Beda (746)
Maria Stuarts breviarium (1490-talet)
Externa länkar
- Ryska nationalbiblioteket, webbplats
Wikimedia Commons har media som rör Ryska nationalbiblioteket.
| |||||||||||||||||
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Författare/Upphovsman: A.Savin, Licens: FAL
Building of the Russian National Library at Nevsky Prospekt / Sadovaya Street in Saint Petersburg, Russia
(c) Alex 'Florstein' Fedorov, CC BY-SA 4.0
Russian National Library building on Moskovsky prospect in Saint Petersburg
The Saint Petersburg Bede is an early surviving manuscript of Bede's 8th century history, the Historia ecclesiastica gentis Anglorum. It is so named because it was taken to the Russian National Library of Saint Petersburg in Russia at the time of the French Revolution.
[Latin text from https://thelatinlibrary.com/bede/bede1.shtml:
First column]
Brittania Oceani insula, cui quondam Albion
nomen fuit, inter septentrionem
et occidentem locata est, Germaniae, Galliae, Hispaniae, maximis Euro
pae partibus, multo interuallo ad[-]
uersa. Quae per miliapassuum
DCCC in Boream longa, latitudinis
habet milia CC, exceptis dumtaxat
prolixioribus diuersorum promon[-]
toriorum tractibus, quibus efficitur,
ut circuitus eius quadragies octies
LXXV milia conpleat. Habet a meri[-]
die Galliam Belgicam, cuius proximum
litus transmeantibus aperit ciuitas,
quae dicitur Rutubi portus, a gen[-]
te Anglorum nunc corrupte Repta
cÃstir uocata, interposito mari
a Gessoriaco Morynorum gentis
litore proximo, traiectu milium L,
siue, ut quidam scripsere, stadiorum
CCCCL. A tergo autem, unde Oceano
infinito patet, Orcadas insulas habet.
[Second column:]
Opima frugibus atque arboribus insula,
et alendis apta pecoribus ac iumentis;
uineas etiam quibusdam in locis ger[-]
minans; sed et auium ferax terra
marique generis diuersi; fluuiis quoque
multum piscosis ac fontibus praeclara
copiosis, et quidem praecipue issicio
abundat, et anguilla. Capiuntur
autem saepissime et uituli marini,
et delphines, nec non et balenae; excep[-]
tis uariorum generibus concyliorum;
in quibus sunt et musculae, quibus inclusam
saepe margaritam omnis quidem
coloris optimam inueniunt, id est et
rubicundi, et purpurei, et iacintini,
et prasini, sed maxime candidi. Sunt
et cocleae satis superque abundan[-]
tes, quibus tinctura coccinei coloris
conficitur, cuius rubor pulcherrimus
nullo umquam solis ardore, nulla
ualet pluuiarum iniuria pallescere;
sed quo uetustior, eo solet esse uenustior.
Habet fontes salinarum, habet et
fontes calidos, et ex eis fluuios bal[-]